Besök i fårhagen

Idag var vi iväg igen jag och min vallstjärna. Hem till Cilla där också Madde mötte upp och så körde vi igång pass 4 eller ja pass 7 egentligen om man tänker att vi de gånger vi varit och vallat (totalt alltså 4 tillfällen) har alla fått två pass var. Iaf, vi lät Kylie gå som vanligt i stora hagen - ca 300 m långsida - med lina och Madde bromsade upp vid behov. Hon gör inga dumheter alls och har så fint tempo. De här fåren var lite springiga vilket så klart drar upp och lockar Kylie till att få för hög fart och rusa lite för att hänga med dem men hon läser av dom bra och så fort de lugnar ner sig går hon snyggt igen. Fåren splittrade också upp sig flera ggr idag. Då stannar Kylie upp och funderar lite och bestämmer sig antingen för att sikta in sig på ena gruppen eller så gör hon inget alls och så vips har fåren hittat ihop igen. Hon tänker helt klart massor vilket är sjukt roligt att se! Cilla tog lite kort och filmade tom en kort vända. Här kan ni se filmen http://kennelailicec.wordpress.com/

Vi balanserade också lite mellan henne och mig. Och fasen vad får är knepiga alltså. Tuffa, ger sjutton i om man vifftar på dem och tjockskalliga^^ Jäklar vad svårt jag har att styra dom, tänk vilket jobb som hundarna klarar av genom att bara stirra ut dem. Där hade lilldamen också fint tempo och stack fåren var det oftast min egen inkompetens... :P Sedan hade vi såklart en del variation i att fösa och att hålla mot staket (med hjälp av de andra hundarna) och hon tar även mina kommandon fint. De få jag säger är ligg och "tack det räcker".

Pass två var vi i 25 för första gången. Tanken var att släppa henne där men hon hade taggat å sig för mycket i pausen och var antagligen för trött i skallen också för här var hon mycket hetarna och hetsade för mycket. Kändes onödigt att släppa henne med den attityden i kroppen så vi körde lite till i lina och sen i fållan. Hon och jag gick in med koppel och flyttade runt fåren runt runt. Klarade hon fint med, fåren var dock lite tröga och stannade och stod fast massor med ggr, då provade hon att nypa till dem försiktigt i hasorna vilket inte heller gav ett smack annat än en tillsägning av mig. Här kände hon på fåren nära nära och hittade ett bra tempo när fåren var igång.

Jag känner mig ganska handfallen i hagen, vet inte ritktigt vad jag ska göra i de olika situationerna. Vad som är kanon och ska berömmas massor eller vad som är lite sisådär eller vad som borde göras något åt. Klart jag kan de lättaste sakerna och ser ju även vad som är snyggt och inte men de det finliret...Men ändå känner jag mig inte ett dugg stressad eller upprörd eller dålig över detta. Tror att det till hundra procent är tack vare Madde och Cilla som svarar sjukt pedagogiskt på alla mina frågor, konstant förklarar varför dom gör si eller så med sina olika hundar som är av olika ålder och nivåer och ger mig klara tydliga direktiv så fort jag ska själv gå in och göra något. Så tusen tack Cilla och Madde för att ni är så härliga och hjälper oss på vår väg mot att kunna valla på riktigt :D <3

Kurser på G!

Valpkurs idag. Väldigt kul! Lite nervigt men gick kanon! De är sååå duktiga redan och flera styckan kan tom sitt och har fint fokus. Men det är jobbigt att gå kurs och två skruttisar somnade innan vi var klara =)

I övrigt är det väääääldigt mycket på gång - fast när tar jag det lugnt egentligen? Jobb som strular och jobb som löser sig, instruktörsutbildning, hålla valpkurs, plugga med tenta nästa vecka, har nog fått plats på utbildning för rallylydnadsinstruktör också!! =) Har dessutom öppnat anmälan för min första helt egna kurs. Kommer bli i trick. Det finns ngn enstaka plats kvar så om du vill anmäla dig och din hund för en kurs som hjälper dig att träna in trick av alla dess slag kika in på väsby BK och anmäl dig! Och så ska jag anmäla mig till ngra tävlingar, Irja måste få komma ut och testa var vi ligger plus sparka mitt arsle ur soffan och träna ordentligt med henne med! Lätt att bli skrothund när man inte kräver mer än bus på promenaderna och mys däremellan.

