Gus olycka

Skrivet på natten mellan fredag och lördag:
Som många av er redan vet var Gus med om en olycka igår som slutade med att han fick operera bort sitt vänstra öga. Jag vill nu skriva av mig och varnar därför för både hemskt lång och otäck text och en del hemska bilder. Lägger bilderna längst ner så att ni som inte vill se men ändå läsa om det kan slippa råka få syn på bilderna.







Dagen började som vilken dag som helst. Jag hade massor att göra och när mamma frågade om jag skulle med ut på promenad med min moster och hennes hund så var jag tveksam. Hade egentligen inte tid, mamma kunde ta med sig Kylie så jag bestämde mig för att bara gå och möta moster och sen vända med de två små (Irja får ju fortfarande inte gå någon längre promenad). Vi går lite då och då tillsammans med min moster och hennes hund. Mamma går oftare med dom. Anledningen till att vi inte går sådär superofta är dels tiden men också för att min moster har en Weimaraner på typ 4 år (minns inte hur gammal han är men lite äldre än Kylie som ju är 2,5). För er som inte känner till rasen så är hanarna 63-68cm i mankhöjd och väger 32-37 kg enligt standarden (hämtat från wiki). Dom ser ut såhär:


Min mosters hund är väldigt väluppfostrad och supersnäll! Han är ganska valpig och flamsig (lite lik K där om än inte riktigt lika smidigt och nätt^^) Men han är stor! Därför låter jag inte mamma ta med dom två små om dom gå tillsammans med moster utan mig. Folk kan tycka att jag är nojig och töntig men nixpix!  Dessutom tycker Thea att han är lite läskig när han tittar på henne eller har riktningen åt hennes håll och Gus brukar flytta så att han får space om D springer. Men så beter sig Thea och Gus med alla hundar som det är lite fart i och som är större än dom så det är inget speciellt med just D.

Igår iaf så var jag betydligt mer sugen på en lång prommis än på att gå hem och jobba så övertalade mig själv om att följa med på promenaden iaf. Vi gick på fältet och sen ut i skogen. Jag hade (som vanligt när vi går ihop) de två små kopplade och Kylie och D sprang runt och raceade och hade skoj. Efter ett tag, när dom stora racat av sig och är halvtrötta så brukar jag släppa även dom små och då har alla vi tre människor noga koll på hundarna och jag ser till att framför allt Gus (som ju kan vara kaxig om han vill) inte går för långt bort från mig, att D aldrig springer mot/visar intresse för dom små och framför allt så bryter jag direkt om någon av dom små får för sig att ge sig in och springa med dom stora. Nu hade jag dom små kopplade extra länge då vi gick där dom gärna rullar sig i äckelpäckel och jag inte var sugen på att bada hund när jag kom hem. När vi gått lite över en timma gick vi upp i skogen och där släppte jag även Gus och Thea då det inte fanns så mycket skoj att hitta där jämfört med fältet och dom stora hundarna mest knatade runt och upptäckte saker. Gus gick ändå precis bakom mig så jag tänkte tom tanken "var ju knappt ens idé att släppa honom men vad bra, då kan han ju lika gärna gå lös".

Prommisen fortsatte och vi kom tillbaka ner på fältet där alla hundarna sprang och busade men inte med varandra. K och D busade ihop, Thea sprang på gångvägen bredvid och skällde på dom alternativt sprang fram och skällde på dom när dom stog paus för att få igång dom igen. Thea småvallar en del på andra hundar som leker genom att springa fram och tillbaka bredvid och sen runt ett varv och skälla om dom stannar till. Gus sprang runt i sin egen värld på andra sidan gångvägen med svansen som en propeller. Ingen brydde sig om honom och han hade lika gärna kunna leka med en låtsaskompis *mupphund*. Vi skrattade alla och skämtade om att han ju ser ut som en sork när han springer sådär och hur skönt det är att D inte bryr sig ett dugg om Gus då han gärna jagar sorkar då och då.

