Förbered dig på ett jävkligt negativt och klagande inlägg. Inte sugen på det så röstar jag för att du hoppar detta inlägget och springer vidare till mer positiv läsning ;)
Skriver ju mycket om hundarna i bloggen men här kommer nu uppdatering om mitt eget mående som fysiskt är rätt kasst för tillfället.
Ryggen är konstant sådär och
jag svankar som den värsta hönan (svankar mer när jag har ont). Har haft
ont i nacken i typ 2 månader. Vaknade en morgon med vad jag trodde var
nackspärr för jag kunde inte röra huvudet åt vänster. Dagen efter var
det betydligt bättre och satt bara kvar smärta precis i ytterläget.
Dagen efter det så var smärtan bara dov och lite molande så tänkte att
det skulle gå över men nix. Det har stannat vid den molande när jag
vrider huvudet längst åt höger vilket stör mest när jag ska backa bilen
då jag helst vill vända mig helt bakåt. Hjälper inte av att massera och
hittar ingen muskel som gör ont utan det göra bara ont i just den
vridningen. Borde kolla upp men inte orkat/prioriterat det då det inte
stör så mycket i sig.
Nästa grej på
smärt-klaga-av-sig-listan är mina käkar. Bägge käkarna gör nu konstant
småont och över dagen varierar det i styrka. När jag slappnar av i tex
bilen eller så efter att ha gjort något som uppehåller mog från att
känna av rygg och käkar (tex ett möte, hundträning, prata med en kompis
etc) så gör det tokigt ont. Några gånger har det kännts så pass att jag
haft svårt att äta. Masserar och stretchar dem som jag fick tips av
snälla facebookvänner när jag fick ont första gången (då försvann det
efter ett par dagar) men hjälper inte. Själva massagen gör så ont att
jag skulle kunna gråta. Men det är töntigt hur fort man vänjer sig vid
smärta om den är konstant. Både rygg, nacke och käkar gör nu konstant
ont och det stör mig inte i speciellt. Dock märker jag att om någon av
smärtorna tilltar i styrka blir jag grinig och mår rätt dåligt över det.
Käkarna har den här veckan varit jävliga! Antagligen behövs väl
bettskena eller dylikt men med samma anledning som nacken och ryggen har
jag inte orkat ta tag i det hittills.
Jag tror att både nacke och käkarna är tecken på stress. Men det är frustrerande då jag inte känner mig mer stressad. Har försökt sen i november att verkligen prioritera, planera och lägga om mina göranden så att jag ska kunna ta mer tid för mig själv och att återhämta mig. Då känns det jävligt taskigt att kroppen lägger på såklassiska stressymptom nu sen jul. Vet inte om hundarnas skador etc har stressat mer än jag varit medveten om eller ifall det är hela grejen med student, lite tid och lite pengar med mycket jag vill göra på min fritid som tillsammans gett en förhöjd stressnivå som hållit i sig länge över tid och kroppen nu inte kan hantera det längre. BAJS är det oavsett då jag inte har ork, tid eller pengar att gå till naprapat, massör, kiropraktor eller läkare och dividera om det här. Det gör för lite ont för att jag ska "behöva" göra något åt det men för mycket ont för att jag ska kunna ignorera det.
Ska vi bre på det ytterliggare
med "hur synd det är om mig" så har jag nu så torra handryggar att jag
får spontana sår. Antagligen för att det blåser så då jag har blivit torr om handryggarna de senaste vintrarna. Smörjer och har
alltid vantar men just nu blir de varken bättre eller sämre.
Jaja, även om det fysiska suger apa så är det mentala uppåt iaf. Lite läskigt men spännande med praktiken vi gör i skolan just nu där jag är tillsammans med två tjejer på ett företag och ser hur vi kan hjälpa dom utveckla sin verksamhet. Kan säga att det är ett väldigt stort företag i Sverige så vore helt klart ballt om vi kan göra skillnad där. Hundträningen flyter på fint. Thea går som en klocka i agilityn och enda felen som uppstår är ifall jag slarvar. Kylie gör framsteg i svängarna om än inte alla och om än långsamt så är det kul att det går framåt. Rallyn är så skojigt att träna med Thea! Jag kikar på roliga kurser jag själv kommer hålla till våren och även kurser som jag är intresserad av att få till att gå på själv. Ha kikat och löst planerat tävlingskalendern fram till hösten. Dessutom ser jag så mycket fram emot resten av terminen i skolan med mina valbara kurser som jag tror blir väldigt roliga! På det är volleybollen superkul och tjejerna gör fina framsteg vilket också visas på matcherna. Så tro inte att jag deppar ihop bara för att kroppen inte vill sammarbeta utan här kör jag på ignorera, klaga och gör roliga saker!
fredag 31 januari 2014
Livet går vidare
Det händer mycket på en vecka. Irja har varit på återbesök på Ultuna och det är möjligt att hon slipper operera andra knät. Knät i sig besvärar henne inte och hoppar bara i extrema böjningar eller vid vissa belastningsövningar (tex om jag stretchar henne ståendes måste jag hålla i högra knät när jag stretchar vänstra benet). Vi jobbar på för att få upp hennes muskelmassa i opererade benet och på att tänja ut hennes korta kvadtricepsmuskler. Om jag fattat det hela rätt är det muskeln som sträcker knät. Den går från knät och fäster sedan uppe i ryggen och är väldigt kort på bägge sidor. Den masserar vi, stretchar och tänjer sakta ut. Hon fortsätter med vattentrask på väsby (betydligt närmare än att åka till Uppsala), med kavaletti och promenader i skog och mark i sakta skritt. En del backträning blir det också och man kan se att hon sträcker som bäst när hon har nosen i marken. Dels för att hon då jobbar lågt men också för att hon är lite upptagen. Så nu går jag mot mitt tålamod och låter henne dammsuga konstant utomhus XD Dock inte fastna på alla fläckar men gärna följa någon doft så att hon är i rörelse.
Var på Väsbys rehab igår. Fick massage för hand och med laser och sen traska i vatten plus stretch efteråt. Det mesta som Lotta och Kjerstin säger är samma men lite är olika. Jag tar in bägge och reflekterar själv över vad jag tror är bäst för Irja. Båda känns väldigt kunniga och Lotta har erfarenhet från Strömsholm och Kjerstin från Ultuna så jag får helt enkelt avgöra de små skillnaderna själv. Kjerstin har tex inte pratat så mycket om massage men när Lotta visade hur hon gick efter massagen och även tryckte lite lätt på musklerna i ryggen, (som jag kunde känna var väldigt spända) där kvadricepsen har sina fästen, under tiden som hon traskade så såg jag hur hon tog ut stegen mer. Efter kvällens massage hemma (både för hand och med min människomassageapparat som har värme inbyggd) så gick det väldigt enkelt att stretcha ut henne jämfört med innan så den tror jag helt på.
Lotta tycker att det är helt ok att Irja travar ibland för att avlasta i träningen lite medan Kjerstin visst säger att det är ok att hon travar lite men skritt så mycket som möjligt. Testade på den 20 minuter långa promenaden igår att låta henne trava en bit (måste då gå lite fortare än mitt vanliga tempo då mitt normala tempo ligger precis i hennes halvt skritt - halv trav) och tycker då att hon går lite med knyckigt och orent och belastar höger lite mer så vi kör på mest skritt tills vidare iaf.
Testade igår att stretcha de andra hundarna för att se hur dom kändes och Thea och Gus var inga problem alls. Kylie däremot kändes också kort så nu får även hon åka med på stretchtåget. Ska boka in friskvårdskoll av både T och K har jag tänkt. Kan just nu dock inte bestämma mig för vart jag ska ta dem då bägge känns kunniga, Väsby är betydligt närmare men Kjerstin har jag vänner som rekommenderat. Får avvakta lite till.
Gus mår prima. Han har fått testa ett par gånger att vara lös uppe i skogsdungen vi har nära huset när jag ändå avslutat promenaderna där med Irja. Grymt att ha skogen så nära att jag kan gå en 10-15 minuter och sen köra 5-10 minuter i skogen med henne över rötter och bergsknallar. Där klarar Gus sig utmärkt. Springer inte in i någonting alls och kommer som ett skott på inkallning. Just nu har han lätt den bästa inkallningen av alla hundarna. Kylie kommer ju alltid direkt med fart men vill ju helst iväg igen, Thea lyssnar på 17 gången (märker att hon lyssnar bättre på andra ljud som tex vissling än det starkaste "T"et som ju inte blir så starkt när man ropar det) och Irja får ju inte gå något själv så. Gus kommer som en liten skållad råtta och rusar fram och studsar upp mot benet på mig om jag så bara ropar hans namn eller ännu hellre på en vissling. Så jäkla söt den där lilla! Hans stygn har vandrat ut lite till och igår var knuten närmast nosen borta. Antingen har den fallit av eller så har han kliat bort den. Litet rosa ärr under men inget som han mår dåligt av. Så jag kommer avvakta ett tag till med stygnen som är kvar som för övrigt knappt syns alls för pälsen som vuxit ut över.
Blir tävling i rally imorgon i Väsby om någon är sugen på att komma förbi och säga hej. Thea debuterar i nybörjarklassen och vi har jobbat de senaste två veckorna med sitt-stå. Nu har vi til det på ord+handtecken och hon står kvar utan att nudda mig. Men jag blir dubbelvikt precis vid handrörelsen så vore ju trevligt att banta ner tecknet mindre men det blir ett framtida projekt. När vi tränade igår var hon helt sprallig. Studsade och snurrade och testade tusen saker för varje kommando. Jag var tom tvungen att säga åt henne att lugna ner sig för att få lite fokus :P Precis efter att jag sa till henne så gjorde hon ett väldigt osäkert intryck när hon satte sig och jag tänkte att jag nu blev lite för hård mot henne som ju är så försiktig i sig. Men belönade sättandet och resten av passet var klockrent men en snabb och självsäker tjej som hade högt fokus och gjorde lätt 90% rätt! Kylie och jag har mest tränat på att backa i rätt tempo och rakt och det blir sakta bättre. När jag backar eller om jag säger backa så rusar hon bakåt och hamnar då väldigt snett. Det är svårt att få henne att hålla en ok position i backandet men ser det inte som ett problem i sig. Det är ju positionen i fotgåendet på bägge sidor som är hennes svaghet så när vi nu tar tag i detta på riktigt tror jag att backandet faller sig naturligt.
Var på Väsbys rehab igår. Fick massage för hand och med laser och sen traska i vatten plus stretch efteråt. Det mesta som Lotta och Kjerstin säger är samma men lite är olika. Jag tar in bägge och reflekterar själv över vad jag tror är bäst för Irja. Båda känns väldigt kunniga och Lotta har erfarenhet från Strömsholm och Kjerstin från Ultuna så jag får helt enkelt avgöra de små skillnaderna själv. Kjerstin har tex inte pratat så mycket om massage men när Lotta visade hur hon gick efter massagen och även tryckte lite lätt på musklerna i ryggen, (som jag kunde känna var väldigt spända) där kvadricepsen har sina fästen, under tiden som hon traskade så såg jag hur hon tog ut stegen mer. Efter kvällens massage hemma (både för hand och med min människomassageapparat som har värme inbyggd) så gick det väldigt enkelt att stretcha ut henne jämfört med innan så den tror jag helt på.
Lotta tycker att det är helt ok att Irja travar ibland för att avlasta i träningen lite medan Kjerstin visst säger att det är ok att hon travar lite men skritt så mycket som möjligt. Testade på den 20 minuter långa promenaden igår att låta henne trava en bit (måste då gå lite fortare än mitt vanliga tempo då mitt normala tempo ligger precis i hennes halvt skritt - halv trav) och tycker då att hon går lite med knyckigt och orent och belastar höger lite mer så vi kör på mest skritt tills vidare iaf.