I just trickens anda förenade jag idag nytta med nöje och tränade balans idag. Thea och Irja fick träna på att stå i en kakburk (ganska stor). Thea klarade i slutet av första passet tom att två gånger få i alla tassarna. Irja är som vanligt och jobbar enbart med framtassarna. Det är hennes stil framtassar och nosen. Resten kan man väl skita i säger Irja men tänka en hel del fick hon göra så hon är nog nöjd iaf. Med Kylie vände jag på lådan och tränade ingångar. Hon börjar få till det riktigt bra i mina ögon iaf. Lydnadsträning imorgon så då får folket med vana "lydnadsögon" bedöma hur det ser ut.

Kylie har också fått träna på ligg på kvällsprommisen. Slängde ut kopplet som extern belöning och hon fick "okey" när hon tittar på den. Väntar bara ut henne om hon söker upp mot mig vilket blir kortare och kortare stunder. När vi vallar är ju fåren en betydligt större dragning än ett koppel som leksak men iom att vi tränar fot och mycket ögonkontakt tror jag det är bra att försöka balansera.

Mål 2012

Jag har inte satt mig ner och skrivit mål för 2012 än så gör det nu.

Min egna mål:

- Fortsätta utbildningen till psykolog vilket i praktiken betyder att jag inte får ha UK på för många poäng men har inte haft några såhär långt så kör på samma stil

- Komma i ordentlig form

och för att komma i form så blir det det okonkreta målen att äta nyttigare
och det konkreta målet att röra mig mer. Dvs

1, göra fyspass minst 5 ggr i veckan

2, öka hundpromenaderna per dag

3, ut och springa minst en gång i månaden april - september = 6 ggr på 6 månader. Låter lite jag vet men med tanke på att jag sprungit ca 3 ggr på 5 år så är 6 ggr under ett halvår ganska stor skillnad.

- Bli färdig SBKinstruktör i allmänlydnad

- Hålla 4 st kurser under året

- Viktigaste målet

Ta tid för mig själv, min familj och min flock. Trivas i vardagen och släppa mycket press för att orka med allt roligt och segt som tar den tid den tar.

Irja

- Fortsätta hålla sig skadefri

- Starta nybörjarklass i rally

- Klassa upp sig till fortsättningsklass i rallyn

- Ha kul på agilityplanen när vi tävlar där. Inga resultatkrav alls utan bara skojigt!

- Fortsätta vara världens bästa skrothund och fotomodell för Annie

Thea

- Fortsätta vara skadefri

- Starta SM-2012

- Kvala till SM-2013 individuellt (vill verkligen satsa på detta i år!)
- Kvala till SM-2013 i lag

- Vara världens bästa myshund och sängkamrat

Kylie

- Hålla sig skadefri

- Träna vallning (här har jag ingen aning om realistiska mål alls då jag inte vet hur fort fram det kan gå så vi stannar vid träna vallning)

- Träna in alla hinder i agilityn ok, möjligtvis kf och slalom som kan dröja ett tag till tills de sitter hundra, beror på hur snabbt hon lär sig. Detta börjar vi med till våren

- Träna in alla moment i lydnadsklass 1 och om det ser bra ut även starta klass 1 i lydnad

- Vara världens bästa lekhund och mupp

Taggad till tusen

Känner mig ordentligt peppad för hundträning nu efter ett uppehåll. Med uppehåll menar jag då riktad hundträning mot sport/tävling/prov etc. Inte den vanliga vardagsträningen (som innehåller tokviktiga grunder till sporterna såklart) då den håller sig konstant i vardagen.