Efter en stund till var vi på hemgång och hundarna har nu slutat springa utan går och nosar. D hittar något han står och nosar på och Gus går fram för att inspektera samma sak. Dom var ganska nära framför mig, säg strax över en full längd i vanligt koppel. När Gus kommer fram och ska kolla in vad D hittat så fräser D till. En vanlig hundmarkering som man ser för jämnan. Ett "gå bort, låt mig vara", "det här är mitt, hitta ett eget" eller välj vilka ord ni vill. Han fräser ifrån iaf. Hade lika gärna kunna vara Kylie som gjort samma mot Thea. Inte på något sätt provocerat från Gus och inte på något sätt elakt från Ds sida utan ren vardagsmat hundar emellan. Har dock aldrig tidigare hänt att D sagt ifrån till någon av mina hundar - iaf inte när jag varit med - men å andra sidan så är det väldigt sällan som D och K är så pass nära övriga hundar när dom båda är lösa. Då rör dom på egna premisser liksom. Det som händer sen är dock inte vanligt (ni som inte vill läsa de känsliga bitarna kan sluta nu).

Gus skriker och springer därifrån. Vi alla tre kvinnor reagerar såklart och min moster ryter till åt sin hund medan jag skriker på Thea som direkt springer fram mot Gus som springer bort från oss mot kanten av skogen. I mitt huvud rör sig bara att jag behöver få bort Thea och sen få fatt i Gus så jag kan kolla om han gjorde illa sig eller om han bara är töntig över att D sa till och beter sig martyrigt som han kan göra om tex han får skäll av mig så fejkar han en del. Min rädsla är att någon av de andra hundarna ska ge sig på Gus för att han skriker då jag vet att det är rätt vanligt att även hundar som bor ihop går på en som skriker. Så därför började adrenalinet gå upp över att Thea försökte gå fram till Gus som nu sprang fram och tillbaka längs skogkanten ömsom bort och ömsom mot mig. Thea brukar generellt vilja kolla av hundar som är ynkliga, skriker, piper etc men jag tar inga chanser utan fick med rösten henne att gå bort. Gus reagerade ingenting på min röst och jag tyckte att han gick konstigt med vänster fram som var den sida jag såg när han gick mot mig och då blev jag ororlig att D träffat Gus så att han haltade. Mamma ropar då att Gus blöder vilket jag inte sett förrän nu och jag tittade noggrannare. Gus hade nu saktat av och lät mig komma fram nära och jag ser att hans vänstra öga är helt fel. Det sticker ut, uttryckt halvvägs ur ögonhålan och därmed inte heller runt utan helt missformat och ihopklämt. Från Ds tillsägelse till nu tog kanske en minut. Jag kan inte uppskatta bra i efterhand men det hela gick fort!. Jag säger något i stil med det makabra "Jag kan tala om för er att hans öga har ploppat ut". Vilken grej att säga va^^ Gus tjuter fortfarande en del men börjar tystna och jag får komma fram och lyfta upp honom. Det rinner blod ur ögat men inte så mycket då ögat täppte till hela utrymmet. En del av hinnorna runt om hade också åkt ut och allt var väldigt spänt och såg ut som att det skulle kunna gå hål på inom kort. Han sprattlar lite i min famn men jag hyssar försiktigt åt honom och han lugnar sig väldigt fort och bara sitter och slickar sig runt nosen för blodet som rinner ner i munnen på honom.

Självklart blir det halv kalabalik där vi alla får upp telefoner och ringer till höger och vänster. Min moster halvskriker något om "vad gör vi nu?" och tänkte på vem vi skulle få tag på för att få en bil snabbast, vilken veterinär vi skulle åka till, få hem övriga hundar etc. Jag som håller mig förvånandsvärt lugn och fokuserad svarar "Vi åker till veterinären". Ja, men goddag yxskaft liksom... Medan moster ringer morbror och får honom att börja åka med bil för att möta oss står mamma i telefonkö och jag ringer Matilda för att få Gus försäkringsuppgifter direkt i telefonen. Stackars Matilda som jag var så kort mot i telefonen..!! Vi tar oss till bilen och jag med Gus i famnen i baksätet, mamma och morbror fram medan moster tar övriga hundar och går hem. Vi hade dessutom Irja att tänka på hemma som turligt nog fick sin medicin innan jag gick men inte varit ute på länge iom att jag inte planerat vara borta mer än 40 minuter när jag gick. Irja får ju inte gå ett enda trappsteg, inte springa osv så det är inte bara att släppa ut henne på tomten direkt. Fick ge lite snabba instruktioner till moster och sen åkte vi. Fortsatte ringa skytteltrafik för att förvarna albano men vi kommer inte fram annat än till kö någonstans. 

