Efter helgens tävlingar kände jag att det var välbehövligt med ett pass slalom för svartvit och en påminnelse om kontaktfält för pälsfia. Så drog till klubben och körde ett kort pass. Skönt att kunna värma upp, träna och gå av på strax över en timma!
Kylie hade inte alls samma problem idag som på tävlingarna. Sprang inte förbi slalomet en enda gång, gick endast ur för tidigt en gång när jag gjorde ett hårt vinklat bakombyte och hon trodde att hon gjorde fel som tog slalomet och följde istället mig och på alla repetitionerna så missade hon bara ingången 3 ggr. Varierande handlingen med hinder och tunnel innan och efter, olika vinklar, olika fart och olika mycket hjälp och avstånd från mig. Sista gången kom hon i en riktigt hög fart och i en sväng, jag sa bara slalom en gång och lät henne sen lösa problemet. Hon kortade sig helt själv för att ta slalomet. Duktig tjej!
Dock tycker jag att hon fått sämre fram genom slalomet så den ska vi jobba upp igen.
Hon fick också en vända på kf och här märks det att jag nog behöver offra någon tävling här och där för att hon ska greppa att man inte hoppar av när mna själv känner för det. Så från nu är det stenhårda tag som gäller på balansen och gungan (a-hindret kör jag i princip redan running på tävling).
Thea hoppade a-hindret 3 vändor i rad men sen tog hon det snyggt. En omgång hoppande på balansen och resten klockrent. Hon har ett väldigt snyggt kf som vi kan tacka Sandra för! Hon springer hela vägen ner, kör ner tassarna och om man inte okejar direkt så lägger hon sig (tar gärna ett grässtrå i farten också).
onsdag 22 maj 2013
måndag 20 maj 2013
3 SMpinnar i Härnösand
Mysig helg med premiär i husbil. Både jag och tjejerna stortrivdes *tummen upp*
Resultatmässigt har det var sådär. Thea har kännts fin men dåligt kf på balansen som behöver tränas på. 1 SM pinne i agilityn. I hopploppen var det en trist miss på en extra mur (annars hade hon ett bra tryck i banan som kunde räckt långt) och sen ett lopp där hon började riktigt fint med reagerade sen på domaren som stod nära slalomet (direkt efter platta) och efter det tappade hon trycket helt = för långt ner i resultaten för att ge ngn pinne. Hon känns fortfarande härlig att köra och med ett bra tryck i de flesta loppen. Så kfgenomgång från nu fram till SM så att de sitter ordentligt och i övrigt så öser vi på!
Med laget Plockepinn som gjorde debut kammade vi hem två vinster och dvs 2 pinnar. Konkurrensen var obefintlig då vi var enda laget men oavsett så känns det bra med två pinnar i direkt. Här gjorde vi en fin nolla första dan och sen kaoslopp dag två.
Kylie har gjort fina delar i loppen men summan resultatmässigt är inget att hänga i julgranen direkt. Av 4 lopp så har vi fått slalomfel i alla (blandade fel av att gå ur för tidigt, missa ingången, springa förbi...) och rivit hinder i 3. Så absolut inte nöjd med dom bitarna. Stora genomgående problemet är fortfarande att hon inte kortar sig ordentligt/tillräckligt/alls. Det som skapade rivningarna och de flesta av slalomfelen. Vi MÅSTE få till detta om vi ska komma någon vart alls. Känner att jag börjar bli ordentligt irriterad på problemet så det måste bli skärpning i träningen här.
De delar som var fina var att jag kunnat lämna henne väldigt mycket själv i raksträckorna, vågat dra på och att hon ansvarar själv för att ta linjerna vilket hon gjort bra (minus en miss i sista loppet). Bitvis har vi haft en kanonkänsla tillsammans. Jag glömmer ofta att hon är så ung och oerfaren som hon är och hon klarar bra mycket mer än förväntat på så här kort tid! Dessutom har hon varit underbar bredvid planerna, ligger lös och tittar på hundar som kör i tältet, somnar i solen och bara myser. Lite småpip på vissa hundar men slutat direkt på tillsägelse. Tagit det helt ok lös själv i tältet när jag gått banvandring och varit allmänt soft. Stor skillnad från förra sommaren! Känns liksom som att hon mognat på sig mycket. Det är fortfarande alldeles för svårt att titta när jag kör Thea men med en vattenflaska i handen på Josefin blev också det bättre XD.