Nej, nu är jag taggad på att komma igång och träna och TÄVLA igen. Har varit väldigt skönt att ta uppehåll på flera månader från allt vad agility heter men nu vill jag igång. Och inte bara i agilityn utan i vallningen, rallyn och lydnad. Tur att jag har flera hundar så jag inte kör slut på någon. Vallat har vi gjort två pass under vintern och nu tränar vi hemma på lägganden. Mitt mål till nästa vallpass (vet dock inte när det blir så kanske inte alls funkar tidsmässigt) är att Kylie ska kunna lägga sig på mitt kommando i lek med andra hundar som inte är flockens. Drar dock gränsen vid andra unghundar då det alltid blir extra svårt i sådana sällskap. Så andra vuxna hundar i lek ska hon lägga sig på min signal. Borde väl inte vara så svårt att klara va..? Idag la hon sig i lek med Irja, testade inte under värsta leken utan när det var lite halvbusiga liksom, men på avstånd mer än 20 meter skulle det vara väldigt frestande att ignorera matte men icke då. Grymma lillskrutt ägde järnet! Testade också att lägga på avstånd och sen springa förbi, svårt först men sen greppade hon vad det gick ut på och då var det nästan svårt att få henne att släppa sen. Får nog gå tillbaka och klicka in "okey" som frisignal också, nu reagerar hon bara på varsågod och yes och jag vill ha på alla tre. Yes = klick --> belöning hos mig, varsågod är riktig frisignal till vad hon än vill ha. Okey ska vara frisignal för extern belöning eller belöning i form av att "ok - du får arbeta" typ agilitystart, kf-släpp osv.

I övrigt har jag anmält Irja till rallytävlingar i närheten och även Thean till agility här om kring. Hoppas på att få tummen ur arslet för Irjas del och faktiskt träna fokuserat, regelbundet och med kvalité i rallyn om jag inser på tävling att det är mkt vi måste slipa på. Är ju ganska dålig på att träna bra utan att ha tävling i sikte så nu får hon mest lalla runt lite halvdant då och då i rallyövningar vilket inte är så schysst mot henne.

Thea och jag får det lite tuffare då jag inte har ngn ridhusträning i år men vi väntar spänt på att hindrena kommer tillbaka till klubben så vi också kan få till ordentliga träningar, ska göra onsdag eller tisdag till regelbunden träningsdag på klubben. Jag och Kylie är ju med i träningsgrupp i Täv.lydnad som startar imorgon så då kommer jag vara på klubben plus att jag från nästa vecka och 6 veckor framåt kmr ha valpkurs på tisdagar så då kan jag passa på att ge alla tjejerna minst ett genomtänkt och ordentligt pass per vecka.

Klara för sm 2012!

Tjohoooo, här bär det av till sm!!

Tävling på Kistamässan, bara hoppklass då laget redan är mer än klara i agility (4 pinnar) men saknade en i hopp för att kvala till sm. Mattan där är otroligt hal för hundarna medan vi tvåbenta får ett bra grepp. Thea gled och halkade och gled igen. Hon gled så hon drattade på hakan två ggr, snubblade i slalom och gled ur så en femma där. Stackarn kämpade verkligen men tassarna bara försvann under henne hela tiden. Som tur var klarade våra grymma lagkamrater halkan fint och vi fick hem 3 snygga nollor. Räckte inte bara till sista pinnen utan tom till vinst! Så nu är vi klara för sm 2012!! Megakul!! Kommer att bli vår debut i SM-sammanhang i agility. Spännade och tokroligt :D:D

2011

Året 2011 är det absolut mest turbulenta år jag varit med om i hela mitt liv. Utan tvekan! Det har innehållit några av de bästa stunderna och flera av de värsta jag varit med om. Men nu är året slut och över och borde väl sammanfattas.

Som sagt så har det hänt otroligt mycket i år, jag har bla bytt jobb flertalet ggr. Från heltidsjobb på Cabseal slutade jag i början av året och började istället på timmar på Fiolen och jobbade med barn med autism. Till hösten fick jag anställning på Sjövillan konferens och där jobbar jag regelbundet fortfarande. Svårt att kombinera skola med Fiolen så har inte jobbat där sen i somras men får se om det blir mer till nästa sommar. Lagom till hösten började jag igen på Cabseal (ok, jobbade lite i somras också så lämnade det inte så länge ;) ) där jag är ansvarig för en grupp som jobbar på lördagar. Kanon att kunna ha konferens på kvällstid och Cabseal på helg med skolan. Gör att jag hittills klarat mig utan studielån =)

På hösten började min efterlängtade utbildning till att bli psykolog. Sökte in redan förra året men först nu kom jag in på KI i Stockholm. Väldigt kul!! Har en härlig klass och har så här långt klarat alla tentorna så får säga att det går bra även om vissa ämnen är mindre motiverande - typ statistik som är nulägets ämne. Redan "skadad" av utbildningen iom att jag tänker en hel del vardagssaker i psykologiska termer, skämten haglar i skolan om felsägningar och annat. Hoppas iaf att jag inte utstrålar för mkt psykologprat i min vardag. Är också betydligt mycket mer skeptisk till all sorts forskning men speciellt den som handlar om psykologi, pedagogik eller medicin än tidigare även om jag aldrig svalt allt med hull och hår direkt.

