Ja för "Ja-sägare"

Jag har nu i veckan kommit fram till att det finns två typer av människor. Ja-sägare och Nej-sägare. Ja-sägare är dom som ställer upp vid behov även för de mest oväntade sakerna. Har någon ett problem så säger dom "Ja, hur ska vi lösa detta/Hur kan jag hjälpa dig?" Medan Nej-sägarna är sådana som svarar (tänker snarare) "Nej, inte jag/Åh, vad jobbigt/Inte mitt problem". Och väljer alltså att inte hjälpa till.

Min mamma är en av de generösaste Ja-sägarna jag känner och jag försöker att efterlikna detta, är bara glad att de flesta av mina närmaste vänner är just Ja-sägare för annars skulle jag själv tycka att det inte gav mig något att hjälpa andra.

Jag säger bara fy för Nej-sägarna och JA för Ja-sägare!

Update

Bloggtorka - jag vet!

Nu är vi några dagar inne i december och både jag och Thea tycker att det är alldeles för kallt ute. Min isbjörn bryr sig inte alls utan ligger gärna i snön och gnager på ngn pinne. Men när det drar sig ner mot 20 minus fick tom hon köldkramp i tassarna. Så vi spenderar all tid vi får över i soffan under ett gäng filtar alternativt i sängen med datorn. Så har denna dag varit. Mellan 1-4 djur i sängen plus duntäcke och filtar och One Tree Hill på datorn <3 då kan jag inte annat än att älska livet!

På onsdag blir det kanarieöarna för att fira Morfar som snart blir 75. Jag har ju jobbat hela sommarn och fick sen förlängt till februari så det ska bli skönt med lite semester och sol nu!

På träningsfronten går det framåt. Jag och Irja tränar lite slött på rallyn och positionen i gången börjar bli snygg, har dock inte orkat döpa det ännu. Man får ju göra hur mkt ljud och rörelser man vill i rally så har inte sånt stort behov av att döpa det än. Vi har kört ett pass med "front" också, jag kör en blandning av shaping, lockande och baklängeskedjning och det enda passat så kom vi en bra bit på vägen. "Ner" är nu döpt och hon gör det snyggt inomhus på golvet, i sängen tkr hon att det är svårare och jag har inte prövat utomhus än så det blir nästa steg och störningar så klart. "Snurra", högervarv, är färdigt och jag skippar nog att döpa det, nu gör hon det på handsignal och jag är nöjd med det. Vi påbörjade att hon ska gripa (ska till slut bli aport) men damen verkar så artig. Hon knuffar och blir väldigt ivrig och inne på att dutta och puttar i princip saken ur min hand/runt på golvet etc. Men hon bara vill inte öppna munnen. Men nu när vi tagit en paus på den så kanske det börjar lossna.

Theas aporteringsträning går betydligt bättre än Irjas! hon tar nu både smörkniv och fluffleksak, och håller den i någon sekund. Vi jobbar vidare på att hon ska hålla längre och längre stunder. Sen har vi kört agility på söndagarna i ridhuset. Vi har ännu inte kommit iväg till Uppsala men jag har svårt att hitta tid och har ingen lust att åka själv. Hon går fint, självständigt och hennes slalom har blivit kanon! Kan lämna henne med iaf 5-6 meter både under och i ingångarna. Måste träna på lite fler utmanande ingångar och tuffa bakombyten som är vad hon är mest osäker på. Svängarna har blivit betydligt tajtare och jag försöker nu hitta ställen att köra jaakkon på då hon svarar fint på dom. Men hon tappar fortfarande väldigt mycket fart i svängarna och hon maxar inte förutom på raksträckorna med framkomando. Så jobba på att få fram det lilla extra. Är väldigt glad att hon börjar kaxa på sig lite och hon har fått så mycket bättre självförtroende nu under träning. I början kunde hon gå ner sig när det blev svårt medans nu så försöker hon bara igen och har mer tryck i sig vilket märks på kontaktfälten.

Jag har kört Annicas Della några söndagar. Jag har alltid tänkt att det måste vara en lika häftig känsla att köra en liten hund jämfört med en stor så länge hunden är bra. Men det är ngt speciellt med bc, eller iaf med Dell. Sånt tryck och sån otroligt arbetsvilja! När jag bytt från Thea till Della så måste jag nästan skaka av mig allt som varit innan, mjuka upp kroppen och helt byta attityd. För inte går det att ha tanken "ja med duktiga lilla gumman, kom igen nu så kör vi" (tänk babyröst på det) med bc... Nej. Attityd och jävla annama är det som gäller. Otroligt roligt och jag har lärt mig massor på att testa Della som dels är en annan individ än mina tjejer men just det här trycket och lite galenskapen. Den har ingen av mina. Erfarenheter och jag utvecklas som förare. Tack Annica för att du lånat mig denna underbara goa tjej!!!