Resultatmässigt har det var sådär. Thea har kännts fin men dåligt kf på balansen som behöver tränas på. 1 SM pinne i agilityn. I hopploppen var det en trist miss på en extra mur (annars hade hon ett bra tryck i banan som kunde räckt långt) och sen ett lopp där hon började riktigt fint med reagerade sen på domaren som stod nära slalomet (direkt efter platta) och efter det tappade hon trycket helt = för långt ner i resultaten för att ge ngn pinne. Hon känns fortfarande härlig att köra och med ett bra tryck i de flesta loppen. Så kfgenomgång från nu fram till SM så att de sitter ordentligt och i övrigt så öser vi på!
Med laget Plockepinn som gjorde debut kammade vi hem två vinster och dvs 2 pinnar. Konkurrensen var obefintlig då vi var enda laget men oavsett så känns det bra med två pinnar i direkt. Här gjorde vi en fin nolla första dan och sen kaoslopp dag två.
Kylie har gjort fina delar i loppen men summan resultatmässigt är inget att hänga i julgranen direkt. Av 4 lopp så har vi fått slalomfel i alla (blandade fel av att gå ur för tidigt, missa ingången, springa förbi...) och rivit hinder i 3. Så absolut inte nöjd med dom bitarna. Stora genomgående problemet är fortfarande att hon inte kortar sig ordentligt/tillräckligt/alls. Det som skapade rivningarna och de flesta av slalomfelen. Vi MÅSTE få till detta om vi ska komma någon vart alls. Känner att jag börjar bli ordentligt irriterad på problemet så det måste bli skärpning i träningen här.
De delar som var fina var att jag kunnat lämna henne väldigt mycket själv i raksträckorna, vågat dra på och att hon ansvarar själv för att ta linjerna vilket hon gjort bra (minus en miss i sista loppet). Bitvis har vi haft en kanonkänsla tillsammans. Jag glömmer ofta att hon är så ung och oerfaren som hon är och hon klarar bra mycket mer än förväntat på så här kort tid! Dessutom har hon varit underbar bredvid planerna, ligger lös och tittar på hundar som kör i tältet, somnar i solen och bara myser. Lite småpip på vissa hundar men slutat direkt på tillsägelse. Tagit det helt ok lös själv i tältet när jag gått banvandring och varit allmänt soft. Stor skillnad från förra sommaren! Känns liksom som att hon mognat på sig mycket. Det är fortfarande alldeles för svårt att titta när jag kör Thea men med en vattenflaska i handen på Josefin blev också det bättre XD.
torsdag 16 maj 2013
Update
I lördags tävlade jag och Kylie igen. Vi började med att jag vurpar i agilityn och liggande skickar henne på a-hindret som hon tar. Efter det blir det mest kaos banan igenom :P MEN vi fick omlopp tillsammans med fler då ett hinder på banan inte varit ok. Denna vända bromsade vi ordentligt och det tillsammans med Maris grymma skor gjorde att jag höll mig på benen. Stannade henne hårt på kf (a-hindret hoppade hon av och stannade på gräset efter och såg ut som att hon tänkte ta "ska jag ta det igen" innan jag hann ikapp henne. Resten flöt på fram till en raksträcka där hon missförstod mig likadant i bägge loppen och vi svängde runt ett hinder extra som kostade en massa tid. Trots det blev den en 0a och en vinst. Sista pinnen i ag1 och uppflytt =)
Debuten i ho2 var lite märklig. En bana helt utan bytesbehov, aldrig kört en sån någonsin. Kylie kom upp i en jäkla fart då det inte var några skarpa svängar och flög förbi hinder av bara farten, rev en pinne vilket jag inte ens märkte förrän 2 hinder efter det. Så hejs svejs och disk.
Kul att hänga med väsbyfolket som gjorde många fina lopp och tog både bra placeringar och pinnar. Heja Väsby BK!
