Läskigt och galet kul!

Idag var en blandad träning. Apa läskigt när Nina for över väggen och föll rakt ner på andra sidan. Snacka om chock! Och hur lättad jag blev när hon var okej och sen företaget att få upp henne därifrån.

Sjukt roligt med tävlingen jag och Anna drog igång. Vi klockade oss på en runda med ett antal hopphinder ställda i en stor cirkel. Jag och Thea var en sekund snabbare än Anna och Ila men självklart så slog både Anna och Flaxa och Kristina och Nina oss med ytterligare en sekund. Hur kul som helst att klocka på det viset och verkligen få bevis för det man känner, dessutom galet kul att tävla lite. Banan var orealistisk och jag fick snäva in en del för att hänga med Thean som sprang på och tyckte att det var hur skoj som helst.

Den övriga träningen gick också bra, tränade en del med balans och en tunnel under vilket båda tjejerna klarade bra. Det ligger väl lite över Irjas nivå iof men ändå bra att träna. Körde också lite staket. Där är det tydligt att jag och Irja är mer samkörda, hon läser mig fint på en gång medan jag verkligen får slita för att få Thea att gå den väg jag väljer och inte den som hon tycker är snabbast till hindret. Men det är ju alltid bra med hindersug så det är bara att träna vidare. Dessutom har jag inte haft Thea så länge som det känns, 6 veckor bara (kommer inte ihåg tiden innan hon låg vid mina fötter i sängen eller i mitt knä vid tvn eller att bara höra hennes små tassar gå omkring i huset) och därför är det inte konstigt alls att det ibland blir fel. Jag känner härligt nog ingen press alls vilket jag tror till stor del beror på alla härliga i klubben (och utanför också som exempelvis Sandra som ägde Thea innan) som har hållit på med det här så mycket längre än jag, poängterar hur viktigt det är att bara ta tid och köra ihop sig, pressen kan man ta sen. Det är underbart att känna sig så uppskattad för att man bara är och att man inte har någon press alls på att prestera.

Tack till alla er underbara människor både i och utanför klubben som peppar!
Skickar ett speciellt tack till Anna som verkligen peppar och bara öser beröm vilket gör att jag känner mig duktigare än vad jag är på både gott och ont ;)