Testade igår att stretcha de andra hundarna för att se hur dom kändes och Thea och Gus var inga problem alls. Kylie däremot kändes också kort så nu får även hon åka med på stretchtåget. Ska boka in friskvårdskoll av både T och K har jag tänkt. Kan just nu dock inte bestämma mig för vart jag ska ta dem då bägge känns kunniga, Väsby är betydligt närmare men Kjerstin har jag vänner som rekommenderat. Får avvakta lite till.
Gus mår prima. Han har fått testa ett par gånger att vara lös uppe i skogsdungen vi har nära huset när jag ändå avslutat promenaderna där med Irja. Grymt att ha skogen så nära att jag kan gå en 10-15 minuter och sen köra 5-10 minuter i skogen med henne över rötter och bergsknallar. Där klarar Gus sig utmärkt. Springer inte in i någonting alls och kommer som ett skott på inkallning. Just nu har han lätt den bästa inkallningen av alla hundarna. Kylie kommer ju alltid direkt med fart men vill ju helst iväg igen, Thea lyssnar på 17 gången (märker att hon lyssnar bättre på andra ljud som tex vissling än det starkaste "T"et som ju inte blir så starkt när man ropar det) och Irja får ju inte gå något själv så. Gus kommer som en liten skållad råtta och rusar fram och studsar upp mot benet på mig om jag så bara ropar hans namn eller ännu hellre på en vissling. Så jäkla söt den där lilla! Hans stygn har vandrat ut lite till och igår var knuten närmast nosen borta. Antingen har den fallit av eller så har han kliat bort den. Litet rosa ärr under men inget som han mår dåligt av. Så jag kommer avvakta ett tag till med stygnen som är kvar som för övrigt knappt syns alls för pälsen som vuxit ut över.
Blir tävling i rally imorgon i Väsby om någon är sugen på att komma förbi och säga hej. Thea debuterar i nybörjarklassen och vi har jobbat de senaste två veckorna med sitt-stå. Nu har vi til det på ord+handtecken och hon står kvar utan att nudda mig. Men jag blir dubbelvikt precis vid handrörelsen så vore ju trevligt att banta ner tecknet mindre men det blir ett framtida projekt. När vi tränade igår var hon helt sprallig. Studsade och snurrade och testade tusen saker för varje kommando. Jag var tom tvungen att säga åt henne att lugna ner sig för att få lite fokus :P Precis efter att jag sa till henne så gjorde hon ett väldigt osäkert intryck när hon satte sig och jag tänkte att jag nu blev lite för hård mot henne som ju är så försiktig i sig. Men belönade sättandet och resten av passet var klockrent men en snabb och självsäker tjej som hade högt fokus och gjorde lätt 90% rätt! Kylie och jag har mest tränat på att backa i rätt tempo och rakt och det blir sakta bättre. När jag backar eller om jag säger backa så rusar hon bakåt och hamnar då väldigt snett. Det är svårt att få henne att hålla en ok position i backandet men ser det inte som ett problem i sig. Det är ju positionen i fotgåendet på bägge sidor som är hennes svaghet så när vi nu tar tag i detta på riktigt tror jag att backandet faller sig naturligt.
tisdag 21 januari 2014
Medicinfria hundar :D
Kursen för Jouni var helt tokigt rolig!! Vilken kick! Jag kikar just nu på möjligheterna att ta hit honom för kurs nu under våren. Skulle du vara intresserad av det så hojta till!
För övrigt är nu alla mina hundar tratt och medicinfria. Tjoho!! Dock är inte Irja rehabfri än så klart och Gus stygn har inte läkt 100% än i stygnknutarna (han kliar inte och får därför slippa tratten). Börjar kännas mer som vardag nu.
Dock meeeegastort minus på hur sjukt jobbigt det är att gå med både Irja och Kylie just nu. Irja är så understimulerad fysiskt så hon är halvvild i kopplet och Kylie har fått någon jäkla dille när det är plogat ute så att varje millimeter av utan utomhus ska nosas på. Uppskattas INTE att ha en hund dragandes i koppel åt ena och en åt andra eller bägge halvt dra omkull mig när dom drar åt samma håll. Alla som känner mig och har gått med mig på promenad vet att jag är benhård med hur man går i koppel (min rygg och nacke strejkar helt annars) så våra promenader är mest grinig matte och nosandes hundar just nu *morr*. Blir era hundar också muppade när det är plogat?
För övrigt är nu alla mina hundar tratt och medicinfria. Tjoho!! Dock är inte Irja rehabfri än så klart och Gus stygn har inte läkt 100% än i stygnknutarna (han kliar inte och får därför slippa tratten). Börjar kännas mer som vardag nu.
Dock meeeegastort minus på hur sjukt jobbigt det är att gå med både Irja och Kylie just nu. Irja är så understimulerad fysiskt så hon är halvvild i kopplet och Kylie har fått någon jäkla dille när det är plogat ute så att varje millimeter av utan utomhus ska nosas på. Uppskattas INTE att ha en hund dragandes i koppel åt ena och en åt andra eller bägge halvt dra omkull mig när dom drar åt samma håll. Alla som känner mig och har gått med mig på promenad vet att jag är benhård med hur man går i koppel (min rygg och nacke strejkar helt annars) så våra promenader är mest grinig matte och nosandes hundar just nu *morr*. Blir era hundar också muppade när det är plogat?
söndag 5 januari 2014
Mål 2014
Började skriva på det här inlägget men kom av mig iom Gus olycka men här kommer det iaf. Känns så dumt att skriva sakr om att vara skadefri etc när jag nu har två skadade hundar (även om Irjas op var planerad) så därför tittar jag nu på målen jag kan påverka.
Årets mål:
Jag
- Fortsätter utbildningen (Nu blev ni förvånade va? ;) )
- Går någon hundutbildning om jag hittar tid över. Instruktör eller domare eller något annat skojigt
- Fortsätter vara volleybolltränare
- Vara i fysisk form till SM för att kunna springa fort och smidigt och inte känna att det är min kropp som hindrar oss på banan
- Ta tid för mig själv, planera och strukturera upp, FÖLJA den planering jag gjort och på så sätt bli mer tidseffektiv och förhoppningsvis även bättre koncentrationsförmåga.
- Eventuellt få större förändringar i livet.
Thea
- Starta SM2014 individuellt men specifika målet att nolla båda loppen.
- Starta SM2014 i lag med Plockepinn. Här har jag som det egna målet att göra stabila bra lopp med fokus på att komma i mål. Man kan komma långt i lag även om man inte är felfri då det är så lätt att diska ut laget.
- Kvala till SM agility individuellt och i lag (om laget fortsätter).
- Debutera officiellt i rallylydnad och få godkänt resultat i nybörjarklass. Hon fick ju gå på KM i princip utan träning och fick höga och fina poäng så varför inte ge henne chansen att visa framfötterna i annat än agilityn. Dessutom bra miljöträning för henne.
Kylie
- Ta sista pinnarna i agility 2an så att hon blir uppflyttad till 3an
- Starta SM2014 i laget med laget No Limit. Då hon fortfarande är ung och orutinerad och jag fortfarande lär mig hur jag ska köra henne så är vårt SMmål att ta det lugnt, fokusera och göra vårt allra bästa.
- Tajta till svängarna så att det blir något vi har bättre rutin på
- Få till running så att det sitter på tävling
- Få till snygga och bra lopp i klass 3 och förhoppningvis kan det räcka till något cert
- Bonus skulle bli att kvala till SM2015 individuellt
- Ta sista resultaten i avancerad klass i rallylydnad
- Starta mästarklass i rally
- Ta Lp1
Irja
- Rehaba och komma tillbaka till form med knät och det felaktiga rörelsemönstret i höfterna
- Göra om hela alltet med högra knät i sommar och efter det kunna komma tillbaka som aktiv vardagshund med allt vad det innebär av att hänga med i skog och mark, busa lös med de andra hundarna etc.
- Ta sista resultaten i avancerad klass i rallylydnad (beror helt på karens och hur rehaben fungerar, fokus är självklart på att hon ska må bra!)
- Starta mästarklass i rally
Gus
- Komma tillbaka till aktiv vardagshund. Samma mål som Irja ovan på den punkten att kunna springa lös i skogen, hänga med på allt vi hittar på trots sitt enda öga. Förhoppningsvis inte vara speciellt påverkad alls av att ha förlorat halva synen
- Börja träna momenten till rallylydnadens nybörjarklass och om det känns bra debutera i rallylydnad.
Årets mål:
Jag
- Fortsätter utbildningen (Nu blev ni förvånade va? ;) )
- Går någon hundutbildning om jag hittar tid över. Instruktör eller domare eller något annat skojigt
- Fortsätter vara volleybolltränare
- Vara i fysisk form till SM för att kunna springa fort och smidigt och inte känna att det är min kropp som hindrar oss på banan
- Ta tid för mig själv, planera och strukturera upp, FÖLJA den planering jag gjort och på så sätt bli mer tidseffektiv och förhoppningsvis även bättre koncentrationsförmåga.
- Eventuellt få större förändringar i livet.
Thea
- Starta SM2014 individuellt men specifika målet att nolla båda loppen.
- Starta SM2014 i lag med Plockepinn. Här har jag som det egna målet att göra stabila bra lopp med fokus på att komma i mål. Man kan komma långt i lag även om man inte är felfri då det är så lätt att diska ut laget.
- Kvala till SM agility individuellt och i lag (om laget fortsätter).
- Debutera officiellt i rallylydnad och få godkänt resultat i nybörjarklass. Hon fick ju gå på KM i princip utan träning och fick höga och fina poäng så varför inte ge henne chansen att visa framfötterna i annat än agilityn. Dessutom bra miljöträning för henne.
Kylie
- Ta sista pinnarna i agility 2an så att hon blir uppflyttad till 3an
- Starta SM2014 i laget med laget No Limit. Då hon fortfarande är ung och orutinerad och jag fortfarande lär mig hur jag ska köra henne så är vårt SMmål att ta det lugnt, fokusera och göra vårt allra bästa.
- Tajta till svängarna så att det blir något vi har bättre rutin på
- Få till running så att det sitter på tävling
- Få till snygga och bra lopp i klass 3 och förhoppningvis kan det räcka till något cert
- Bonus skulle bli att kvala till SM2015 individuellt
- Ta sista resultaten i avancerad klass i rallylydnad
- Starta mästarklass i rally
- Ta Lp1
Irja
- Rehaba och komma tillbaka till form med knät och det felaktiga rörelsemönstret i höfterna
- Göra om hela alltet med högra knät i sommar och efter det kunna komma tillbaka som aktiv vardagshund med allt vad det innebär av att hänga med i skog och mark, busa lös med de andra hundarna etc.
- Ta sista resultaten i avancerad klass i rallylydnad (beror helt på karens och hur rehaben fungerar, fokus är självklart på att hon ska må bra!)
- Starta mästarklass i rally
Gus
- Komma tillbaka till aktiv vardagshund. Samma mål som Irja ovan på den punkten att kunna springa lös i skogen, hänga med på allt vi hittar på trots sitt enda öga. Förhoppningsvis inte vara speciellt påverkad alls av att ha förlorat halva synen
- Börja träna momenten till rallylydnadens nybörjarklass och om det känns bra debutera i rallylydnad.
Gus olycka
Skrivet på natten mellan fredag och lördag:
Som många av er redan vet var Gus med om en olycka igår som slutade med att han fick operera bort sitt vänstra öga. Jag vill nu skriva av mig och varnar därför för både hemskt lång och otäck text och en del hemska bilder. Lägger bilderna längst ner så att ni som inte vill se men ändå läsa om det kan slippa råka få syn på bilderna.