Går ju även utbildning på de flesta söndagarna. Utbildning för att bli allmänlydnadsinstruktör. Väldigt kul! Beräknas vara klar nu under våren och ska hålla min första kurs på riktigt med start i januari. Dock har inte hösten varit optimal direkt med plugg och jobb i veckorna, Cabseal minst varannan lördag och sedan utbildning många söndagar och även ngra lördagar sen jobb för styrelsen och HUS på klubben och efter det tid för Elias och hundarna. Tar på krafterna milt sagt att ha för många bollar i luften.

Hundarna då? Jo

Thea har tävlat ganska mycket första halvan av säsongen. Vi har hunnit med att ta sista certet så hon är nu dubbelchampion! =) (har dock inte fått tummen ur att söka titlarna...borde göras om inte annat för kul). Sen tappade jag motivationen ganska rejält mot slutet av sommaren och ställde tom in betalda tävlingar i närområdet. Vi har samlat på oss hela 6 sm-pinnar i agility men inte en enda i hopp så ser tufft ut att få till ett individuellt sm 2012. Men eftersom att vi inte tävlat sen KM på klubben (där hon kom tvåa pga kassa matte som klantar sig och får en femma) så är det inget konstigt att vi inte hunnit kvala. Vi är med i laget Quattro di Cani i år där vi har en hopp-pinne kvar som vi förhoppningsvis tar denna helg på Kistamässan så kanske ändå debut i sm iaf. Har fått tillbaka suget ganska ordentligt så ångrar att jag inte anmälde oss individuellt också då det hade varit iaf 3 hopplopp att fajta pinnar på men men, finns ju alltid 2013 också.

Irja har fortsatt som snyggaste softhunden och vardagen är härlig. Vi tränar på lite vad vi vill utan ngra krav. Har långsiktigt mål att starta i rally men tid och ekonomi (ja, hemskt men det är dyrt att tävla hund och då blir det att prioritera) har satt käppar i hjulet. Får se om vi får till en start 2012 istället. Jag är kass på att träna effektivt och regelbundet utan ett tävlingsmål i sikte så för vår träningsskull om inte annat vore det bra att starta iaf.

Sen har vi ju fått tillskott i flocken. Kylie som nu är ca 8 månader. Border collie. Jag som sagt att jag inte skulle orka med en BC i vardagen tänkte om och jäklar vad glad jag är över beslutet! Underbar hund. Enkel till vardags, enklare i träning. Rolig i allt. Underbar brud! Med henne känner jag mig taggad på helt nya saker som vallning och lydnad. Vi har varit och vallat två ggr och tränar nu massor på att klara ligg i olika situationer för att komma vidare. Agilityn får vi se när vi tar tag i, sen är det ju allt vardagligt jobbigt och roligt att hålla på med. Bara att en sån grej som att stänga kökslådor kan vara kul att träna =) Tack bästa BÄSTA Cilla för att jag fick förtroendet för bästa BCn och för all hjälp på vägen!

Sedan har det ju hänt en del annat i år, tex att både Annica och Annso fått underbara små döttrar! Är helt kär i dem bägge och som alla som känner mig väl vet så drar det mycket i barnådran i mig. Vill bli mamma nu! Tur att huvudet skriker högst och att det inte alls är dags än. Tur och tur...men bäst är det iaf. Har många år kvar och nu kan jag ju njuta av Ida och Stina så länge. Vänner har flyttat, både Annie och Maja har flyttat för att plugga på annan ort i flera år. Kul för dom men trist att ha så långt till nära vänner. Man träffas ju inte lika ofta helt enkelt, känns väldigt konstigt då de bott i Rotebro med mig alla år och nu bor Annie i Linköping och Maja i Luleå...tur att telefon finns iaf.