Blodet fortsatte rinna ner från ögat och Gus slickade i sig det som kom i munnen. Jag vågade inte undersöka honom annat än att titta försiktigt. Det är inte speciellt lätt att undersöka en chihuahua som sitter tätt tryckt mot mitt bröst utan att röra honom eller vrida honom på något sätt. Så jag kunde inte se om han var skadad någon mer stans men det enda jag kunde se var ögat som nu började bli mer fyllt. Bästa sättet att beskriva det på är som att det blev mer och mer vätska (vet ju inte om det var vätska men det var så det såg ut) som tryckte och pressade ögat och hinnorna mer. Hinnorna började svullna eller pressades ut (blev större iaf) och ögats pupill som var svart när jag lyfte upp honom från början var nu mörkt med tydlig röd. Då "visste" jag att ögat var kört och började ställa in mig på det. Visste kunde jag ju inte göra då veterinärerna är fantastiskt duktiga på att laga saker men det jag läst om anatomi och hjärnan sa mig att ett öga som är rött är ett blodfyllt öga. Mer blod = högre tryck = högre tryck = att det är stor risk att synen går förlorad även om själva ögat inte är synligt trasigt. Började också fundera på hjärnblodning iom trycket innanför ögat. Mina tårar rann konstant men det var mer en tyst gråt i min uppfattning iaf. Och jag hade ännu inte brutit ihop alls. Men jag bad mamma ringa Elias då jag inte trodde jag skulle kunna prata med honom utan att brista. Han är min klippa i allt och den jag lutar mig mot när saker händer så jag kände att så länge jag var tvungen att ha kommando över siutationen kunde jag hålla ihop. Mamma tog därför det samtalet och sa att Elias bad mig ringa när jag kunde vilket jag sa nej till. Istället ringde jag Matilda och bävade för hennes reaktion när jag tryckte på ring. Men det hade jag inte behövt göra då Matilda lät lugn och samlad och det var jag så glad över. Det hjälpte mig att klara den extema situationen och gjorde mig betydligt lugnare!

Efter en stund (hur lång tid kan en kort bilresa från rotebro till albano kännas...) så märkte jag att blodet rann på mina händer och mamma letade rätt på en servett så jag kunde torka det som rann på mig och lite vid Gus mun. Jag rörde ingenting längre upp än hans haka då Helene sagt i telefon att det var bättre att hålla det fuktigt plus att servetten inte direkt var steril och jag var rädd att skada något. Märkte då att jag fått blod både här och där trots att det inte blödde stora mängder objektivt sett. För Gus del var det ju såklart mer iom att han är så liten. Det såg ut som att det rann mer och jag tyckte att ögongloben såg lite mindre sprängfylld ut och mamma och jag funderade på om det blivit så hårt tryck att något gått sönder bakom ögat. Jag har ingen bild på hur han såg ut med ögat (borde ha bett mamma ta en på oss där i bilen just för dokumentation) men det var inte så att hela ögat var ute (då tror jag att ögat möjligtvis hade klarat sig bättre) utan som att halva var ute. Lite som en balong som du trycker ihop på mitten men en smalare midja och lite mer oval form på det som tryckes ut. Såg så tryckt ut att en rörelse skulle kunna göra att hela ögat bara skulle poppa till och explodera. Han började klippa med ögonen och lutade hela tiden huvudet mot mig. Han såg ut att somna vilket jag blev rädd för så jag sa hans namn när jag klippte med ögonen och lyfte ut honom lite från kroppen så att han inte kunde luta huvudet direkt mot mig. Framme fick vi direkt väga honom och komma in på ögonrummet på väg in på operation. Veterinären som vi fick träffa där sa bara efter några sekunden att hon inte trodde att ögat gick att rädda utan vi skulle behöva ta bort det. Mamma fick ta samtalen med Matilda och Elias medan jag satt och höll Gus och veterinären undersökte vad hon kunde av det andra ögat för att kolla om den synen påverkats.