Dagen började som vilken dag som helst. Jag hade massor att göra och när mamma frågade om jag skulle med ut på promenad med min moster och hennes hund så var jag tveksam. Hade egentligen inte tid, mamma kunde ta med sig Kylie så jag bestämde mig för att bara gå och möta moster och sen vända med de två små (Irja får ju fortfarande inte gå någon längre promenad). Vi går lite då och då tillsammans med min moster och hennes hund. Mamma går oftare med dom. Anledningen till att vi inte går sådär superofta är dels tiden men också för att min moster har en Weimaraner på typ 4 år (minns inte hur gammal han är men lite äldre än Kylie som ju är 2,5). För er som inte känner till rasen så är hanarna 63-68cm i mankhöjd och väger 32-37 kg enligt standarden (hämtat från wiki). Dom ser ut såhär:
Min mosters hund är väldigt väluppfostrad och supersnäll! Han är ganska valpig och flamsig (lite lik K där om än inte riktigt lika smidigt och nätt^^) Men han är stor! Därför låter jag inte mamma ta med dom två små om dom gå tillsammans med moster utan mig. Folk kan tycka att jag är nojig och töntig men nixpix! Dessutom tycker Thea att han är lite läskig när han tittar på henne eller har riktningen åt hennes håll och Gus brukar flytta så att han får space om D springer. Men så beter sig Thea och Gus med alla hundar som det är lite fart i och som är större än dom så det är inget speciellt med just D.
Igår iaf så var jag betydligt mer sugen på en lång prommis än på att gå hem och jobba så övertalade mig själv om att följa med på promenaden iaf. Vi gick på fältet och sen ut i skogen. Jag hade (som vanligt när vi går ihop) de två små kopplade och Kylie och D sprang runt och raceade och hade skoj. Efter ett tag, när dom stora racat av sig och är halvtrötta så brukar jag släppa även dom små och då har alla vi tre människor noga koll på hundarna och jag ser till att framför allt Gus (som ju kan vara kaxig om han vill) inte går för långt bort från mig, att D aldrig springer mot/visar intresse för dom små och framför allt så bryter jag direkt om någon av dom små får för sig att ge sig in och springa med dom stora. Nu hade jag dom små kopplade extra länge då vi gick där dom gärna rullar sig i äckelpäckel och jag inte var sugen på att bada hund när jag kom hem. När vi gått lite över en timma gick vi upp i skogen och där släppte jag även Gus och Thea då det inte fanns så mycket skoj att hitta där jämfört med fältet och dom stora hundarna mest knatade runt och upptäckte saker. Gus gick ändå precis bakom mig så jag tänkte tom tanken "var ju knappt ens idé att släppa honom men vad bra, då kan han ju lika gärna gå lös".
Prommisen fortsatte och vi kom tillbaka ner på fältet där alla hundarna sprang och busade men inte med varandra. K och D busade ihop, Thea sprang på gångvägen bredvid och skällde på dom alternativt sprang fram och skällde på dom när dom stog paus för att få igång dom igen. Thea småvallar en del på andra hundar som leker genom att springa fram och tillbaka bredvid och sen runt ett varv och skälla om dom stannar till. Gus sprang runt i sin egen värld på andra sidan gångvägen med svansen som en propeller. Ingen brydde sig om honom och han hade lika gärna kunna leka med en låtsaskompis *mupphund*. Vi skrattade alla och skämtade om att han ju ser ut som en sork när han springer sådär och hur skönt det är att D inte bryr sig ett dugg om Gus då han gärna jagar sorkar då och då.
Efter en stund till var vi på hemgång och hundarna har nu slutat springa utan går och nosar. D hittar något han står och nosar på och Gus går fram för att inspektera samma sak. Dom var ganska nära framför mig, säg strax över en full längd i vanligt koppel. När Gus kommer fram och ska kolla in vad D hittat så fräser D till. En vanlig hundmarkering som man ser för jämnan. Ett "gå bort, låt mig vara", "det här är mitt, hitta ett eget" eller välj vilka ord ni vill. Han fräser ifrån iaf. Hade lika gärna kunna vara Kylie som gjort samma mot Thea. Inte på något sätt provocerat från Gus och inte på något sätt elakt från Ds sida utan ren vardagsmat hundar emellan. Har dock aldrig tidigare hänt att D sagt ifrån till någon av mina hundar - iaf inte när jag varit med - men å andra sidan så är det väldigt sällan som D och K är så pass nära övriga hundar när dom båda är lösa. Då rör dom på egna premisser liksom. Det som händer sen är dock inte vanligt (ni som inte vill läsa de känsliga bitarna kan sluta nu).
Gus skriker och springer därifrån. Vi alla tre kvinnor reagerar såklart och min moster ryter till åt sin hund medan jag skriker på Thea som direkt springer fram mot Gus som springer bort från oss mot kanten av skogen. I mitt huvud rör sig bara att jag behöver få bort Thea och sen få fatt i Gus så jag kan kolla om han gjorde illa sig eller om han bara är töntig över att D sa till och beter sig martyrigt som han kan göra om tex han får skäll av mig så fejkar han en del. Min rädsla är att någon av de andra hundarna ska ge sig på Gus för att han skriker då jag vet att det är rätt vanligt att även hundar som bor ihop går på en som skriker. Så därför började adrenalinet gå upp över att Thea försökte gå fram till Gus som nu sprang fram och tillbaka längs skogkanten ömsom bort och ömsom mot mig. Thea brukar generellt vilja kolla av hundar som är ynkliga, skriker, piper etc men jag tar inga chanser utan fick med rösten henne att gå bort. Gus reagerade ingenting på min röst och jag tyckte att han gick konstigt med vänster fram som var den sida jag såg när han gick mot mig och då blev jag ororlig att D träffat Gus så att han haltade. Mamma ropar då att Gus blöder vilket jag inte sett förrän nu och jag tittade noggrannare. Gus hade nu saktat av och lät mig komma fram nära och jag ser att hans vänstra öga är helt fel. Det sticker ut, uttryckt halvvägs ur ögonhålan och därmed inte heller runt utan helt missformat och ihopklämt. Från Ds tillsägelse till nu tog kanske en minut. Jag kan inte uppskatta bra i efterhand men det hela gick fort!. Jag säger något i stil med det makabra "Jag kan tala om för er att hans öga har ploppat ut". Vilken grej att säga va^^ Gus tjuter fortfarande en del men börjar tystna och jag får komma fram och lyfta upp honom. Det rinner blod ur ögat men inte så mycket då ögat täppte till hela utrymmet. En del av hinnorna runt om hade också åkt ut och allt var väldigt spänt och såg ut som att det skulle kunna gå hål på inom kort. Han sprattlar lite i min famn men jag hyssar försiktigt åt honom och han lugnar sig väldigt fort och bara sitter och slickar sig runt nosen för blodet som rinner ner i munnen på honom.
Självklart blir det halv kalabalik där vi alla får upp telefoner och ringer till höger och vänster. Min moster halvskriker något om "vad gör vi nu?" och tänkte på vem vi skulle få tag på för att få en bil snabbast, vilken veterinär vi skulle åka till, få hem övriga hundar etc. Jag som håller mig förvånandsvärt lugn och fokuserad svarar "Vi åker till veterinären". Ja, men goddag yxskaft liksom... Medan moster ringer morbror och får honom att börja åka med bil för att möta oss står mamma i telefonkö och jag ringer Matilda för att få Gus försäkringsuppgifter direkt i telefonen. Stackars Matilda som jag var så kort mot i telefonen..!! Vi tar oss till bilen och jag med Gus i famnen i baksätet, mamma och morbror fram medan moster tar övriga hundar och går hem. Vi hade dessutom Irja att tänka på hemma som turligt nog fick sin medicin innan jag gick men inte varit ute på länge iom att jag inte planerat vara borta mer än 40 minuter när jag gick. Irja får ju inte gå ett enda trappsteg, inte springa osv så det är inte bara att släppa ut henne på tomten direkt. Fick ge lite snabba instruktioner till moster och sen åkte vi. Fortsatte ringa skytteltrafik för att förvarna albano men vi kommer inte fram annat än till kö någonstans.
Blodet fortsatte rinna ner från ögat och Gus slickade i sig det som kom i munnen. Jag vågade inte undersöka honom annat än att titta försiktigt. Det är inte speciellt lätt att undersöka en chihuahua som sitter tätt tryckt mot mitt bröst utan att röra honom eller vrida honom på något sätt. Så jag kunde inte se om han var skadad någon mer stans men det enda jag kunde se var ögat som nu började bli mer fyllt. Bästa sättet att beskriva det på är som att det blev mer och mer vätska (vet ju inte om det var vätska men det var så det såg ut) som tryckte och pressade ögat och hinnorna mer. Hinnorna började svullna eller pressades ut (blev större iaf) och ögats pupill som var svart när jag lyfte upp honom från början var nu mörkt med tydlig röd. Då "visste" jag att ögat var kört och började ställa in mig på det. Visste kunde jag ju inte göra då veterinärerna är fantastiskt duktiga på att laga saker men det jag läst om anatomi och hjärnan sa mig att ett öga som är rött är ett blodfyllt öga. Mer blod = högre tryck = högre tryck = att det är stor risk att synen går förlorad även om själva ögat inte är synligt trasigt. Började också fundera på hjärnblodning iom trycket innanför ögat. Mina tårar rann konstant men det var mer en tyst gråt i min uppfattning iaf. Och jag hade ännu inte brutit ihop alls. Men jag bad mamma ringa Elias då jag inte trodde jag skulle kunna prata med honom utan att brista. Han är min klippa i allt och den jag lutar mig mot när saker händer så jag kände att så länge jag var tvungen att ha kommando över siutationen kunde jag hålla ihop. Mamma tog därför det samtalet och sa att Elias bad mig ringa när jag kunde vilket jag sa nej till. Istället ringde jag Matilda och bävade för hennes reaktion när jag tryckte på ring. Men det hade jag inte behövt göra då Matilda lät lugn och samlad och det var jag så glad över. Det hjälpte mig att klara den extema situationen och gjorde mig betydligt lugnare!
Efter en stund (hur lång tid kan en kort bilresa från rotebro till albano kännas...) så märkte jag att blodet rann på mina händer och mamma letade rätt på en servett så jag kunde torka det som rann på mig och lite vid Gus mun. Jag rörde ingenting längre upp än hans haka då Helene sagt i telefon att det var bättre att hålla det fuktigt plus att servetten inte direkt var steril och jag var rädd att skada något. Märkte då att jag fått blod både här och där trots att det inte blödde stora mängder objektivt sett. För Gus del var det ju såklart mer iom att han är så liten. Det såg ut som att det rann mer och jag tyckte att ögongloben såg lite mindre sprängfylld ut och mamma och jag funderade på om det blivit så hårt tryck att något gått sönder bakom ögat. Jag har ingen bild på hur han såg ut med ögat (borde ha bett mamma ta en på oss där i bilen just för dokumentation) men det var inte så att hela ögat var ute (då tror jag att ögat möjligtvis hade klarat sig bättre) utan som att halva var ute. Lite som en balong som du trycker ihop på mitten men en smalare midja och lite mer oval form på det som tryckes ut. Såg så tryckt ut att en rörelse skulle kunna göra att hela ögat bara skulle poppa till och explodera. Han började klippa med ögonen och lutade hela tiden huvudet mot mig. Han såg ut att somna vilket jag blev rädd för så jag sa hans namn när jag klippte med ögonen och lyfte ut honom lite från kroppen så att han inte kunde luta huvudet direkt mot mig. Framme fick vi direkt väga honom och komma in på ögonrummet på väg in på operation. Veterinären som vi fick träffa där sa bara efter några sekunden att hon inte trodde att ögat gick att rädda utan vi skulle behöva ta bort det. Mamma fick ta samtalen med Matilda och Elias medan jag satt och höll Gus och veterinären undersökte vad hon kunde av det andra ögat för att kolla om den synen påverkats.