Igår körde vi kvällstävling i Knivsta i klass 2. Så ag2 debuten kom snabbt inpå. Svåra banor där jag tyckte att iaf agilityn inte motsvarade ngt mindre än 3an men man får ta det för vad det är. Och jag hade målet att ta hindret efter platta tunneln jävligt bra då det är ngt vi tränat mkt på och hon bara blir bättre och bättre på träning. Tyvärr kom vi inte ens så långt... Hon var helt övertänd. 3 dagar på tävling i rad för att sen ha agilityvila till onsdag verkade uppenbarligen inte vara ngn bra kombo för Kylie hade väldigt mycket i benen och inget i huvudet! Kände det redan innan vi gick in men blev väldigt tydligt i starten när hon inte ens fokuserar så hon hör mitt "stanna" utan knallar efter mig när jag går in i banan. Hej pulver liksom ^^ Disk då hon for rakt fram genom slalomet på tvären efter hinder 4 trots att jag står still och ropar på henne. Började vid det här laget bli lite lätt irriterad. Vid balansen sen så bromsar hon på nerfarten när jag ligger efter. Jag springer ikapp och säger tydligt "balans" igen för att hon ska gå ner. Hon kikar upp på mig och tokrusar rakt fram in i platta istället. Jag blir för första gången på en bana riktigt arg. Tar tillbaka henne och gör om kf och sen raka vägen ut. Snöpligt att inte komma till det hinder jag verkligen ville testa våra vingar på men om man är så totalt väck som hon uppenbarligen var (och jag brukar väldigt sällan tycka att det är hundens fel!) så ska man inte köra på i den stressen!
Till lopp två hade jag min vanliga hund igen men här slarvade jag vilket gav oss fula vägringar (fast domarn inte dömde ngn av dom) vid en dold tunnel och sen fel tunnelingång. Till sist blev jag efter när jag skulle trycka ut henne och hon tog hinder från fel håll. Lite slarv men framförallt behöver vi nu träna mkt mer klass2/3 grejer och försvinner bort från tänket "ta hindret du ser" som ju hör till klass 1. Skönt iaf att få avsluta tillsammans och slippa känslan från första loppet. Det var lite samma känsla som när hon var stissig på fm i torsdags i Märsta. Jag tror helt enkelt att Kylie behöver vara på tävlingsplatsen ett tag innan hon landar. Iaf när vi inte kört på ngra dagar. Får se om vi kanske kan träna lite på fredag så det inte blir samma grej igen till helgen. Eller så är hon redan lite mer samlad av att bo i husbil första gången och kanske fått ur sig lite energi på det.
Nu till helgen blir det tävlingar igen (har agility varje helg fram till slutet av juni i dagsläget) för både Thea och Kylie. Thea i lag och indviduellt och Kylie indviduellt.
Debuten i ho2 var lite märklig. En bana helt utan bytesbehov, aldrig kört en sån någonsin. Kylie kom upp i en jäkla fart då det inte var några skarpa svängar och flög förbi hinder av bara farten, rev en pinne vilket jag inte ens märkte förrän 2 hinder efter det. Så hejs svejs och disk.
Kul att hänga med väsbyfolket som gjorde många fina lopp och tog både bra placeringar och pinnar. Heja Väsby BK!
Igår körde vi kvällstävling i Knivsta i klass 2. Så ag2 debuten kom snabbt inpå. Svåra banor där jag tyckte att iaf agilityn inte motsvarade ngt mindre än 3an men man får ta det för vad det är. Och jag hade målet att ta hindret efter platta tunneln jävligt bra då det är ngt vi tränat mkt på och hon bara blir bättre och bättre på träning. Tyvärr kom vi inte ens så långt... Hon var helt övertänd. 3 dagar på tävling i rad för att sen ha agilityvila till onsdag verkade uppenbarligen inte vara ngn bra kombo för Kylie hade väldigt mycket i benen och inget i huvudet! Kände det redan innan vi gick in men blev väldigt tydligt i starten när hon inte ens fokuserar så hon hör mitt "stanna" utan knallar efter mig när jag går in i banan. Hej pulver liksom ^^ Disk då hon for rakt fram genom slalomet på tvären efter hinder 4 trots att jag står still och ropar på henne. Började vid det här laget bli lite lätt irriterad. Vid balansen sen så bromsar hon på nerfarten när jag ligger efter. Jag springer ikapp och säger tydligt "balans" igen för att hon ska gå ner. Hon kikar upp på mig och tokrusar rakt fram in i platta istället. Jag blir för första gången på en bana riktigt arg. Tar tillbaka henne och gör om kf och sen raka vägen ut. Snöpligt att inte komma till det hinder jag verkligen ville testa våra vingar på men om man är så totalt väck som hon uppenbarligen var (och jag brukar väldigt sällan tycka att det är hundens fel!) så ska man inte köra på i den stressen!