Så till det tunga. En av mina absolut närmaste vänner försvann ur mitt liv i år, hon inte bara försvann som vän utan också från livet. Kim tog livet av sig i mars och sen dess är mitt liv upp och ner. Tror att det är svårt för andra att förstå då jag har svårt att beskriva men klyshan "det finns inga ord" stämmer. Gick ner mig totalt i flera månader och är inte ur det än. Ser glädje och lycka i många saker men sorgen finns där bakom och kommer fram då och då. Det är väl så det alltid kommer att vara tror jag, en del sorg kommer alltid finnas kvar oavsett hur lång tid det går. Känner sorg blandat med en skuldkänslor - självmord är inte samma som att förlora någon i olycka eller sjukdom. Här finns flera aktiva val och händelser som i efterhand kanske skulle kunnat påverkas. Samtidigt är det hennes val att välja, inte mitt och inget av detta är mitt fel och jag hoppas att hon är lyckligare där hon är nu.

Dock kan jag inte komma ifrån tårar och smärta, en sorg så stor att jag blir fysiskt illamående. En av mina bästa vänner finns inte mer, jag kommer aldrig höra hennes röst, se hennes leende, aldrig få nya minnen. Med tiden kommer även minnena jag har att blekna och en av mina värsta mardrömmar är att jag ska glömma. Vardagen går på som om det aldrig hänt, folk omkring mig vandrar på men någonstans inom mig står en del av mig still. Saknar henne varje dag, varje vecka, samtidigt är jag glad över att jag lärde känna henne och fick roliga år och minnen. De tårarna och skratten ihop skulle jag inte byta för att slippa vad som känns nu. Vad jag behöver är att folk förstår att jag inte kommit över detta, att jag fortfarande mår piss och har dagar då jag inte vill gå upp ur sängen. Att jag kan ha dagar då jag bara sitter och gråter hela dan men att jag inte ger upp för det. Behöver inte mer än bara ett accepterande och förståelse för när jag inte orkar träffas eller ta tag i saker. Väldigt skönt att ha pojkvän som orkar med, inte ställer så många frågor utan bara ser och är underbar när det behövs lite extra. Skönt också att ha tjejerna att göra saker med, blir alltid på bättre humör då. Sen tack till familj och vänner som stöttat! Extra stort tack till dig Elin <3

Dramat tar dock inte slut vid Kim. Victor har ju varit sjuk länge nu. Staffans nära vän och en nära vän till hela familjen. Han har legat på sjukhus sen oktober och varit extremt nära döden flera gånger men efter många vändor upp och ner så mår han nu bättre. Inget är problemfritt och det kan ta år om ens ngnsin innan han kan komma tillbaka helt men bara han blir frisk så spelar det ingen roll. Härliga härliga positiva och glada Victor!

Slutar som jag började med att säga att året inneburit otroligt många roliga händelser men också så ofantligt tunga. Nästa år måste jag prioritera tid för mig själv och min familj (Elias plus flock) och göra lite färre saker tror jag för även om det är kul med många bollar i luften behöver jag varva ner emellanåt också.

God fortsättning

God fortsättning till er alla!

Julen var trevlig med firande med både min och Elias släkt, god mat och mys. Och julklappar såklart. Fick både fina och användbara julklappar! Vad sägs om en fäll med armar till exempel? Grym julklapp från bästa sambon! Lite smolk i bägaren då Kylie lyckades skära sig i tassen på ngt på tomten precis innan vi skulle kolla på Kalle hos min moster. Tur att jag har världens bästa uppfödare som har svar på alla frågor (har nämligen aldrig haft oturen att ha en tasskadad hund tidigare) och såret har börjat läka så fint och vi slapp göra veterinären på julafton.

Nu i mellandagarna har jag tillbringat tiden med att träffa vänner som är hemma över julen men också pluggat en del. Har tenta den 3e - yes ni läste rätt den TREDJE - januari i statistik och metod. Myser också massa i soffan med hundarna framför förutsägbara tjejfilmer och barnsliga disney. Imorgon hälsar vi på Cilla och vallar för andra gången.

Vad har vi gjort sen sist?

Det är inte direkt tätt med inlägg här men ska försöka göra en sammanfattning av vad som hänt sen sist.