För er som inte är hundra på ögats anatomi är det så att synnerverna sitter ihop en bit in bakom ögonen innan de går vidare bak i hjärnan till syncentra. Därför kan det bli så att när det drar i ena ögat att det kan skada nerverna och därmed synen även på det andra ögat. Såhär ser det ut med en enkel bild
Av vad hon kunde se då så verkade han följa folket i rummet med blicken med höger öga och den pupillen reagerade på ljus men hon kunde inte säga mer om synen på det ögat förrän efter allt lugnat ner sig efter op. Han såg dåsig ut igen och verkade nästan somna till innan han fick smärtstillande spruta i låret. Mamma berättade för vet att han nästan somnat i bilen och jag sa att han nästan sov nu (för att han inte skulle få lugnande som tillsammans med hans dåsiga tillstånd skulle döda honom). Kommenterade att han kanske inte skulle märka så mycket av sprutan då han var rätt borta men jo då, förbannad blev han och tjöt till. Mamma pratade med Matilda i telefonen då så hon fick också höra vad han ansåg om sprutor i benet. Jag fick genomblöta kompresser att hålla mot det uttryckta ögat vilket var rätt obehagligt då jag var ju tvungen att hålla så de satt emot ögat men självklart inte trycka på för att hålla det fuktigt.
Dom tog direkt iväg honom till operation och efter att vi skrivit på papper och svarat på frågor (en del var jag osäker på svaret på så fick ringa Matilda igen som fortfarande höll sig samlad till min stora lättnad) fick vi åka hem. Då var klockan runt kvart över 12 och händelsen hände ca 11.10 (har kollat telefonloggarna på när vi ringde runt till vet etc). Jag frågade i receptionen om Cilla jobbade då jag ringt henne på vanliga mobilen men inte fått tag på henne på vägen dit. Träffade henne och när hon kramade mig så var det första gången som det brast för mig och jag hulkade en stund. Hon lovade att titta till Gus extra innan hon gick hem för dagen. På vägen hem pratade jag med Elias och då han hörde om det hela försökte han lätta upp stämningen lite (har jag sagt att han är bäst min pojkvän?!) genom att prata om hur han ska ordna en liten piratlapp åt Gus så att han blir en riktig pirat nu med ett öga och allt. Vi åkte hem till min moster och morbror och var där ett par timmar. För att orka med det hela så pratade vi mest om annat men så klart även om händelsen och lite galghumor på det. Min moster hade fått uppdateringar från mamma under tiden och varit hemma hos oss och tagit hand om dom andra hundar och tagit ut och in Irja. Jag ville inte vara ensam så vi var kvar där rätt länge. Mot eftermiddagen så ringde veterinären som opererat Gus. Han sa att dom tagit bort ögat och att allt gått bra. Gus hade vaknat och verkade orientera sig bra med det andra ögat så synen verkade så här långt okej. Vi skulle bli uppringda på förmiddagen efter och troligtvis få hämta honom på eftermiddagen d.
Väl hemma sen så bara satte jag mig på golvet i köket och då orkade jag inte hålla ihop längre. Bara satt och skakade och grät. Tårarna hade runnit mer eller mindre hela tiden men nu satt jag och verkligen grät ett tag. Funderade på om jag ville åka och hålla volleybollträningen eller inte men kom fram till att jag nog skulle må bättre av att ha något att göra iom att Elias fortfarande var på jobbet så jag åkte. Hämtade först min kusin som ju så klart frågade lite och när vi precis var framme ringde Matilda igen och vi pratade länge om hela händelseförloppet. Hon stöttade mig så himla mycket och fick mig att känna mig så mycket lättare till sinnes *kramar i mängder*. Jag gick in och trots mitt rödgråtna ansikte så höll jag volleyträningen och hade faktiskt roligt mitt i det hela tunga. Elias mötte upp mig där och han pratade med Cilla i telefon som sa att hon tittat till Gus och gett honom en extra filt. Gus hade inte varit glad direkt (vilket faktiskt värmde då att se ond ut är lite av Gus specialitet när han är missnöjd över något) men hade tittat och följt henne med blicken. Somnade inte förrän runt 2.
Idag vaknade vi, firade min syster som fyller tonåring (Grattis Ulli!) och somnade sen om. Vaknade av att dom ringde från albano och berättade att allt fortfarande såg fint ut. Dom hade inte sett något annat sår eller så förutom ögat och vi skulle få hämta honom vid 1. Cilla ringde också igen och guidade mig lite kring det administrativa och förberedde oss också på hur såret såg ut. Pratade med Matilda en sväng till och sen vid halv 1 så hämtade jag och Elias min moster och åkte för att hämta Gus. Vi fick sitta och vänta rätt länge på att han skulle komma ut och när jag gick ut för att berätta för min moster att han ännu inte kommit så ropade Elias och när jag gick tillbaka så stod Elias där med Gus i famnen! Det var svårt att se Gus reaktion då han inte gick själv något men han följde helt klart med blicken och öronen blev helt spetsade och Elias sa att hans hjärtslag helt klart gick upp när han fick se mig. *Börjar nästan gråta när jag skriver det här...* Såret var inte övertäckt och han hade självklart tratt på sig. Men det såg ändå inte så farligt ut som jag förväntat mig. Och inte heller så farligt som det såg ut igår. Dock var gårdagens syn så extrem att det såg overkligt ut.
Sen han kom hem har han fått gå lite kort ute på gatan och tomten. Såret blir så utsatt iom att nosen är så kort så han ska inte vara ute i smutsigt eller blött väder. Det är ju inte så lätt med det väder vi har nu så det blir bara kort ut och vända. Dock är han glad, viftar på svansen och tar sig över trottoarkanter, trappor, upp i knät, möbler och står på bakbenet mot en precis som vanligt. Första kanten ute missbedömna han lite och fick rädda upp det med ett extra skutt men sen dess är det bara tratten som ställer till det för honom när han hoppar upp, ner eller försöker gå in någonstans smalt. Han ville upp på mammas och pappas trapp så vi gick in lite där och han knatar runt, hälsar, myser och hittar smulor precis som vanligt. Han fick vara ensam i sin pyttisbur liten stund men när vi kom hem hade han öppnat buren (eller om jag inte stängt den till hundra) och tagit sig ut ur den och upp i sängen helt på egen hand med tratt och allt. Hur han nu lyckades med det vet jag inte då han knappt kommer in genom öppningen med tratten på huvudet. Vi låter honom springa fritt men lyfter honom ner från dom höga höjderna som säng och soffa när vi hinner med att hindra honom då han är tokigt snabb och krånglar sig ur grepp när han vill ner tex för att han hör maten rassla. Han får inte vara ensam med dom andra hundarna då risken finns att dom slickar på såret och vi är väldigt noga med att hålla koll på hur såret ser ut. Iom att det sitter i ansiktet och att han har så kort nos så är jag mest rädd för infektion och vi har tvättat tratten vilket vi ska fortsätta göra ett par ggr om dagen. Även om han får slippa den om vi har full uppsikt så känns det tryggare att han har den på mycket just nu iom att hans huvud är format så att det är väligt lätt att han kommer åt något med såret. Speciellt när han inte ser på den sidan.
Själva såret ser helt okej ut, han är rakad runt om och precis som Irja var så är han lite blå/lilafläcklig runtom. Dom har tagit bort ögonfransraderna på bägge kanterna på ögonlocken och sen sytt ihop ögonlocken med varandra. Så det kommer läka ihop och med pälsen på förhoppningsvis se ut som att han blundar. Såret är fint ihopsytt men precis som Irjas är det ju såklart lite buckligt och då det öga som är kvar är lite utstående och dom inte lägger något inunder såret så kommer det nog bli mer ihopsjunket med tiden och se lite märkligt ut. Han har varit väldigt trött och sovit mycket sen han kom hem vilket man kan förstå med ett sådant omtomlande 1,5 dygn. Dessutom kan jag tänka mig att det tröttar ut honom mycket att vänja sig vid världen med ett öga då den stora poängen med två ögon är att få djupseendet. Dom andra hundarna är väldigt fina med honom och Kylie är så duktig och känner av direkt när man måste vara lite försiktig!
Här kommer nu lite bilder
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Kändes väldigt märkligt att gå promenad med bara två hundar ikväll
Bild framifrån via spegeln. Man ser inte så tydligt på håll att det är något tokigt om det inte vore för blixtens reflektion i det högra ögat. I verkligheten så ser det ganska normalt ut på längre håll, speciellt nu är han som sagt är lite lila kring såret vilket gör att det ändå blir lite mörkt där ögat skulle ha suttit
Irjas knä blir kylt efter att hon varit ute och Gus ligger och vilar bredvid.
Gus ligger och sover på mig i sängen
Närbild på hans vänstra sida, ett ickeöga. Såret är sytt med en tråd som glittrar lite så han får iaf vara lite divahund. Här ser man tydligt dom lila fläckarna/blåmärkena. Irja hade likadana på knät som minskade fort och försvann efter några dagar.
Sjuklingarna sover tätt ihop.
Det som ser ut som värsta strypsnaran är min laddare som gus somnade ovanpå
Just nu så sover alla hundarna här i sängen medan jag skriver. Har tagit mig 2 timmar såhär långt men jag ville få ur mig hela händelsen medan jag har den färskt i minnet. Vår enögde lille pirat! *miljoner hjärtan*
Skrivet förmiddagen lördag:
Vill poängtera klart och tydligt att jag inte ger min moster eller hennes hund någon skuld till vad som hänt. Det här var en ren olycka! Händelsen var så pass nära mig att det gjorde ingen skillnad att hundarna var lösa. Det var så lugnt att det lika gärna kunnat inträffa om dom var kopplade eller inomhus över en matsmula. Det var en typisk vardaglig tillsägelse som tex Kylie hade kunnat ge Thea. Då hade jag sagt "Kylie, lägg av" och "Thea, gå därifrån då om hon inte vill ha dig där" om jag ens hade brytt mig. Tro inte nu att mina hundar säger åt varandra hårt eller att dom gör det dagligen men visst händer det att en hund säger åt en annan att dom är för nära, för på eller helt enkelt för ohyfsade. Det är dessutom bra att dom gör det istället för att bara ta skit (som ifall Kylie skulle rusa på Irja i lek så blir Irja sur och säger ifrån jämfört med Thea som bara tar det och flyttar sigoch där jag istället måste hjälpa till och säga till Kylie). Så min åsikt är att anledningen till att den här vanliga företeelsen mellan två hundar blev en sån hemsk olycka är tre saker.
1, storleksskillnaden hundarna emellan. Gus väger 2,3 (nyvägd på albano) medan D väger runt 30. Ds käkmuskler och styrka är anpassad efter honom som ras och storlek medan Gustavs kropp har skydd nog för sin ras och storlek. Det är knappt ens värt att jämföra. ds tillsägelse blir alltså kraftig nog att förstöra mycket på Gs kropp jmfört med tvärtom som D knappt ens skulle känna som mer än nålstick även om G verkligen gav sig på honom.
2, en jäkla otur! Ur min vinkel såg det inte ens ut som att D alls menade att nudda utan bara för att markera i luften. Det tog fel för att D lyfte sitt huvud mot Gus samtidigt som Gus är på väg framåt med nerböjt huvud mot marken. Det är en jäkla otur att det ens tog alls och D blev nog mest förvånad av oss alla när Gus började tjuta.