Till lopp två hade jag min vanliga hund igen men här slarvade jag vilket gav oss fula vägringar (fast domarn inte dömde ngn av dom) vid en dold tunnel och sen fel tunnelingång. Till sist blev jag efter när jag skulle trycka ut henne och hon tog hinder från fel håll. Lite slarv men framförallt behöver vi nu träna mkt mer klass2/3 grejer och försvinner bort från tänket "ta hindret du ser" som ju hör till klass 1. Skönt iaf att få avsluta tillsammans och slippa känslan från första loppet. Det var lite samma känsla som när hon var stissig på fm i torsdags i Märsta. Jag tror helt enkelt att Kylie behöver vara på tävlingsplatsen ett tag innan hon landar. Iaf när vi inte kört på ngra dagar. Får se om vi kanske kan träna lite på fredag så det inte blir samma grej igen till helgen. Eller så är hon redan lite mer samlad av att bo i husbil första gången och kanske fått ur sig lite energi på det.
Nu till helgen blir det tävlingar igen (har agility varje helg fram till slutet av juni i dagsläget) för både Thea och Kylie. Thea i lag och indviduellt och Kylie indviduellt.
fredag 10 maj 2013
Disk i Märsta
Två dagars tävlande i Märsta, 4 disk.
Bägge loppen med Kylie var dåliga från mitt håll. Försökte mig på saker vi inte tränat och det blev helt enkelt för svårt. Men om man inte testar vet man inte heller vad man saknar... om man nu ska se något positivt. Känslan var mer att jag inte var på samma planet som resterande tävlande.
Thea fick idag först strul i slalom och senare en disk i hopploppet när hon drog på rakt fram fast jag och banan svängde. I agilityn tryckte hon ifrån ordentligt efter slalom, så pass att jag själv hann tänka "jäklar vad fort det går!". Sen tvekade hon en millisekund vid muren precis innan en skum linje och då stannade jag upp och hjälpte till med ett fram = hon drar på ordentligt rakt fram i 2 hinder. Disk då man skulle tagit hinder 2 bakifrån.
Imorgon blir det Kylies debut i hopp2 så hoppas det går bättre imorgon.
Bägge loppen med Kylie var dåliga från mitt håll. Försökte mig på saker vi inte tränat och det blev helt enkelt för svårt. Men om man inte testar vet man inte heller vad man saknar... om man nu ska se något positivt. Känslan var mer att jag inte var på samma planet som resterande tävlande.
Thea fick idag först strul i slalom och senare en disk i hopploppet när hon drog på rakt fram fast jag och banan svängde. I agilityn tryckte hon ifrån ordentligt efter slalom, så pass att jag själv hann tänka "jäklar vad fort det går!". Sen tvekade hon en millisekund vid muren precis innan en skum linje och då stannade jag upp och hjälpte till med ett fram = hon drar på ordentligt rakt fram i 2 hinder. Disk då man skulle tagit hinder 2 bakifrån.
Imorgon blir det Kylies debut i hopp2 så hoppas det går bättre imorgon.
onsdag 8 maj 2013
Resultatet vs Känslan
Efter att ha läst två bra blogginlägg "Varför är det så fult att misslyckas" och "En seger är alltid en seger" så kände jag att jag vill skriva ner mina egna tankar kring varför iaf jag reagerar som jag gör på en tävling.
För mig är det känslan av loppet/banan/starten som påverkar till 95% hur jag reagerar. Resultatet i sig är resterande 5%. Det innebär att jag kan vara missnöjd med ett bra resultat eller otorligt nöjd med ett dåligt. Allt beror på känslan. Jag kan ta ett konkret exempel från senaste rallytävlingen. Irja gick en runda som (för att vara hon) var betydligt mer fokuserad och bättre än vanligt. Vi har verkligen tränat på att få upp fokusen och det börjar ge små resultat. Hon kom runt på 99p och jag var nöjd med rundan och väldigt glad över resultatet. Inte överlycklig över något av dem (då fokusen fortfarande behöver jobbas på) men väldigt glad, nöjd och stolt över både Irja och mig som jobbat på ett problem och nu ser att vi kommer någonstans. Men ändå var min känsla inte i proportion till resultatet då jag vet att vi kan såååå mycket bättre. Dvs min känsla var som om vi fått ett resultat på kanske 85-90p.