Vi har mest tagit det lugnt på hundfronten. Inga tävlingar och tyvärr inte blivit mycket agilityträning heller. Bara handling runt träd och lite stolpar. Både Kylie och Thea fick köra lite på prommenaden här om dagen. Vi hittade ett par stänger som stod ganska tätt och Kylie fick testa på lite serpentin för första gången - runt första stången, förbi andra och tredje och sen runt 4e. Väääldigt knepigt men efter ett par försök klurade hon ut exakt hur hon skulle göra. En stor skillnad jag kan se redan nu mellan henne och Thea är svängradien, Kylie svänger oftast tajt av sig själv. Behöver inte jobba så mycket utan vet hon att signal X betyder runt stolpen (tex lång arm) så drar hon väldigt tajt och tidseffektivt runt = kanoners! Än litar hon dock mycket på shapingen, och lyssnar mindre på vilken signal jag ger. Men det är en grej hon gör i allmänhet i allt. "Förra gången så snurrade jag och fick belöning så jag testar att snurra nu med oavsett vad matte ger för signal" Märks tydligast när vi testar just signaldiskrimineringen med trick. Träna vidare helt enkelt. Litar mycket på shapingen även i handlingen, jag gick runt trädet på det här viset förut så testar det nu också. Men jag är inte ett dugg orolig eller stressar över att komma ifrån det. Vi har inte hållit på speciellt länge och än sitter inte de olika handlingssignalerna (annat än lång arm ) så det vore elakt att begära något mer än just vad vi gör. Leker oss fram =)

Thean fick lite snabba tester på att hon är med och följer vad jag visar. 100% vilket ser bra ut inför mässan med lagloppen. Vore trevligt om vi kunde få till en träning med hinder innan också så ska se vad vi kan göra på den fronten.

Vad gör vi i övrigt då? Tja vi har faktiskt tro det eller ej börjat smått smått smått kika på lydnad. Jag är lite sugen på att träna det och kanske också tävla. Spännande att göra något nytt och helt annat. Irja har också fått vara del i träningen här. Vi har börjat med ställandet vilket går väldigt långsamt fram. Kul att se hur olika de fungerar och ändå så lika. Båda har stor arbetsvilja (Irja behöver dock bättre belöning för att utföra samma uppgift) men Kylie testar fler saker och greppar snabbare vad jag vill ha. Vad detta beror på finns massa olika teorier varav jag tror att ras och erfarenhet är de viktiga. Irja har många fler trick och annat att falla tillbaka på och testar alla dessa först och om inget fungerar blir hon mer passiv och frustrerad och tycker att jag ska hjälpa henne. Sedan har hon svårare att lämna tidigare kunskap. Som att jag alltid tränat mycket att sitta mitt emot mig och nu har hon alltså väldigt svårt att överge den tanken och göra något annat än att just sätta sig så fort jag stannar/hon väntar. Fel tränat av mig från början såklart. Kylie har inte så mycket att falla tillbaka på och testar då fler olika saker plus att hon är då snabb på att upptäcka vad som ger belöning och släpper då annat. Märks även på Kylie det här med erfarenhet, om jag väntar ut så testar hon exempelvis alltid att backa eller snurra åt höger vilket är de två första tricken vi lärde in. Sen ras, BC är ju speciella vad mer behövs sägas? Greppar sjukt snabbt och jobbar hårdare och hårdare för varje försök och vi har tränat sedan hon var liten på att utöka tiden innan det blir frustration så hon har ganska bra uthållighet för att bara vara 8 månader jämfört med Irja som ljudar snabbt (även om ljud ligger hennes ras närmare så det också är brantare uppförsbacke).

Själv roar jag mig med en hel del skola. Dessutom har vi ju fått vårt vardagsrum klart nu och det har varit en hel del tid, ork och pengar som gått hit vilket har gjort både mig och Elias rätt slut. Men nu har vi sittgrupp, soffbord och tv. Plus matbord, bokhyllor och en halvfärdig garderobsvägg i vardagsrummet. Vi har i samband med vardagsrummet gjort om i hallen så det finns nu mycket yta att röra sig på. Vi har en hel del kvar så som sovrummet och en del i köket men vi är på god väg. Sjuuukt skönt att kunna sitta framför tvn, ha ett rum att bjuda in folk i. Jag är otroligt glad och tacksam över detta! Tack mamma och pappa för att ni gjort det möjligt!!! Underbart!!