3, Gus ansiktsutformning. Vavvorna har ju utsatta ögon. I procent tar ögonen på Gus upp betydligt mer än på exempelvis Thea som ändå är en litan hund. Gus ögon står också ut lite vilket gör att ögonen lättare trycks ut. När det blir sån stor procent ögon i ansiktet ökar risken så klart för att Ds tand skulle ta i ett öga jämfört med om han han sagt åt Thea så hade det med större sannolikhet tagit någon annanstans i ansiktet och Thea hade istället fått sår (om det nu träffat alls ^^)
Nu när det gått lite mer tid, vi har haft honom hemma och ser hur bra han (hittills) klarar sig trots bara ett öga, så är jag nästan glad att det tog där det gjorde. Självklart önskar jag att Ds tand inte träffat alls! Men nu när det ändå träffade är jag faktiskt lite glad att det var i ögat och inte i halsen, över huvudskålen, ryggen eller något annat ställe som kunde ha gjort större skada på Gus liv och livskvalitet. Ett öga klarar sig hundar generellt väldigt bra utan. Jag har suttit och läst många blogginlägg igår om bla en fantastisk husky som först förlorade ena ögat och sedan även det andra och alltså nu är helt blind. Hon klarar sig trots det utmärkt inomhus som utomhus på tomten, skog och i vatten. Väldigt häftigt att läsa om hur Diva klarar sitt handikapp och det ger mig hopp om att Gus kommer klara sig alldeles utmärkt med bara högra ögat kvar. Här kan ni läsa mer om Diva och hennes flock
I natt har Gus sovit ensam med oss och trots tratten ville han väldigt bestämt ner under täcket. Jag lyfte ur honom gång på gång då jag är nojig att täcket skulle komma åt såret. Till slut blev han så sur på mig att han hoppade ner och trängde sig in i buren som stod på golvet med tratten fortfarande på. Då fick han såklart sin vilja igenom^^ och sov sen gott under täcket och ifall täcket har legat mot någonting är det inget som märks idag. Nu ligger han och trynar vid min sida. Funderade lite först på om han skulle sova med oss eller inte men då tratten är på är han lika påverkad i vår säng som i buren och i buren kan han knappt vända sig om med tratten på då buren är så liten så beslutade att han fick sova i sängen vilket han ändå gjort mestadels under kvällen. Ute så tog det ett par vändor innan han kissade med upplyft ben (de första gångerna lyfte han inte på benet) men nu verkar även den biten vara tillbaka på normalt. Han är inte så sugen på att gå runt och hanhundsskvätta utan kissar rätt länge och vill sen in igen.
Till sist vill jag tacka alla er som hört av sig och uttryckt oro, tankar och kramar. Det betyder mycket!!
Extra tack till er som varit direkt inblandade på olika sätt. Tack Helene som hjälpte till direkt i telefon. Tack Cilla för allt stöd och vipbehandling av Gus på Albano och med det administrativa efteråt. Tack mamma som följde med under hela tiden, tog flera jobbiga telefonsamtal och all tiden nu efteråt. Tack moster som tillbringade timmarna efteråt med oss och även var med och hämtade hem lillprinsen igen. Tack morbror som släppte allt och kom och körde oss. Tack älsklingen för att du gjort allt jag behövt, stöttat och bara tagit hand om mig och hela flocken. Tack till Tina som både tog hand om Matilda när nyheterna kom men också för alla stöttande ord som varit så värmande både för mig och min moster! Till sist Tusen, tusen tack till Matilda för att du höll ihop så under alla samtalen och smsen, som varit så stöttande hela tiden och givit så mycket värmande och rörande tankar och ord! Jag hade brutit ihop tio gånger om utan dig!!! *hjärtan i mängder!!!*
Som många av er redan vet var Gus med om en olycka igår som slutade med att han fick operera bort sitt vänstra öga. Jag vill nu skriva av mig och varnar därför för både hemskt lång och otäck text och en del hemska bilder. Lägger bilderna längst ner så att ni som inte vill se men ändå läsa om det kan slippa råka få syn på bilderna.
Dagen började som vilken dag som helst. Jag hade massor att göra och när mamma frågade om jag skulle med ut på promenad med min moster och hennes hund så var jag tveksam. Hade egentligen inte tid, mamma kunde ta med sig Kylie så jag bestämde mig för att bara gå och möta moster och sen vända med de två små (Irja får ju fortfarande inte gå någon längre promenad). Vi går lite då och då tillsammans med min moster och hennes hund. Mamma går oftare med dom. Anledningen till att vi inte går sådär superofta är dels tiden men också för att min moster har en Weimaraner på typ 4 år (minns inte hur gammal han är men lite äldre än Kylie som ju är 2,5). För er som inte känner till rasen så är hanarna 63-68cm i mankhöjd och väger 32-37 kg enligt standarden (hämtat från wiki). Dom ser ut såhär:
Min mosters hund är väldigt väluppfostrad och supersnäll! Han är ganska valpig och flamsig (lite lik K där om än inte riktigt lika smidigt och nätt^^) Men han är stor! Därför låter jag inte mamma ta med dom två små om dom gå tillsammans med moster utan mig. Folk kan tycka att jag är nojig och töntig men nixpix! Dessutom tycker Thea att han är lite läskig när han tittar på henne eller har riktningen åt hennes håll och Gus brukar flytta så att han får space om D springer. Men så beter sig Thea och Gus med alla hundar som det är lite fart i och som är större än dom så det är inget speciellt med just D.
Igår iaf så var jag betydligt mer sugen på en lång prommis än på att gå hem och jobba så övertalade mig själv om att följa med på promenaden iaf. Vi gick på fältet och sen ut i skogen. Jag hade (som vanligt när vi går ihop) de två små kopplade och Kylie och D sprang runt och raceade och hade skoj. Efter ett tag, när dom stora racat av sig och är halvtrötta så brukar jag släppa även dom små och då har alla vi tre människor noga koll på hundarna och jag ser till att framför allt Gus (som ju kan vara kaxig om han vill) inte går för långt bort från mig, att D aldrig springer mot/visar intresse för dom små och framför allt så bryter jag direkt om någon av dom små får för sig att ge sig in och springa med dom stora. Nu hade jag dom små kopplade extra länge då vi gick där dom gärna rullar sig i äckelpäckel och jag inte var sugen på att bada hund när jag kom hem. När vi gått lite över en timma gick vi upp i skogen och där släppte jag även Gus och Thea då det inte fanns så mycket skoj att hitta där jämfört med fältet och dom stora hundarna mest knatade runt och upptäckte saker. Gus gick ändå precis bakom mig så jag tänkte tom tanken "var ju knappt ens idé att släppa honom men vad bra, då kan han ju lika gärna gå lös".
Prommisen fortsatte och vi kom tillbaka ner på fältet där alla hundarna sprang och busade men inte med varandra. K och D busade ihop, Thea sprang på gångvägen bredvid och skällde på dom alternativt sprang fram och skällde på dom när dom stog paus för att få igång dom igen. Thea småvallar en del på andra hundar som leker genom att springa fram och tillbaka bredvid och sen runt ett varv och skälla om dom stannar till. Gus sprang runt i sin egen värld på andra sidan gångvägen med svansen som en propeller. Ingen brydde sig om honom och han hade lika gärna kunna leka med en låtsaskompis *mupphund*. Vi skrattade alla och skämtade om att han ju ser ut som en sork när han springer sådär och hur skönt det är att D inte bryr sig ett dugg om Gus då han gärna jagar sorkar då och då.
Efter en stund till var vi på hemgång och hundarna har nu slutat springa utan går och nosar. D hittar något han står och nosar på och Gus går fram för att inspektera samma sak. Dom var ganska nära framför mig, säg strax över en full längd i vanligt koppel. När Gus kommer fram och ska kolla in vad D hittat så fräser D till. En vanlig hundmarkering som man ser för jämnan. Ett "gå bort, låt mig vara", "det här är mitt, hitta ett eget" eller välj vilka ord ni vill. Han fräser ifrån iaf. Hade lika gärna kunna vara Kylie som gjort samma mot Thea. Inte på något sätt provocerat från Gus och inte på något sätt elakt från Ds sida utan ren vardagsmat hundar emellan. Har dock aldrig tidigare hänt att D sagt ifrån till någon av mina hundar - iaf inte när jag varit med - men å andra sidan så är det väldigt sällan som D och K är så pass nära övriga hundar när dom båda är lösa. Då rör dom på egna premisser liksom. Det som händer sen är dock inte vanligt (ni som inte vill läsa de känsliga bitarna kan sluta nu).
Gus skriker och springer därifrån. Vi alla tre kvinnor reagerar såklart och min moster ryter till åt sin hund medan jag skriker på Thea som direkt springer fram mot Gus som springer bort från oss mot kanten av skogen. I mitt huvud rör sig bara att jag behöver få bort Thea och sen få fatt i Gus så jag kan kolla om han gjorde illa sig eller om han bara är töntig över att D sa till och beter sig martyrigt som han kan göra om tex han får skäll av mig så fejkar han en del. Min rädsla är att någon av de andra hundarna ska ge sig på Gus för att han skriker då jag vet att det är rätt vanligt att även hundar som bor ihop går på en som skriker. Så därför började adrenalinet gå upp över att Thea försökte gå fram till Gus som nu sprang fram och tillbaka längs skogkanten ömsom bort och ömsom mot mig. Thea brukar generellt vilja kolla av hundar som är ynkliga, skriker, piper etc men jag tar inga chanser utan fick med rösten henne att gå bort. Gus reagerade ingenting på min röst och jag tyckte att han gick konstigt med vänster fram som var den sida jag såg när han gick mot mig och då blev jag ororlig att D träffat Gus så att han haltade. Mamma ropar då att Gus blöder vilket jag inte sett förrän nu och jag tittade noggrannare. Gus hade nu saktat av och lät mig komma fram nära och jag ser att hans vänstra öga är helt fel. Det sticker ut, uttryckt halvvägs ur ögonhålan och därmed inte heller runt utan helt missformat och ihopklämt. Från Ds tillsägelse till nu tog kanske en minut. Jag kan inte uppskatta bra i efterhand men det hela gick fort!. Jag säger något i stil med det makabra "Jag kan tala om för er att hans öga har ploppat ut". Vilken grej att säga va^^ Gus tjuter fortfarande en del men börjar tystna och jag får komma fram och lyfta upp honom. Det rinner blod ur ögat men inte så mycket då ögat täppte till hela utrymmet. En del av hinnorna runt om hade också åkt ut och allt var väldigt spänt och såg ut som att det skulle kunna gå hål på inom kort. Han sprattlar lite i min famn men jag hyssar försiktigt åt honom och han lugnar sig väldigt fort och bara sitter och slickar sig runt nosen för blodet som rinner ner i munnen på honom.
Självklart blir det halv kalabalik där vi alla får upp telefoner och ringer till höger och vänster. Min moster halvskriker något om "vad gör vi nu?" och tänkte på vem vi skulle få tag på för att få en bil snabbast, vilken veterinär vi skulle åka till, få hem övriga hundar etc. Jag som håller mig förvånandsvärt lugn och fokuserad svarar "Vi åker till veterinären". Ja, men goddag yxskaft liksom... Medan moster ringer morbror och får honom att börja åka med bil för att möta oss står mamma i telefonkö och jag ringer Matilda för att få Gus försäkringsuppgifter direkt i telefonen. Stackars Matilda som jag var så kort mot i telefonen..!! Vi tar oss till bilen och jag med Gus i famnen i baksätet, mamma och morbror fram medan moster tar övriga hundar och går hem. Vi hade dessutom Irja att tänka på hemma som turligt nog fick sin medicin innan jag gick men inte varit ute på länge iom att jag inte planerat vara borta mer än 40 minuter när jag gick. Irja får ju inte gå ett enda trappsteg, inte springa osv så det är inte bara att släppa ut henne på tomten direkt. Fick ge lite snabba instruktioner till moster och sen åkte vi. Fortsatte ringa skytteltrafik för att förvarna albano men vi kommer inte fram annat än till kö någonstans.