Kylies runda var jag inte alls nöjd med trots resultat på 90p. Hon var mer ofokuserad än vanligt och låste sig helt vid frestelsen. Det här är intressant för Kylie har en betydligt bättre fokusering än Irja generellt och många av skyltarna var riktigt riktigt bra på tävlingen. Men då hon har bättre generellt så har jag högre krav på henne för att vara nöjd. Hennes genomsnittliga nivå är högre än Irjas alltså är också nivån för att jag ska vara nöjd högre. Min missnöjdhet var inte i proportion till resultatet här heller. Min känsla var som om vi fått 65-70p.
I bägge de här rundorna var min känsla kopplad helt till fokuset på hundarna. Det är vanligt för min i rallyn då mina kan momenten klockrent om de har fouset. Men jag kan slita mig till bra poäng trots dåligt fokus som syns i Irjas fall framför allt. Här är rallyns resultat inte alltid med mig i känslan. Tex kan vi få en kanonsnygg runda men ett extra sättande = 90p medan ett segt fokus men jag som anstränger mig massor kan bli poäng på 95p. Jag förringar inte alls resultatet och imponeras mkt av alla som kämpar med sina hundar (inklusiva jag själv) - min poäng är att min känsla inte är resultatbunden. Men det innebär också att jag kan vara missnöjd eller på nollkänsla vid ett bra resultat (som Kylies 90p) och för det vill jag inte att andra misstycker... Får ibland en känsla av att man måste vara nöjd med bra poäng för att det är elakt mot de som kom under mig. Men jag ser det som en individuell prestation. Om jag har en bra känsla så ska jag vara nöjd! Men känslan är individuell! Så om man ska få vara nöjd med ett lägre resultat måste jag också få tycka att det inte var toppen även på ett bra resultat. Jag är en ärlig känslomänniska - jag kan inte fejka att jag är nöjd med något som jag inte haft en bra känsla i och det måste jag få ha utan att vara rädd att trampa andra på tårna. Egna mål och en egen individuell känsla har varje tävlande rätt att ha!
Om man tänker så försvinner ganska snabbt diskussionen om resultat och vara nöjd i förhållande till om man vann eller inte. Dessutom så försvinner "vi hade bara tur..." - ursäkterna för en bra runda. Om man har en bra känsla så ska man vara stolt och nöjd med den OAVSETT vad poängen/resultatet säger eller vilken plats man hamnade på i listorna. Och som så kloka människor sagt innan mig så är det vi som gör något aktivt med våra hundar, oavsett om det är träning eller tävling, som kommit längre så det finns alltid någon bit att vara stolt över!
För mig är det känslan av loppet/banan/starten som påverkar till 95% hur jag reagerar. Resultatet i sig är resterande 5%. Det innebär att jag kan vara missnöjd med ett bra resultat eller otorligt nöjd med ett dåligt. Allt beror på känslan. Jag kan ta ett konkret exempel från senaste rallytävlingen. Irja gick en runda som (för att vara hon) var betydligt mer fokuserad och bättre än vanligt. Vi har verkligen tränat på att få upp fokusen och det börjar ge små resultat. Hon kom runt på 99p och jag var nöjd med rundan och väldigt glad över resultatet. Inte överlycklig över något av dem (då fokusen fortfarande behöver jobbas på) men väldigt glad, nöjd och stolt över både Irja och mig som jobbat på ett problem och nu ser att vi kommer någonstans. Men ändå var min känsla inte i proportion till resultatet då jag vet att vi kan såååå mycket bättre. Dvs min känsla var som om vi fått ett resultat på kanske 85-90p.