För er som inte är hundra på ögats anatomi är det så att synnerverna sitter ihop en bit in bakom ögonen innan de går vidare bak i hjärnan till syncentra. Därför kan det bli så att när det drar i ena ögat att det kan skada nerverna och därmed synen även på det andra ögat. Såhär ser det ut med en enkel bild 


Av vad hon kunde se då så verkade han följa folket i rummet med blicken med höger öga och den pupillen reagerade på ljus men hon kunde inte säga mer om synen på det ögat förrän efter allt lugnat ner sig efter op. Han såg dåsig ut igen och verkade nästan somna till innan han fick smärtstillande spruta i låret. Mamma berättade för vet att han nästan somnat i bilen och jag sa att han nästan sov nu (för att han inte skulle få lugnande som tillsammans med hans dåsiga tillstånd skulle döda honom). Kommenterade att han kanske inte skulle märka så mycket av sprutan då han var rätt borta men jo då, förbannad blev han och tjöt till. Mamma pratade med Matilda i telefonen då så hon fick också höra vad han ansåg om sprutor i benet. Jag fick genomblöta kompresser att hålla mot det uttryckta ögat vilket var rätt obehagligt då jag var ju tvungen att hålla så de satt emot ögat men självklart inte trycka på för att hålla det fuktigt. 

Dom tog direkt iväg honom till operation och efter att vi skrivit på papper och svarat på frågor (en del var jag osäker på svaret på så fick ringa Matilda igen som fortfarande höll sig samlad till min stora lättnad) fick vi åka hem. Då var klockan runt kvart över 12 och händelsen hände ca 11.10 (har kollat telefonloggarna på när vi ringde runt till vet etc). Jag frågade i receptionen om Cilla jobbade då jag ringt henne på vanliga mobilen men inte fått tag på henne på vägen dit. Träffade henne och när hon kramade mig så var det första gången som det brast för mig och jag hulkade en stund. Hon lovade att titta till Gus extra innan hon gick hem för dagen. På vägen hem pratade jag med Elias och då han hörde om det hela försökte han lätta upp stämningen lite (har jag sagt att han är bäst min pojkvän?!) genom att prata om hur han ska ordna en liten piratlapp åt Gus så att han blir en riktig pirat nu med ett öga och allt. Vi åkte hem till min moster och morbror och var där ett par timmar. För att orka med det hela så pratade vi mest om annat men så klart även om händelsen och lite galghumor på det. Min moster hade fått uppdateringar från mamma under tiden och varit hemma hos oss och tagit hand om dom andra hundar och tagit ut och in Irja. Jag ville inte vara ensam så vi var kvar där rätt länge. Mot eftermiddagen så ringde veterinären som opererat Gus. Han sa att dom tagit bort ögat och att allt gått bra. Gus hade vaknat och verkade orientera sig bra med det andra ögat så synen verkade så här långt okej. Vi skulle bli uppringda på förmiddagen efter och troligtvis få hämta honom på eftermiddagen d.