Blodet fortsatte rinna ner från ögat och Gus slickade i sig det som kom i munnen. Jag vågade inte undersöka honom annat än att titta försiktigt. Det är inte speciellt lätt att undersöka en chihuahua som sitter tätt tryckt mot mitt bröst utan att röra honom eller vrida honom på något sätt. Så jag kunde inte se om han var skadad någon mer stans men det enda jag kunde se var ögat som nu började bli mer fyllt. Bästa sättet att beskriva det på är som att det blev mer och mer vätska (vet ju inte om det var vätska men det var så det såg ut) som tryckte och pressade ögat och hinnorna mer. Hinnorna började svullna eller pressades ut (blev större iaf) och ögats pupill som var svart när jag lyfte upp honom från början var nu mörkt med tydlig röd. Då "visste" jag att ögat var kört och började ställa in mig på det. Visste kunde jag ju inte göra då veterinärerna är fantastiskt duktiga på att laga saker men det jag läst om anatomi och hjärnan sa mig att ett öga som är rött är ett blodfyllt öga. Mer blod = högre tryck = högre tryck = att det är stor risk att synen går förlorad även om själva ögat inte är synligt trasigt. Började också fundera på hjärnblodning iom trycket innanför ögat. Mina tårar rann konstant men det var mer en tyst gråt i min uppfattning iaf. Och jag hade ännu inte brutit ihop alls. Men jag bad mamma ringa Elias då jag inte trodde jag skulle kunna prata med honom utan att brista. Han är min klippa i allt och den jag lutar mig mot när saker händer så jag kände att så länge jag var tvungen att ha kommando över siutationen kunde jag hålla ihop. Mamma tog därför det samtalet och sa att Elias bad mig ringa när jag kunde vilket jag sa nej till. Istället ringde jag Matilda och bävade för hennes reaktion när jag tryckte på ring. Men det hade jag inte behövt göra då Matilda lät lugn och samlad och det var jag så glad över. Det hjälpte mig att klara den extema situationen och gjorde mig betydligt lugnare!
Efter en stund (hur lång tid kan en kort bilresa från rotebro till albano kännas...) så märkte jag att blodet rann på mina händer och mamma letade rätt på en servett så jag kunde torka det som rann på mig och lite vid Gus mun. Jag rörde ingenting längre upp än hans haka då Helene sagt i telefon att det var bättre att hålla det fuktigt plus att servetten inte direkt var steril och jag var rädd att skada något. Märkte då att jag fått blod både här och där trots att det inte blödde stora mängder objektivt sett. För Gus del var det ju såklart mer iom att han är så liten. Det såg ut som att det rann mer och jag tyckte att ögongloben såg lite mindre sprängfylld ut och mamma och jag funderade på om det blivit så hårt tryck att något gått sönder bakom ögat. Jag har ingen bild på hur han såg ut med ögat (borde ha bett mamma ta en på oss där i bilen just för dokumentation) men det var inte så att hela ögat var ute (då tror jag att ögat möjligtvis hade klarat sig bättre) utan som att halva var ute. Lite som en balong som du trycker ihop på mitten men en smalare midja och lite mer oval form på det som tryckes ut. Såg så tryckt ut att en rörelse skulle kunna göra att hela ögat bara skulle poppa till och explodera. Han började klippa med ögonen och lutade hela tiden huvudet mot mig. Han såg ut att somna vilket jag blev rädd för så jag sa hans namn när jag klippte med ögonen och lyfte ut honom lite från kroppen så att han inte kunde luta huvudet direkt mot mig. Framme fick vi direkt väga honom och komma in på ögonrummet på väg in på operation. Veterinären som vi fick träffa där sa bara efter några sekunden att hon inte trodde att ögat gick att rädda utan vi skulle behöva ta bort det. Mamma fick ta samtalen med Matilda och Elias medan jag satt och höll Gus och veterinären undersökte vad hon kunde av det andra ögat för att kolla om den synen påverkats.
För er som inte är hundra på ögats anatomi är det så att synnerverna sitter ihop en bit in bakom ögonen innan de går vidare bak i hjärnan till syncentra. Därför kan det bli så att när det drar i ena ögat att det kan skada nerverna och därmed synen även på det andra ögat. Såhär ser det ut med en enkel bild
Av vad hon kunde se då så verkade han följa folket i rummet med blicken med höger öga och den pupillen reagerade på ljus men hon kunde inte säga mer om synen på det ögat förrän efter allt lugnat ner sig efter op. Han såg dåsig ut igen och verkade nästan somna till innan han fick smärtstillande spruta i låret. Mamma berättade för vet att han nästan somnat i bilen och jag sa att han nästan sov nu (för att han inte skulle få lugnande som tillsammans med hans dåsiga tillstånd skulle döda honom). Kommenterade att han kanske inte skulle märka så mycket av sprutan då han var rätt borta men jo då, förbannad blev han och tjöt till. Mamma pratade med Matilda i telefonen då så hon fick också höra vad han ansåg om sprutor i benet. Jag fick genomblöta kompresser att hålla mot det uttryckta ögat vilket var rätt obehagligt då jag var ju tvungen att hålla så de satt emot ögat men självklart inte trycka på för att hålla det fuktigt.
Dom tog direkt iväg honom till operation och efter att vi skrivit på papper och svarat på frågor (en del var jag osäker på svaret på så fick ringa Matilda igen som fortfarande höll sig samlad till min stora lättnad) fick vi åka hem. Då var klockan runt kvart över 12 och händelsen hände ca 11.10 (har kollat telefonloggarna på när vi ringde runt till vet etc). Jag frågade i receptionen om Cilla jobbade då jag ringt henne på vanliga mobilen men inte fått tag på henne på vägen dit. Träffade henne och när hon kramade mig så var det första gången som det brast för mig och jag hulkade en stund. Hon lovade att titta till Gus extra innan hon gick hem för dagen. På vägen hem pratade jag med Elias och då han hörde om det hela försökte han lätta upp stämningen lite (har jag sagt att han är bäst min pojkvän?!) genom att prata om hur han ska ordna en liten piratlapp åt Gus så att han blir en riktig pirat nu med ett öga och allt. Vi åkte hem till min moster och morbror och var där ett par timmar. För att orka med det hela så pratade vi mest om annat men så klart även om händelsen och lite galghumor på det. Min moster hade fått uppdateringar från mamma under tiden och varit hemma hos oss och tagit hand om dom andra hundar och tagit ut och in Irja. Jag ville inte vara ensam så vi var kvar där rätt länge. Mot eftermiddagen så ringde veterinären som opererat Gus. Han sa att dom tagit bort ögat och att allt gått bra. Gus hade vaknat och verkade orientera sig bra med det andra ögat så synen verkade så här långt okej. Vi skulle bli uppringda på förmiddagen efter och troligtvis få hämta honom på eftermiddagen d.
Väl hemma sen så bara satte jag mig på golvet i köket och då orkade jag inte hålla ihop längre. Bara satt och skakade och grät. Tårarna hade runnit mer eller mindre hela tiden men nu satt jag och verkligen grät ett tag. Funderade på om jag ville åka och hålla volleybollträningen eller inte men kom fram till att jag nog skulle må bättre av att ha något att göra iom att Elias fortfarande var på jobbet så jag åkte. Hämtade först min kusin som ju så klart frågade lite och när vi precis var framme ringde Matilda igen och vi pratade länge om hela händelseförloppet. Hon stöttade mig så himla mycket och fick mig att känna mig så mycket lättare till sinnes *kramar i mängder*. Jag gick in och trots mitt rödgråtna ansikte så höll jag volleyträningen och hade faktiskt roligt mitt i det hela tunga. Elias mötte upp mig där och han pratade med Cilla i telefon som sa att hon tittat till Gus och gett honom en extra filt. Gus hade inte varit glad direkt (vilket faktiskt värmde då att se ond ut är lite av Gus specialitet när han är missnöjd över något) men hade tittat och följt henne med blicken. Somnade inte förrän runt 2.
Idag vaknade vi, firade min syster som fyller tonåring (Grattis Ulli!) och somnade sen om. Vaknade av att dom ringde från albano och berättade att allt fortfarande såg fint ut. Dom hade inte sett något annat sår eller så förutom ögat och vi skulle få hämta honom vid 1. Cilla ringde också igen och guidade mig lite kring det administrativa och förberedde oss också på hur såret såg ut. Pratade med Matilda en sväng till och sen vid halv 1 så hämtade jag och Elias min moster och åkte för att hämta Gus. Vi fick sitta och vänta rätt länge på att han skulle komma ut och när jag gick ut för att berätta för min moster att han ännu inte kommit så ropade Elias och när jag gick tillbaka så stod Elias där med Gus i famnen! Det var svårt att se Gus reaktion då han inte gick själv något men han följde helt klart med blicken och öronen blev helt spetsade och Elias sa att hans hjärtslag helt klart gick upp när han fick se mig. *Börjar nästan gråta när jag skriver det här...* Såret var inte övertäckt och han hade självklart tratt på sig. Men det såg ändå inte så farligt ut som jag förväntat mig. Och inte heller så farligt som det såg ut igår. Dock var gårdagens syn så extrem att det såg overkligt ut.
Sen han kom hem har han fått gå lite kort ute på gatan och tomten. Såret blir så utsatt iom att nosen är så kort så han ska inte vara ute i smutsigt eller blött väder. Det är ju inte så lätt med det väder vi har nu så det blir bara kort ut och vända. Dock är han glad, viftar på svansen och tar sig över trottoarkanter, trappor, upp i knät, möbler och står på bakbenet mot en precis som vanligt. Första kanten ute missbedömna han lite och fick rädda upp det med ett extra skutt men sen dess är det bara tratten som ställer till det för honom när han hoppar upp, ner eller försöker gå in någonstans smalt. Han ville upp på mammas och pappas trapp så vi gick in lite där och han knatar runt, hälsar, myser och hittar smulor precis som vanligt. Han fick vara ensam i sin pyttisbur liten stund men när vi kom hem hade han öppnat buren (eller om jag inte stängt den till hundra) och tagit sig ut ur den och upp i sängen helt på egen hand med tratt och allt. Hur han nu lyckades med det vet jag inte då han knappt kommer in genom öppningen med tratten på huvudet. Vi låter honom springa fritt men lyfter honom ner från dom höga höjderna som säng och soffa när vi hinner med att hindra honom då han är tokigt snabb och krånglar sig ur grepp när han vill ner tex för att han hör maten rassla. Han får inte vara ensam med dom andra hundarna då risken finns att dom slickar på såret och vi är väldigt noga med att hålla koll på hur såret ser ut. Iom att det sitter i ansiktet och att han har så kort nos så är jag mest rädd för infektion och vi har tvättat tratten vilket vi ska fortsätta göra ett par ggr om dagen. Även om han får slippa den om vi har full uppsikt så känns det tryggare att han har den på mycket just nu iom att hans huvud är format så att det är väligt lätt att han kommer åt något med såret. Speciellt när han inte ser på den sidan.
Själva såret ser helt okej ut, han är rakad runt om och precis som Irja var så är han lite blå/lilafläcklig runtom. Dom har tagit bort ögonfransraderna på bägge kanterna på ögonlocken och sen sytt ihop ögonlocken med varandra. Så det kommer läka ihop och med pälsen på förhoppningsvis se ut som att han blundar. Såret är fint ihopsytt men precis som Irjas är det ju såklart lite buckligt och då det öga som är kvar är lite utstående och dom inte lägger något inunder såret så kommer det nog bli mer ihopsjunket med tiden och se lite märkligt ut. Han har varit väldigt trött och sovit mycket sen han kom hem vilket man kan förstå med ett sådant omtomlande 1,5 dygn. Dessutom kan jag tänka mig att det tröttar ut honom mycket att vänja sig vid världen med ett öga då den stora poängen med två ögon är att få djupseendet. Dom andra hundarna är väldigt fina med honom och Kylie är så duktig och känner av direkt när man måste vara lite försiktig!