Kylies runda var jag inte alls nöjd med trots resultat på 90p. Hon var mer ofokuserad än vanligt och låste sig helt vid frestelsen. Det här är intressant för Kylie har en betydligt bättre fokusering än Irja generellt och många av skyltarna var riktigt riktigt bra på tävlingen. Men då hon har bättre generellt så har jag högre krav på henne för att vara nöjd. Hennes genomsnittliga nivå är högre än Irjas alltså är också nivån för att jag ska vara nöjd högre. Min missnöjdhet var inte i proportion till resultatet här heller. Min känsla var som om vi fått 65-70p.
I bägge de här rundorna var min känsla kopplad helt till fokuset på hundarna. Det är vanligt för min i rallyn då mina kan momenten klockrent om de har fouset. Men jag kan slita mig till bra poäng trots dåligt fokus som syns i Irjas fall framför allt. Här är rallyns resultat inte alltid med mig i känslan. Tex kan vi få en kanonsnygg runda men ett extra sättande = 90p medan ett segt fokus men jag som anstränger mig massor kan bli poäng på 95p. Jag förringar inte alls resultatet och imponeras mkt av alla som kämpar med sina hundar (inklusiva jag själv) - min poäng är att min känsla inte är resultatbunden. Men det innebär också att jag kan vara missnöjd eller på nollkänsla vid ett bra resultat (som Kylies 90p) och för det vill jag inte att andra misstycker... Får ibland en känsla av att man måste vara nöjd med bra poäng för att det är elakt mot de som kom under mig. Men jag ser det som en individuell prestation. Om jag har en bra känsla så ska jag vara nöjd! Men känslan är individuell! Så om man ska få vara nöjd med ett lägre resultat måste jag också få tycka att det inte var toppen även på ett bra resultat. Jag är en ärlig känslomänniska - jag kan inte fejka att jag är nöjd med något som jag inte haft en bra känsla i och det måste jag få ha utan att vara rädd att trampa andra på tårna. Egna mål och en egen individuell känsla har varje tävlande rätt att ha!
Om man tänker så försvinner ganska snabbt diskussionen om resultat och vara nöjd i förhållande till om man vann eller inte. Dessutom så försvinner "vi hade bara tur..." - ursäkterna för en bra runda. Om man har en bra känsla så ska man vara stolt och nöjd med den OAVSETT vad poängen/resultatet säger eller vilken plats man hamnade på i listorna. Och som så kloka människor sagt innan mig så är det vi som gör något aktivt med våra hundar, oavsett om det är träning eller tävling, som kommit längre så det finns alltid någon bit att vara stolt över!
onsdag 1 maj 2013
Rally - vinst och uppflyttning
Imorse drog jag och tjejerna bort till Häverö för att tävla rallylydnad, planen var att Irja och Kylie skulle ta sina sista resultat i fortsättningsklassen. Vi har ju inte varit direkt aktiva i tävlandet i rallyn, senast var i december så tyckte att jag fick sparka mig i baken och ta mig iväg!
Irja var först ut och det var hindret som 2a momentet - tufft för oss då Irja brukar bli väldigt uppåt och skälla massor efter hindret vilket såklart ger massa neddrag. Hon kändes väldigt fin på uppvärmningen och gjorde en nästan lika bra runda, ett snett sättande då hon hamnade lite långt fram men i övrigt var jag nöjd. Kontakten var betydligt bättre än förra gången och det märks att vi tränat på den men vi har fortfarande en hel del kvar tills jag är nöjd. Känslan är fortfarande att jag får dra henne runt banan vilket känns sådär.
Kylie kändes inte speciellt fokuserad utan yvig och flamsig. Väldigt om sig och kring sig liksom när vi värmde upp 5 hundar innan oss. Så vi satte oss för att coola ner lite och värma det sista när det var 1,5 hund kvar. Planen misslyckades totalt då jag tydligen svävade på andra moln och missa helt när det var min tur. Så från stolen och rakt in på plan utan ngn kontakt eller värmning inför rundan. Dumma mig! Här kändes kontakten stundtals väldigt, väldigt fin men hon är inte speciellt uthållig i den och fladdrade iväg mkt i tanken och fokuset så fick tjata en del på henne. Frestelsen funkade inte alls! Den bestod enbart av leksaker, två små mjuka bollar (tur för Irja att det var utan godis men otur för Kylie att det var bollar...) och jäklar vad hon låste sig! Gick dubbelvikt, välte kon och gick till slut fram och nosade på ena! Åh, vad jag var sur! Och här är ju en nackdel för oss i dagsläget, hade det varit träning hade jag kort sagt "Kylie - lägg av!" så hade hon kommit tillbaka och jobbat. Nu när man inte får göra så på tävling blir det mer "Kylie, kom..kom hit!" med ljus och glad röst vilket hon inte alls tar på lika stort allvar och tyckte att hon kunde väl ändå få kolla in bollarna. Senare i banan blev det bättre och bättre men ändå lite ofokuserat här och var. Ursur vad jag när jag gick i mål, på mig själv för den dåliga uppladdningen och på Kylies låsning vid bollar (måste verkligen ta tag i frestelseträningen för båda tjejerna!!!)
