Resultatet vs Känslan

Efter att ha läst två bra blogginlägg "Varför är det så fult att misslyckas" och "En seger är alltid en seger" så kände jag att jag vill skriva ner mina egna tankar kring varför iaf jag reagerar som jag gör på en tävling.

För mig är det känslan av loppet/banan/starten som påverkar till 95% hur jag reagerar. Resultatet i sig är resterande 5%. Det innebär att jag kan vara missnöjd med ett bra resultat eller otorligt nöjd med ett dåligt. Allt beror på känslan. Jag kan ta ett konkret exempel från senaste rallytävlingen. Irja gick en runda som (för att vara hon) var betydligt mer fokuserad och bättre än vanligt. Vi har verkligen tränat på att få upp fokusen och det börjar ge små resultat. Hon kom runt på 99p och jag var nöjd med rundan och väldigt glad över resultatet. Inte överlycklig över något av dem (då fokusen fortfarande behöver jobbas på) men väldigt glad, nöjd och stolt över både Irja och mig som jobbat på ett problem och nu ser att vi kommer någonstans. Men ändå var min känsla inte i proportion till resultatet då jag vet att vi kan såååå mycket bättre. Dvs min känsla var som om vi fått ett resultat på kanske 85-90p.

Kylies runda var jag inte alls nöjd med trots resultat på 90p. Hon var mer ofokuserad än vanligt och låste sig helt vid frestelsen. Det här är intressant för Kylie har en betydligt bättre fokusering än Irja generellt och många av skyltarna var riktigt riktigt bra på tävlingen. Men då hon har bättre generellt så har jag högre krav på henne för att vara nöjd. Hennes genomsnittliga nivå är högre än Irjas alltså är också nivån för att jag ska vara nöjd högre. Min missnöjdhet var inte i proportion till resultatet här heller. Min känsla var som om vi fått 65-70p.

I bägge de här rundorna var min känsla kopplad helt till fokuset på hundarna. Det är vanligt för min i rallyn då mina kan momenten klockrent om de har fouset. Men jag kan slita mig till bra poäng trots dåligt fokus som syns i Irjas fall framför allt. Här är rallyns resultat inte alltid med mig i känslan. Tex kan vi få en kanonsnygg runda men ett extra sättande = 90p medan ett segt fokus men jag som anstränger mig massor kan bli poäng på 95p. Jag förringar inte alls resultatet och imponeras mkt av alla som kämpar med sina hundar (inklusiva jag själv) - min poäng är att min känsla inte är resultatbunden. Men det innebär också att jag kan vara missnöjd eller på nollkänsla vid ett bra resultat (som Kylies 90p) och för det vill jag inte att andra misstycker... Får ibland en känsla av att man måste vara nöjd med bra poäng för att det är elakt mot de som kom under mig. Men jag ser det som en individuell prestation. Om jag har en bra känsla så ska jag vara nöjd! Men känslan är individuell! Så om man ska få vara nöjd med ett lägre resultat måste jag också få tycka att det inte var toppen även på ett bra resultat. Jag är en ärlig känslomänniska - jag kan inte fejka att jag är nöjd med något som jag inte haft en bra känsla i och det måste jag få ha utan att vara rädd att trampa andra på tårna. Egna mål och en egen individuell känsla har varje tävlande rätt att ha!

Om man tänker så försvinner ganska snabbt diskussionen om resultat och vara nöjd i förhållande till om man vann eller inte. Dessutom så försvinner "vi hade bara tur..." - ursäkterna för en bra runda. Om man har en bra känsla så ska man vara stolt och nöjd med den OAVSETT vad poängen/resultatet säger eller vilken plats man hamnade på i listorna. Och som så kloka människor sagt innan mig så är det vi som gör något aktivt med våra hundar, oavsett om det är träning eller tävling, som kommit längre så det finns alltid någon bit att vara stolt över!