Här kommer nu lite bilder
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Gus i buren med blixt på som reflekterar i det öga han har kvar.
Buren står i sängen uppbullad med kuddar runt om med rädsla för att han skulle välta den
Kändes väldigt märkligt att gå promenad med bara två hundar ikväll
Bild framifrån via spegeln. Man ser inte så tydligt på håll att det är något tokigt om det inte vore för blixtens reflektion i det högra ögat. I verkligheten så ser det ganska normalt ut på längre håll, speciellt nu är han som sagt är lite lila kring såret vilket gör att det ändå blir lite mörkt där ögat skulle ha suttit
Irjas knä blir kylt efter att hon varit ute och Gus ligger och vilar bredvid.
Gus ligger och sover på mig i sängen
Närbild på hans vänstra sida, ett ickeöga. Såret är sytt med en tråd som glittrar lite så han får iaf vara lite divahund. Här ser man tydligt dom lila fläckarna/blåmärkena. Irja hade likadana på knät som minskade fort och försvann efter några dagar.
Sjuklingarna sover tätt ihop.
Det som ser ut som värsta strypsnaran är min laddare som gus somnade ovanpå
Ett tag sov dom nästan på varandra
Just nu så sover alla hundarna här i sängen medan jag skriver. Har tagit mig 2 timmar såhär långt men jag ville få ur mig hela händelsen medan jag har den färskt i minnet. Vår enögde lille pirat! *miljoner hjärtan*
Skrivet förmiddagen lördag:
Vill poängtera klart och tydligt att jag inte ger min moster eller hennes hund någon skuld till vad som hänt. Det här var en ren olycka! Händelsen var så pass nära mig att det gjorde ingen skillnad att hundarna var lösa. Det var så lugnt att det lika gärna kunnat inträffa om dom var kopplade eller inomhus över en matsmula. Det var en typisk vardaglig tillsägelse som tex Kylie hade kunnat ge Thea. Då hade jag sagt "Kylie, lägg av" och "Thea, gå därifrån då om hon inte vill ha dig där" om jag ens hade brytt mig. Tro inte nu att mina hundar säger åt varandra hårt eller att dom gör det dagligen men visst händer det att en hund säger åt en annan att dom är för nära, för på eller helt enkelt för ohyfsade. Det är dessutom bra att dom gör det istället för att bara ta skit (som ifall Kylie skulle rusa på Irja i lek så blir Irja sur och säger ifrån jämfört med Thea som bara tar det och flyttar sigoch där jag istället måste hjälpa till och säga till Kylie). Så min åsikt är att anledningen till att den här vanliga företeelsen mellan två hundar blev en sån hemsk olycka är tre saker.
1, storleksskillnaden hundarna emellan. Gus väger 2,3 (nyvägd på albano) medan D väger runt 30. Ds käkmuskler och styrka är anpassad efter honom som ras och storlek medan Gustavs kropp har skydd nog för sin ras och storlek. Det är knappt ens värt att jämföra. ds tillsägelse blir alltså kraftig nog att förstöra mycket på Gs kropp jmfört med tvärtom som D knappt ens skulle känna som mer än nålstick även om G verkligen gav sig på honom.
2, en jäkla otur! Ur min vinkel såg det inte ens ut som att D alls menade att nudda utan bara för att markera i luften. Det tog fel för att D lyfte sitt huvud mot Gus samtidigt som Gus är på väg framåt med nerböjt huvud mot marken. Det är en jäkla otur att det ens tog alls och D blev nog mest förvånad av oss alla när Gus började tjuta.
3, Gus ansiktsutformning. Vavvorna har ju utsatta ögon. I procent tar ögonen på Gus upp betydligt mer än på exempelvis Thea som ändå är en litan hund. Gus ögon står också ut lite vilket gör att ögonen lättare trycks ut. När det blir sån stor procent ögon i ansiktet ökar risken så klart för att Ds tand skulle ta i ett öga jämfört med om han han sagt åt Thea så hade det med större sannolikhet tagit någon annanstans i ansiktet och Thea hade istället fått sår (om det nu träffat alls ^^)
Nu när det gått lite mer tid, vi har haft honom hemma och ser hur bra han (hittills) klarar sig trots bara ett öga, så är jag nästan glad att det tog där det gjorde. Självklart önskar jag att Ds tand inte träffat alls! Men nu när det ändå träffade är jag faktiskt lite glad att det var i ögat och inte i halsen, över huvudskålen, ryggen eller något annat ställe som kunde ha gjort större skada på Gus liv och livskvalitet. Ett öga klarar sig hundar generellt väldigt bra utan. Jag har suttit och läst många blogginlägg igår om bla en fantastisk husky som först förlorade ena ögat och sedan även det andra och alltså nu är helt blind. Hon klarar sig trots det utmärkt inomhus som utomhus på tomten, skog och i vatten. Väldigt häftigt att läsa om hur Diva klarar sitt handikapp och det ger mig hopp om att Gus kommer klara sig alldeles utmärkt med bara högra ögat kvar. Här kan ni läsa mer om Diva och hennes flock
I natt har Gus sovit ensam med oss och trots tratten ville han väldigt bestämt ner under täcket. Jag lyfte ur honom gång på gång då jag är nojig att täcket skulle komma åt såret. Till slut blev han så sur på mig att han hoppade ner och trängde sig in i buren som stod på golvet med tratten fortfarande på. Då fick han såklart sin vilja igenom^^ och sov sen gott under täcket och ifall täcket har legat mot någonting är det inget som märks idag. Nu ligger han och trynar vid min sida. Funderade lite först på om han skulle sova med oss eller inte men då tratten är på är han lika påverkad i vår säng som i buren och i buren kan han knappt vända sig om med tratten på då buren är så liten så beslutade att han fick sova i sängen vilket han ändå gjort mestadels under kvällen. Ute så tog det ett par vändor innan han kissade med upplyft ben (de första gångerna lyfte han inte på benet) men nu verkar även den biten vara tillbaka på normalt. Han är inte så sugen på att gå runt och hanhundsskvätta utan kissar rätt länge och vill sen in igen.
Till sist vill jag tacka alla er som hört av sig och uttryckt oro, tankar och kramar. Det betyder mycket!!
Extra tack till er som varit direkt inblandade på olika sätt. Tack Helene som hjälpte till direkt i telefon. Tack Cilla för allt stöd och vipbehandling av Gus på Albano och med det administrativa efteråt. Tack mamma som följde med under hela tiden, tog flera jobbiga telefonsamtal och all tiden nu efteråt. Tack moster som tillbringade timmarna efteråt med oss och även var med och hämtade hem lillprinsen igen. Tack morbror som släppte allt och kom och körde oss. Tack älsklingen för att du gjort allt jag behövt, stöttat och bara tagit hand om mig och hela flocken. Tack till Tina som både tog hand om Matilda när nyheterna kom men också för alla stöttande ord som varit så värmande både för mig och min moster! Till sist Tusen, tusen tack till Matilda för att du höll ihop så under alla samtalen och smsen, som varit så stöttande hela tiden och givit så mycket värmande och rörande tankar och ord! Jag hade brutit ihop tio gånger om utan dig!!! *hjärtan i mängder!!!*
torsdag 2 januari 2014
Nyårsträning
Jag, Sara och Annelie var och tränade en sväng på nyårsaftons förmiddag. Perfekt att kunna träna på nyår så hundarna är trötta inför smällandet. Skönt också att vara så få och träna, det är helt klart lyxigt med 2 timmar på fyra hundar!
Vi byggde upp båda agilitybanorna från 1a WAOuttagning. Thea var en klippa och satte två fina lopp trots att vi maxade hindrena på 40 cm. Hon tävlar i klass 400 på wao (andra storleksklasser än våra small, medium och large. Thea går i den näst minsta) och kommer då hoppa på 40 cm vilket vi otroligt sällan tränar och då bara något enstaka hopp i en kombination eller bana. Såhär såg hennes lopp ut
Som det oftast ser ut nu för tiden så fick Kylie träna betydligt mer. För mig var fokus på hur kf på balansen ser ut i bana. Nu var bumpersen på både på a-hindret och på balansen. A-hindret har vi tränat så himla lite så där har vi inte hittat rätt avstånd än. Som ni som är bra på att träna då direkt greppar så är det för tidigt för att köra det i bana när hon inte kan det ordentligt i sig men jag ville testa. Jag är inte en person med tålamod och då hon ska tävla wao (japp, ni läste rätt, med ofärdiga kf och allt) så ville jag se hur vi ligger till. Hon får kanonfina träffar på balansen varje försök. A-hindret träffar hon oftast (hoppade en om jag minns rätt) men dom är inte alls fins, dom ligger väldigt högt upp och hon hoppar av, inte springer. Sen är gungan sisådär. Hon har levt på gränsen på den hela tiden. Oftast får hon inga fel men någon enstaka gång så hoppar hon helt. Den får vi helt klart ta tag i nöta mer på att stå längre.
Första banan vi byggde klarar hon finfint fram till slutsträckan från muren och framåt. Jag slarvar och hon flickar, jag slarvar i blindbyten och hon missar muren. Dels drog hon mot slutet (ingen utlagd leksak utan den har jag i fickan) men dels tror jag också det är för att vi oftast inte har med muren på träning och den lockar inte lika mycket som övriga hinder. Såhär såg bästa rundan ut iaf.
Andra banan hann vi inte köra genom ordentligt och jag hittade ingen handling som funkade för oss så det blev mest pannkaka av den. Dock fina balansträffar här också och förvånandsvärt lätt att svänga henne efter balansen trots att man i första banan skulle rakt fram in i tunnel och bana 2 såg likadan ut men man skulle istället svänga ganska skarpt till vänster. Jag svängde henne inte förrän hon var långt ner på kf då vi inte tränat running med sväng alls så svängen blir sen men är väldigt nöjd över att hon inte bara drog in i tunneln för egen maskin!
Vi byggde upp båda agilitybanorna från 1a WAOuttagning. Thea var en klippa och satte två fina lopp trots att vi maxade hindrena på 40 cm. Hon tävlar i klass 400 på wao (andra storleksklasser än våra small, medium och large. Thea går i den näst minsta) och kommer då hoppa på 40 cm vilket vi otroligt sällan tränar och då bara något enstaka hopp i en kombination eller bana. Såhär såg hennes lopp ut
Som det oftast ser ut nu för tiden så fick Kylie träna betydligt mer. För mig var fokus på hur kf på balansen ser ut i bana. Nu var bumpersen på både på a-hindret och på balansen. A-hindret har vi tränat så himla lite så där har vi inte hittat rätt avstånd än. Som ni som är bra på att träna då direkt greppar så är det för tidigt för att köra det i bana när hon inte kan det ordentligt i sig men jag ville testa. Jag är inte en person med tålamod och då hon ska tävla wao (japp, ni läste rätt, med ofärdiga kf och allt) så ville jag se hur vi ligger till. Hon får kanonfina träffar på balansen varje försök. A-hindret träffar hon oftast (hoppade en om jag minns rätt) men dom är inte alls fins, dom ligger väldigt högt upp och hon hoppar av, inte springer. Sen är gungan sisådär. Hon har levt på gränsen på den hela tiden. Oftast får hon inga fel men någon enstaka gång så hoppar hon helt. Den får vi helt klart ta tag i nöta mer på att stå längre.