Oavsett var jag ganska säker på att bägge skulle bli godkända så lyckades iaf med dagens mål men var inge vidare pepp inför prisutdelningen. Men det gick betydligt bättre än min känsla. Kylie kom delad 3a på 90p (9 back på frestelsen och 1 för senare nos) och Irja gick och vann på delad första plats på hela 99p (1 back för sneda sättandet). Bägge tjejerna fick fina omdömen och det var ju trevligt. Så fina plaketter fick vi med oss hem. Så duktig min söta lapphund är som går och vinner!!
Nu får vi ta tag i fotgåendet på bägge sidor och kika på momenten för avancerad klass framöver =)
Irja var först ut och det var hindret som 2a momentet - tufft för oss då Irja brukar bli väldigt uppåt och skälla massor efter hindret vilket såklart ger massa neddrag. Hon kändes väldigt fin på uppvärmningen och gjorde en nästan lika bra runda, ett snett sättande då hon hamnade lite långt fram men i övrigt var jag nöjd. Kontakten var betydligt bättre än förra gången och det märks att vi tränat på den men vi har fortfarande en hel del kvar tills jag är nöjd. Känslan är fortfarande att jag får dra henne runt banan vilket känns sådär.
Kylie kändes inte speciellt fokuserad utan yvig och flamsig. Väldigt om sig och kring sig liksom när vi värmde upp 5 hundar innan oss. Så vi satte oss för att coola ner lite och värma det sista när det var 1,5 hund kvar. Planen misslyckades totalt då jag tydligen svävade på andra moln och missa helt när det var min tur. Så från stolen och rakt in på plan utan ngn kontakt eller värmning inför rundan. Dumma mig! Här kändes kontakten stundtals väldigt, väldigt fin men hon är inte speciellt uthållig i den och fladdrade iväg mkt i tanken och fokuset så fick tjata en del på henne. Frestelsen funkade inte alls! Den bestod enbart av leksaker, två små mjuka bollar (tur för Irja att det var utan godis men otur för Kylie att det var bollar...) och jäklar vad hon låste sig! Gick dubbelvikt, välte kon och gick till slut fram och nosade på ena! Åh, vad jag var sur! Och här är ju en nackdel för oss i dagsläget, hade det varit träning hade jag kort sagt "Kylie - lägg av!" så hade hon kommit tillbaka och jobbat. Nu när man inte får göra så på tävling blir det mer "Kylie, kom..kom hit!" med ljus och glad röst vilket hon inte alls tar på lika stort allvar och tyckte att hon kunde väl ändå få kolla in bollarna. Senare i banan blev det bättre och bättre men ändå lite ofokuserat här och var. Ursur vad jag när jag gick i mål, på mig själv för den dåliga uppladdningen och på Kylies låsning vid bollar (måste verkligen ta tag i frestelseträningen för båda tjejerna!!!)
Oavsett var jag ganska säker på att bägge skulle bli godkända så lyckades iaf med dagens mål men var inge vidare pepp inför prisutdelningen. Men det gick betydligt bättre än min känsla. Kylie kom delad 3a på 90p (9 back på frestelsen och 1 för senare nos) och Irja gick och vann på delad första plats på hela 99p (1 back för sneda sättandet). Bägge tjejerna fick fina omdömen och det var ju trevligt. Så fina plaketter fick vi med oss hem. Så duktig min söta lapphund är som går och vinner!!
Nu får vi ta tag i fotgåendet på bägge sidor och kika på momenten för avancerad klass framöver =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)