Till sist kommer vi till vallningen. Japp, jag och Kylie har vallat för första gången i våra liv. Vi var hos Cilla på valpträff, Koy och Keytee var där också så valpisarna fick börja med att leka och röja av sig en stund. Roligt att se dom ihop! Fick tom till ngn bra inkallning trots leken =)
Sedan gick vi till fåren där Cilla och Madde hjälpte oss. Jag hade ställt in mig på det värsta, typ att hon skulle äta fårskit hela tiden eller vara tokskraj. Men icke!!! Hon tände direkt och var heltaggad. Madde och Cilla hjälpte till att hålla fåren med sina hundar och så fick valparna gå i stora hagen i lina och testa att putta fåren framåt. Vi lät dem jobba själva och dämpade bara tempot vid behov. Såååå ballt!! Riktigt häftigt att se hur hon flankerade när ngt får började sticka ut, spec för mig som inte vet mycket om vallning i förväg. Mest spännande tillfället var i andra omgången där fåren en kort stund splittrade sig i två smågrupper och Kylie hamnade mitt emellan. *Hur skulle hon göra nu...?* Hon valde att stanna upp och av vakta en kort stund. Under tiden flyttade Cilla ihop grupperna. Alltså fick Kylie med sig att om man avvaktar i en knepig situation istället för att rusa in i den så löser det sig. Riktigt impad av att hon valde att just bromsa upp och tänka istället för att rusa själv. Ett annat tillfälle så vände sig en tacka och utmanade, stirrade och tom stampade till med foten men Kylie stod fast och tog ett långsamt steg framåt och tackan vände. Modig tjej! Enligt Madde hade hon fint avstånd till våren själv och att hon nog blir en härlig första hund för mig som nybörjare. Tack otroligt mycket Cilla och Madde för den härliga dagen!!!

Jag är verkligen så glad för mina underbart fina tjejer! Vi har så mycket mys och kul ihop!! Och så mysigt vi har det i vår flock alla 5. Min underbara pojkvän och mina fantastiska grisar. Är bara sååååååååå lycklig över att jag har dom <3

Underbar helg

Har idag kommit hem från Luleå där jag tillbringat helgen med Maja. Åkte upp i fredags med flyg, tar bara 1.05 från Arlanda till Luleå flygplats! Sedan med buss in till stan och där mötte Maja mig och sedan blev det ytterliggare buss och efter en kort promenad kom vi fram till hennes lägenhet. Vi har hunnit med massor under helgen, ätit god mat, fikat (såklart), sett på bio, shoppat, kollat film, pratat, spelat kort, pratat lite mer. Fick också äran att hälsa på Josip, mycket trevligt =)

Det har varit en helt underbar helg på (nästan men det återkommer jag till) alla sätt. Det är en sån stor saknad efter Maja sen hon flyttat dit upp för plugg och då det är en bra bit bort plus blir ganska dyrt med resa så är det här bara andra helgen vi ses sen flytten. Det är ganska stor skillnad mot tex Annie som också flyttat (och är toookigt saknad) men har varit hemma betydligt mer. Det blir inte lika påtagligt då och man kan ju nästan låtsas att hon inte ens flyttat utan att vi bara har svårt att få ihop tider jag och Annie =)

Jag känner verkligen hur välbehövlig den här helgen var för mig då det varit mer än full speed den här hösten vilket börjar kännas. Verkligen skönt att få slappna av, inga måsten eller krav alls utan bara göra det som fallit oss in. Resulterade dock i väldigt sena nätter med insomning 5.30, 2.00, 08.30 men har tagit igen en del nu sen jag kom hem iaf =) Vad ska man göra när man har mycket att prata om. För att prata det är vi båda bra på ;) Är det någon jag verkligen kan prata om precis allt med så är det Maja, hon vet precis hur hon ska reagera för olika saker och hur jag ska hanteras. Det som kastade en skugga över delar av helgen var att Victor blev sämre igen, mycket mycket sämre. Martins ord fick mig bara att tokgråta hur länge som helst, mycket minnen och tankar av Kim blandades på detta och jag överväldigades av tanken bara för en sekund att förlora ytterliggare en vän. Då var det skönt att jag var på besök hos rätt person som fick allt att kännas lättare. Victor har blivit mycket bättre sen dess och idag tittade han upp på och kramade sin mammas hand vid tilltal. Så lättad och lycklig över detta!

Så nu har jag nytankade batterier och känner mig lagom och väldigt tillfreds med livet (det enda enda som saknas är att V nu tillfrisknar snabbt utan fler bakslag). Längtar till jul när Maja och Josip är här i Rotan en sväng. Då är dessutom Annie hemma med och då är det ju som det ska vara.

En annan kul grej är att det nu verkligen händer saker här hemma för när jag kom hem så möttes jag i hallen av...byggdamm. Nu har dom nämligen rivit väggen, golvet är lagt och jag tror målaren kmr imorgon. Ska se om jag kan få till en bild på det hela såhär innan det är klart.

