Tunnelpreminär

Imorse tvingade jag med Elias till klubben då alla människor jag försökte nå märkligt nog var upptagna och inte alls hade tid att träna med mig. Jag behövde ha med någon annan då jag ville lära Kylie tunnel. Hon kan redan hopphinder något sånär så det kan vi träna själva. Men tunneln är så jäääkla svårt att träna in själv och därför tvingade jag som sagt med Elias dit. Måttligt road var han får jag väl säga men han blir ganska busig när vi väl är igång ;)

Tunnel var alltså på schemat med målet att hon skulle lära sig så pass att vi kan träna vidare utan hjälp. 3 försök tror jag det tog innan hon kunde gå själv mot matskål. Grym brud jag har va?! Så då började vi blanda lite handling. Skickade mot matskål/leksak. Skickade och kastade leksak. Kallade in på olika avstånd. Testade att hon stod fast i starten. Flygande start ("mycket svårare att träffa tunneln när vi springer samtidigt matte - du är så rolig att springa med så jag bara glömmer bort tunneln" - Kylie) och även lite svängar efter tunneln. Körde också på bägge sidorna och tog tunneln åt båda hållen. Vad jag verkligen verkligen vill med Kylie är att INTE fastna i ett mönster i handlingen. Ni vet den där klassiska: det går alltid bättre när jag är på vänster sida. Eller liknande. Man fastnar ändå alltid i träningsplatåer förr eller senare och därför vore det trevligt att undvika en del av dem genom att variera sig massor i handlingen redan från början. Hon stör sig inte då allt ändå är nytt.

Vi var totalt på klubben 30 min med uppvärmning och avgång så det blev ett väldigt kort pass vilket var målet. Kort och intensivt men rätt! Nu på kvällen mötte vi upp Gunilla för ytterliggare ett pass och då bytte vi tunnel för att inte bara fokusera på en. Dessutom länkade vi ihop hopphinder (på smallhöjd) och tunnel efter. Gunilla filmade en gång men det blev med min kassa mobil så filmen är tokigt suddig. Kan inte visa den här men länkar iaf till den på facebook.

http://www.facebook.com/video/video.php?v=10150717150470306

Hon är redan nu ganska snabb i tunnlarna. Betydligt snabbare än över hindrena. Tror att det har att göra med att hon förstått vad man ska göra med tunneln. Igenom och igenom fort för att så snabbt som möjligt få tag i belöningen. Går bara att springa åt ett håll, rakt fram och sånt. Hon är ju väldigt klickerklok och här blir tänket lite liknande. Oavsett vad matte gör ska hon göra samma sak vilket gör att det är enkelt att förstå. Hindrena är klurigare. Jag gissar att hon hittills inte ser dom som något specifikt utan mer som något att ta sig över bara. Som en vattenpöl typ. Lättare att ta sig igenom än att gå runt men lägger ingen vikt vid det. Därför går det inte heller så fort. Om man inte ska runda ett hinderstöd för då jäklar lägger hon i en växel - det kommer från vår handling runt träd. Men det kommer ge sig. Vi har ju precis börjat och vi har ingen brådska! Tempot kommer när hon vet vad hon ska göra och det känns bra!

Något som känns mindre bra är min kondis. Thea fick köra lite enkla grejer för att få komma igång lite och jag kan ju knappt andas efter två korta varv. Såhär kan vi inte ha det! Ska jag kunna göra bra ifrån mig på sm och på årets tävlingar och nå målet att komma till sm individuellt så måste jag ju för fasen kunna köra en bana utan att dö av syrebrist. Och på träning är det en fördel ifall man kan köra flera varv innan benen skakar av ansträngningen... Så där fick jag ny motivation till att ge mig ut i springskorna