Väl hemma sen så bara satte jag mig på golvet i köket och då orkade jag inte hålla ihop längre. Bara satt och skakade och grät. Tårarna hade runnit mer eller mindre hela tiden men nu satt jag och verkligen grät ett tag. Funderade på om jag ville åka och hålla volleybollträningen eller inte men kom fram till att jag nog skulle må bättre av att ha något att göra iom att Elias fortfarande var på jobbet så jag åkte. Hämtade först min kusin som ju så klart frågade lite och när vi precis var framme ringde Matilda igen och vi pratade länge om hela händelseförloppet. Hon stöttade mig så himla mycket och fick mig att känna mig så mycket lättare till sinnes *kramar i mängder*. Jag gick in och trots mitt rödgråtna ansikte så höll jag volleyträningen och hade faktiskt roligt mitt i det hela tunga. Elias mötte upp mig där och han pratade med Cilla i telefon som sa att hon tittat till Gus och gett honom en extra filt. Gus hade inte varit glad direkt (vilket faktiskt värmde då att se ond ut är lite av Gus specialitet när han är missnöjd över något) men hade tittat och följt henne med blicken. Somnade inte förrän runt 2.

Idag vaknade vi, firade min syster som fyller tonåring (Grattis Ulli!) och somnade sen om. Vaknade av att dom ringde från albano och berättade att allt fortfarande såg fint ut. Dom hade inte sett något annat sår eller så förutom ögat och vi skulle få hämta honom vid 1. Cilla ringde också igen och guidade mig lite kring det administrativa och förberedde oss också på hur såret såg ut. Pratade med Matilda en sväng till och sen vid halv 1 så hämtade jag och Elias min moster och åkte för att hämta Gus. Vi fick sitta och vänta rätt länge på att han skulle komma ut och när jag gick ut för att berätta för min moster att han ännu inte kommit så ropade Elias och när jag gick tillbaka så stod Elias där med Gus i famnen! Det var svårt att se Gus reaktion då han inte gick själv något men han följde helt klart med blicken och öronen blev helt spetsade och Elias sa att hans hjärtslag helt klart gick upp när han fick se mig. *Börjar nästan gråta när jag skriver det här...* Såret var inte övertäckt och han hade självklart tratt på sig. Men det såg ändå inte så farligt ut som jag förväntat mig. Och inte heller så farligt som det såg ut igår. Dock var gårdagens syn så extrem att det såg overkligt ut. 

Sen han kom hem har han fått gå lite kort ute på gatan och tomten. Såret blir så utsatt iom att nosen är så kort så han ska inte vara ute i smutsigt eller blött väder. Det är ju inte så lätt med det väder vi har nu så det blir bara kort ut och vända. Dock är han glad, viftar på svansen och tar sig över trottoarkanter, trappor, upp i knät, möbler och står på bakbenet mot en precis som vanligt. Första kanten ute missbedömna han lite och fick rädda upp det med ett extra skutt men sen dess är det bara tratten som ställer till det för honom när han hoppar upp, ner eller försöker gå in någonstans smalt. Han ville upp på mammas och pappas trapp så vi gick in lite där och han knatar runt, hälsar, myser och hittar smulor precis som vanligt. Han fick vara ensam i sin pyttisbur liten stund men när vi kom hem hade han öppnat buren (eller om jag inte stängt den till hundra) och tagit sig ut ur den och upp i sängen helt på egen hand med tratt och allt. Hur han nu lyckades med det vet jag inte då han knappt kommer in genom öppningen med tratten på huvudet. Vi låter honom springa fritt men lyfter honom ner från dom höga höjderna som säng och soffa när vi hinner med att hindra honom då han är tokigt snabb och krånglar sig ur grepp när han vill ner tex för att han hör maten rassla. Han får inte vara ensam med dom andra hundarna då risken finns att dom slickar på såret och vi är väldigt noga med att hålla koll på hur såret ser ut. Iom att det sitter i ansiktet och att han har så kort nos så är jag mest rädd för infektion och vi har tvättat tratten vilket vi ska fortsätta göra ett par ggr om dagen. Även om han får slippa den om vi har full uppsikt så känns det tryggare att han har den på mycket just nu iom att hans huvud är format så att det är väligt lätt att han kommer åt något med såret. Speciellt när han inte ser på den sidan.