Träningsbok

Har verkligen tagit tag i träningen nu. Ni som känner mig väl vet att jag inte är så strukturerad av mig (annat än i min kalender) och är väldigt dålig på att planera och framför allt lägga upp träning i förväg vilket gör att jag i princip alltid spontantränar och även om de flesta kriterier är klara i förväg och jag vet vad jag vill få fram blir träningen ändå tusen ggr bättre om man lägger upp den exakt och tar sig tid till det. Så sagt och gjort (till slut) har jag tagit tag i detta och börjat.

Började med att skriva ner mål för Kylie. Har tre punkter. Vardagslydnad, Träning & Tävling. I tävling har jag inte satt så många mål än då vi får se lite åt vilket håll vi vill lägga vårt fokus annat än agilityn. I träningen är det inte så många punkter egentligen även om de är stora. Det är att kunna

-ligga passiv och tyst när

andra tränar

jag tränar annan hund

när jag går bana eller bygger etc

-att träna aktivt fast andra är runt

-komma tillbaka med belöning oavsett störning

-träna max i alla miljöer

Det känns helt klart överkomligt med träningsmålen och jag körde ett kanonpass igår med passivitet med hjälp av Patrik. Super. Han tränade Milan och Dixie bredvid i både agility och annat och jag tränade Kylie i att om man ligger tyst och lugn får man vara med och leka. Hon fixade lätt med mig bort ca 20 meter. Svårare faktiskt när jag stod ngn meter bakom och tittade på Patriks träning. Tror det är för att hon ser det som riktad träning när jag går iväg och sen glömmer att vi tränar när jag låtsas glömma henne så då blev det lite pipigt en kortis innan hon kom på hur man skulle göra. Körde också lite enkla saker med Thea som störning, det var betydligt svårare. Har ju gjort det lite på tomten innan men nu blev det större avstånd. Men jag hade väntat mig att hon max skulle klara mig ngra meter bort då vi aldrig tränat detta på planen och hon kunde ju betyyyyydligt mer! Stolt och glad!

Vardagsmålen är fler och består bla av att

-kunna gå förbi störning lös

-gå fint i koppel oavsett störning

-inkallning 100% JÄMT

- vara ensam hemma

mm

Det blir ju alltid mer av vardagsträning, iaf hos mig. Det är ju ett måste för att det ska vara kul med hund, det andra är ju bara en bonus. Men av den här träningen blir det i princip alltid spontanträning och oftast med de andra hundarna närvarande, tex en vanlig promenad och hur bra blir det då....ne precis. Uppmärksamheten delas på fler och det blir då sämre träning.

Så idag har jag haft två pass, dels ett pass efter att vi varit nere vid station en vända. Träning i att vara lös och gå i koppel, gick helt ok. Inkallningen sitter sådär vilket märks tydligt om hon fått ngn fläck att lukta på tex.

Men andra passet nu på kvällen. Himmelskt! Jag tog bara henne på en runda på 25 min och hade fokus på skvallerträning och koppelträning. Hon spände kopplet EN ENDA gång på hela vändan och det var när vi mötte hund som blev läskig i mörkret. Dessutom var hon lös i omgångar och gick lika fint då. Vi skvallertränade på de vi mötte (brukar ju vara tätt med både folk och hundar men inte nu när vi skulle träna...-.- ) vilket var en människa och en hund+människa. Hunden var först megaläskig men sen skvallrade hon finfint på den och när vi gick förbi ville hon gärna hälsa men gick klockrent i kopplet vid min sida så fort vi kommit förbi den (den gick efter oss från att vi passerat).

Nästa steg i "träningsboken" blir att fylla på med mål för vardagslydnad (har fler än de jag skrev här men orkar inte skriva alla) och att skriva delmål och metoder för att nå dem. Lite tveksam till utvärdering då jag håller det i huvudet men kan nog skriva nya metoder om de jag har inte fungerar. Sjukt kul var det iaf att göra en promenad med en hund och fokus träning. Var lite som att ha haft Irja 5 månader gammal igen. När allt är nytt och ballt och jag blev verkligen uppfylld av en härlig känsla! Så fortsätta med detta direkt från nu för jag vet ju att det är jag själv, min träning och min inställning som skapar det negativa och då kan jag ju också göra precis det motsatta bara att det tar mer tid.