Första banan vi byggde klarar hon finfint fram till slutsträckan från muren och framåt. Jag slarvar och hon flickar, jag slarvar i blindbyten och hon missar muren. Dels drog hon mot slutet (ingen utlagd leksak utan den har jag i fickan) men dels tror jag också det är för att vi oftast inte har med muren på träning och den lockar inte lika mycket som övriga hinder. Såhär såg bästa rundan ut iaf.
Andra banan hann vi inte köra genom ordentligt och jag hittade ingen handling som funkade för oss så det blev mest pannkaka av den. Dock fina balansträffar här också och förvånandsvärt lätt att svänga henne efter balansen trots att man i första banan skulle rakt fram in i tunnel och bana 2 såg likadan ut men man skulle istället svänga ganska skarpt till vänster. Jag svängde henne inte förrän hon var långt ner på kf då vi inte tränat running med sväng alls så svängen blir sen men är väldigt nöjd över att hon inte bara drog in i tunneln för egen maskin!
Årsutvärdering
För att utvärdera året som gått så tänkte jag jämföra målen med resultatet och så får ni också lite sammanfattning av 2013
Målen för 2013:
Målen för 2013:
Mina egna mål:
- Fortsätta utbildningen till psykolog - Yes. Knallar på och jag ligger i fas med studierna. Om en månad har jag gått halva utbildningen =)
- Tillbaka som volleybolltränare, träna tjejerna med en härlig attityd och bra upplagda träningar - Yes, väldigt roligt och jag trivs så himla bra som tränare. Väldigt kul lag att träna och en gång i veckan utökades till den här terminen till 2
- Löpträna under året. Både att få upp kondis och rusher till agilitybanorna. Inget specifikt antal utan som andan faller på - Tja, det går ju inte att misslyckas med denna då det är när andas faller på. Fast andan har inte falllit många gånger direkt :P Fast efter ett väldigt långt uppehåll så tog jag en runda med mamma och Elias här om dagen och träningsvärken sitter fortfarande i.
- Börja jobba på Klicka Hunden och hålla mina första kurser där - Yes. Har hållit kurser i agility, raly och valpkurs plus några privatträningar har det också blivit i allmänlydnad.
- Träna mer effektivt i all hundträning, mindre göra vad andra gör och mer fokus på vad mina hundar behöver träna - Har blivit bättre på et men har fortfarande en bit kvar. Nu är det mer vad jag är sugen på och vad som jag tycker är roliga detaljer än exakt vad vi behöver träna. Skulle behöva bli bättre på att lägga upp träningarna med specifika mål i en snarare framtid.
- Ta pauser, tid för mig själv. Både i vardag och helg! - Är helt klart bättre på det än förra året men fortfarande lång bit kvar
- Tillbaka som volleybolltränare, träna tjejerna med en härlig attityd och bra upplagda träningar - Yes, väldigt roligt och jag trivs så himla bra som tränare. Väldigt kul lag att träna och en gång i veckan utökades till den här terminen till 2
- Löpträna under året. Både att få upp kondis och rusher till agilitybanorna. Inget specifikt antal utan som andan faller på - Tja, det går ju inte att misslyckas med denna då det är när andas faller på. Fast andan har inte falllit många gånger direkt :P Fast efter ett väldigt långt uppehåll så tog jag en runda med mamma och Elias här om dagen och träningsvärken sitter fortfarande i.
- Börja jobba på Klicka Hunden och hålla mina första kurser där - Yes. Har hållit kurser i agility, raly och valpkurs plus några privatträningar har det också blivit i allmänlydnad.
- Träna mer effektivt i all hundträning, mindre göra vad andra gör och mer fokus på vad mina hundar behöver träna - Har blivit bättre på et men har fortfarande en bit kvar. Nu är det mer vad jag är sugen på och vad som jag tycker är roliga detaljer än exakt vad vi behöver träna. Skulle behöva bli bättre på att lägga upp träningarna med specifika mål i en snarare framtid.
- Ta pauser, tid för mig själv. Både i vardag och helg! - Är helt klart bättre på det än förra året men fortfarande lång bit kvar
Bonusresultat - Hållit rätt mycket kurser på klubben vilket varit kanonkul!
Irja
- Fortsätta hålla sig skadefri och busa på promenader - Mja, hon har hållit sig som vanligt (dvs med sin patella konstant) under större delen av året men mot senhösten så gick hon mer orent och jag kollade upp henne hos Kerstin på Ultuna. Operation av patellan blev domen och hon är nu inder första tiden efter operation av vänstra knät. Hon går och belastar benet bra och vi avvaktar i väntan på återbesök och rehabplan. Busat har hon dock gjort mer än vanligt under året, hon och Kylie har haft riktigt roligt ihop =)
- Ta sista uppflyttningen i fortsättningsklass i rallyn - Check, togs 1 maj på första rallytävlingen för året med hela 99poäng vilket är personbästa!
- Starta avancerad klass i rallyn - Check. Godkänt resultat på debuten med 75p. Dock blev det bara en start i avancerad.
- Ha kul på agilityplanen när vi tävlar där. Inga resultatkrav alls utan bara skojigt! Efter en miss av mig så fick hon tävla officiellt 1 lopp i mars. Hon sprang med Elin och hade väldigt kul! Placerade sig 6/63. Utöver det har hon tävlat allroundKM och var så glad så!
- Fortsätta vara världens bästa nallebjörn - Som alltid! Varit väldigt mysig och glad i år. Haft kul på promenader och varit mer pepp, speciellt under andra halvåret har hon spontant kampat och busat i kopplet flera gånger i veckan, lekt med Kylie och även busat inomhus.
Bonusresultat - KM där hon kom på delad 2a plats i rallyn på 97p, 3a i agility large och lyckades ta sig runt lydnaden! Totalt kom hon på 10 plats av 12 i allrounden.
Thea
- Fortsätta vara skadefri - Hon slog i en klo under sena hösten där hon fick ett ordentligt jack långt upp på nagelbädden. Det höll sig helt okej vila men drogs sedan upp igen. Nu har klon vuxit ut längre och jacket finns kvar på klon men påverkar henne inte alls.
- Kvala till SM-2013 individuellt - Yes, i sista sekund! På säsongens nästsista tävlingsdag lyckades hon ta sista hoppinnen. Snacka om häftigt!! Elias följde med och han verkar föra tur med sig.
- Förhoppningsvis starta SM-2013 - Yes! Häftigt att få stå på startlinjen individuellt första gången. Vi lyckades med vårt uppsatta mål att ta oss runt bägge dagarna. Dock med både hinder och tidfel. Hon blev delvis påverkad av att et var mycket publik och i henns huvud skumma saker som kameror etc. Är trots det nöjd med vår prestation!
- Kvala till SM-2014 individuellt - Yes, och det bra mycket tidigare än förra säsingen =D Klar med agilitypinnarna 8 juni och sista hoppinnen trillade in redan 18 augusti. Sen dess har hon tagit en extra agilitypinne.
- Starta med nya laget - Både startat och tom hunnit kvala till SM =)
- Kvala till SM-2013 individuellt - Yes, i sista sekund! På säsongens nästsista tävlingsdag lyckades hon ta sista hoppinnen. Snacka om häftigt!! Elias följde med och han verkar föra tur med sig.
- Förhoppningsvis starta SM-2013 - Yes! Häftigt att få stå på startlinjen individuellt första gången. Vi lyckades med vårt uppsatta mål att ta oss runt bägge dagarna. Dock med både hinder och tidfel. Hon blev delvis påverkad av att et var mycket publik och i henns huvud skumma saker som kameror etc. Är trots det nöjd med vår prestation!
- Kvala till SM-2014 individuellt - Yes, och det bra mycket tidigare än förra säsingen =D Klar med agilitypinnarna 8 juni och sista hoppinnen trillade in redan 18 augusti. Sen dess har hon tagit en extra agilitypinne.
- Starta med nya laget - Både startat och tom hunnit kvala till SM =)
- Vara världens bästa myshund och sängkamrat - Självklart! Dock får hon nu dela både säng och knäplats med Gus.
Bonusresultat - KM där hon startade i allrounden. Med minimalt med träning kom hon runt lydnaden, fick hela 92 poäng i rallyn (:O) vilket gav en delad 4e plats och kom 2a i agility small. I allrounden slutade hon på 7e plats.
Kylie
- Hålla sig skadefri - Bara småskavanker som något sår, inga större saker =)
- Vinna en agilityklass - Yes, 3 stycken till och med. 1 ag1, 1 ho1 och 1 ag2.
- Klassa upp sig till klass 2 i agilityn - Yes, både hopp och agility. Har just nu 2 pinnar i ho2 och 1 i ag2
- Vinna en agilityklass - Yes, 3 stycken till och med. 1 ag1, 1 ho1 och 1 ag2.
- Klassa upp sig till klass 2 i agilityn - Yes, både hopp och agility. Har just nu 2 pinnar i ho2 och 1 i ag2
- Ta sista uppflyttningen i fortsättningsklass i rallyn - Yes, på 90 poäng och placerade sig 3a
- Starta avancerad klass i rallyn - Yes, en tävling och 90 poäng på debuten.
- Starta lydnadklass 1 - Yes, det blev 2 starter. Debuten gav 147 poäng och 4e placering, dagen efter fick hon 175 poäng, placering 3 och ett 1a pris!
- Ta lp1 - Tyvärr inte men ett 1a pris så vi är på väg
- Träna vallning - Det här får jag bedöma som ett Nej, vi fick ihop något enstaka pass men tiden har helt enkelt inte klaffat.
- Starta avancerad klass i rallyn - Yes, en tävling och 90 poäng på debuten.
- Starta lydnadklass 1 - Yes, det blev 2 starter. Debuten gav 147 poäng och 4e placering, dagen efter fick hon 175 poäng, placering 3 och ett 1a pris!
- Ta lp1 - Tyvärr inte men ett 1a pris så vi är på väg
- Träna vallning - Det här får jag bedöma som ett Nej, vi fick ihop något enstaka pass men tiden har helt enkelt inte klaffat.
- Vara världens bästa lekhund och mupp - JA! Svårt att vara annat när man heter Kylie ;)
Bonusresultat - Startade på DM där hon kom 4a i hopploppet
- Körde allround på KM där hon på 13 plats i lydnaden och VANN rallyn på 98 poäng! Totalt kom hon på en 4e plats trots att hon kom sist i agilityn.
- Körde allround på KM där hon på 13 plats i lydnaden och VANN rallyn på 98 poäng! Totalt kom hon på en 4e plats trots att hon kom sist i agilityn.
- Bästa bonusresultatet var att Kylie fick möjligheten att vara med i agilitylaget No Limit. Vi är dessutom kvalade för SM 2014 vilket innebär att Kylie kommer starta sitt första SM 3 år gammal!
Gus
Sen har vi fått tillökning i flocken av Chihuahuan Gustav (här går han under namnet Gus - som råttan i Askungen) som bor hos oss sen ett par månader tillbaka. Han ägs av Matilda men bor alltså här tills vidare. Han är en gosråtta av största slag och ska alltid ligga nära nära i sängen eller soffan. Får han inte tillräckligt med uppmärksamhet tränger han sig emellan och sätter sig precis ivägen. Några typiska Gus-drag är: stå på bakbenen, fnysa, blir så glad så att han låter som en gris, charma alla han träffar.
Sen har vi fått tillökning i flocken av Chihuahuan Gustav (här går han under namnet Gus - som råttan i Askungen) som bor hos oss sen ett par månader tillbaka. Han ägs av Matilda men bor alltså här tills vidare. Han är en gosråtta av största slag och ska alltid ligga nära nära i sängen eller soffan. Får han inte tillräckligt med uppmärksamhet tränger han sig emellan och sätter sig precis ivägen. Några typiska Gus-drag är: stå på bakbenen, fnysa, blir så glad så att han låter som en gris, charma alla han träffar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)