Själva såret ser helt okej ut, han är rakad runt om och precis som Irja var så är han lite blå/lilafläcklig runtom. Dom har tagit bort ögonfransraderna på bägge kanterna på ögonlocken och sen sytt ihop ögonlocken med varandra. Så det kommer läka ihop och med pälsen på förhoppningsvis se ut som att han blundar. Såret är fint ihopsytt men precis som Irjas är det ju såklart lite buckligt och då det öga som är kvar är lite utstående och dom inte lägger något inunder såret så kommer det nog bli mer ihopsjunket med tiden och se lite märkligt ut. Han har varit väldigt trött och sovit mycket sen han kom hem vilket man kan förstå med ett sådant omtomlande 1,5 dygn. Dessutom kan jag tänka mig att det tröttar ut honom mycket att vänja sig vid världen med ett öga då den stora poängen med två ögon är att få djupseendet. Dom andra hundarna är väldigt fina med honom och Kylie är så duktig och känner av direkt när man måste vara lite försiktig!

 Här kommer nu lite bilder
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .
 .

Gus i buren med blixt på som reflekterar i det öga han har kvar. 

Buren står i sängen uppbullad med kuddar runt om med rädsla för att han skulle välta den

Kändes väldigt märkligt att gå promenad med bara två hundar ikväll

Bild framifrån via spegeln. Man ser inte så tydligt på håll att det är något tokigt om det inte vore för blixtens reflektion i det högra ögat. I verkligheten så ser det ganska normalt ut på längre håll, speciellt nu är han som sagt är lite lila kring såret vilket gör att det ändå blir lite mörkt där ögat skulle ha suttit

  

Irjas knä blir kylt efter att hon varit ute och Gus ligger och vilar bredvid.

Gus ligger och sover på mig i sängen

Närbild på hans vänstra sida, ett ickeöga. Såret är sytt med en tråd som glittrar lite så han får iaf vara lite divahund. Här ser man tydligt dom lila fläckarna/blåmärkena. Irja hade likadana på knät som minskade fort och försvann efter några dagar.

Sjuklingarna sover tätt ihop. 
Det som ser ut som värsta strypsnaran är min laddare som gus somnade ovanpå

Ett tag sov dom nästan på varandra

Just nu så sover alla hundarna här i sängen medan jag skriver. Har tagit mig 2 timmar såhär långt men jag ville få ur mig hela händelsen medan jag har den färskt i minnet. Vår enögde lille pirat! *miljoner hjärtan*


Skrivet förmiddagen lördag:
Vill poängtera klart och tydligt att jag inte ger min moster eller hennes hund någon skuld till vad som hänt. Det här var en ren olycka! Händelsen var så pass nära mig att det gjorde ingen skillnad att hundarna var lösa. Det var så lugnt att det lika gärna kunnat inträffa om dom var kopplade eller inomhus över en matsmula. Det var en typisk vardaglig tillsägelse som tex Kylie hade kunnat ge Thea. Då hade jag sagt "Kylie, lägg av" och "Thea, gå därifrån då om hon inte vill ha dig där" om jag ens hade brytt mig. Tro inte nu att mina hundar säger åt varandra hårt eller att dom gör det dagligen men visst händer det att en hund säger åt en annan att dom är för nära, för på eller helt enkelt för ohyfsade. Det är dessutom bra att dom gör det istället för att bara ta skit (som ifall Kylie skulle rusa på Irja i lek så blir Irja sur och säger ifrån jämfört med Thea som bara tar det och flyttar sigoch där jag istället måste hjälpa till och säga till Kylie). Så min åsikt är att anledningen till att den här vanliga företeelsen mellan två hundar blev en sån hemsk olycka är tre saker. 
1, storleksskillnaden hundarna emellan. Gus väger 2,3 (nyvägd på albano) medan D väger runt 30. Ds käkmuskler och styrka är anpassad efter honom som ras och storlek medan Gustavs kropp har skydd nog för sin ras och storlek. Det är knappt ens värt att jämföra. ds tillsägelse blir alltså kraftig nog att förstöra mycket på Gs kropp jmfört med tvärtom som D knappt ens skulle känna som mer än nålstick även om G verkligen gav sig på honom.
2, en jäkla otur! Ur min vinkel såg det inte ens ut som att D alls menade att nudda utan bara för att markera i luften. Det tog fel för att D lyfte sitt huvud mot Gus samtidigt som Gus är på väg framåt med nerböjt huvud mot marken. Det är en jäkla otur att det ens tog alls och D blev nog mest förvånad av oss alla när Gus började tjuta.
3, Gus ansiktsutformning. Vavvorna har ju utsatta ögon. I procent tar ögonen på Gus upp betydligt mer än på exempelvis Thea som ändå är en litan hund. Gus ögon står också ut lite vilket gör att ögonen lättare trycks ut. När det blir sån stor procent ögon i ansiktet ökar risken så klart för att Ds tand skulle ta i ett öga jämfört med om han han sagt åt Thea så hade det med större sannolikhet tagit någon annanstans i ansiktet och Thea hade istället fått sår (om det nu träffat alls ^^) 


Nu när det gått lite mer tid, vi har haft honom hemma och ser hur bra han (hittills) klarar sig trots bara ett öga, så är jag nästan glad att det tog där det gjorde. Självklart önskar jag att Ds tand inte träffat alls! Men nu när det ändå träffade är jag faktiskt lite glad att det var i ögat och inte i halsen, över huvudskålen, ryggen eller något annat ställe som kunde ha gjort större skada på Gus liv och livskvalitet. Ett öga klarar sig hundar generellt väldigt bra utan. Jag har suttit och läst många blogginlägg igår om bla en fantastisk husky som först förlorade ena ögat och sedan även det andra och alltså nu är helt blind. Hon klarar sig trots det utmärkt inomhus som utomhus på tomten, skog och i vatten. Väldigt häftigt att läsa om hur Diva klarar sitt handikapp och det ger mig hopp om att Gus kommer klara sig alldeles utmärkt med bara högra ögat kvar. Här kan ni läsa mer om Diva och hennes flock 


I natt har Gus sovit ensam med oss och trots tratten ville han väldigt bestämt ner under täcket. Jag lyfte ur honom gång på gång då jag är nojig att täcket skulle komma åt såret. Till slut blev han så sur på mig att han hoppade ner och trängde sig in i buren som stod på golvet med tratten fortfarande på. Då fick han såklart sin vilja igenom^^ och sov sen gott under täcket och ifall täcket har legat mot någonting är det inget som märks idag. Nu ligger han och trynar vid min sida. Funderade lite först på om han skulle sova med oss eller inte men då tratten är på är han lika påverkad i vår säng som i buren och i buren kan han knappt vända sig om med tratten på då buren är så liten så beslutade att han fick sova i sängen vilket han ändå gjort mestadels under kvällen. Ute så tog det ett par vändor innan han kissade med upplyft ben (de första gångerna lyfte han inte på benet) men nu verkar även den biten vara tillbaka på normalt. Han är inte så sugen på att gå runt och hanhundsskvätta utan kissar rätt länge och vill sen in igen.



Till sist vill jag tacka alla er som hört av sig och uttryckt oro, tankar och kramar. Det betyder mycket!!
Extra tack till er som varit direkt inblandade på olika sätt. Tack Helene som hjälpte till direkt i telefon. Tack Cilla för allt stöd och vipbehandling av Gus på Albano och med det administrativa efteråt. Tack mamma som följde med under hela tiden, tog flera jobbiga telefonsamtal och all tiden nu efteråt. Tack moster som tillbringade timmarna efteråt med oss och även var med och hämtade hem lillprinsen igen. Tack morbror som släppte allt och kom och körde oss. Tack älsklingen för att du gjort allt jag behövt, stöttat och bara tagit hand om mig och hela flocken. Tack till Tina som både tog hand om Matilda när nyheterna kom men också för alla stöttande ord som varit så värmande både för mig och min moster! Till sist Tusen, tusen tack till Matilda för att du höll ihop så under alla samtalen och smsen, som varit så stöttande hela tiden och givit så mycket värmande och rörande tankar och ord! Jag hade brutit ihop tio gånger om utan dig!!! *hjärtan i mängder!!!*