Springtur 1 - 2km

Hör och häpna! Jag var ute och sprang idag. Utan att dö, utan håll (även om det var nära) och utan att göra det i slowmotion. Snodde mammas telefon så jag kunde hålla koll på mig själv genom ifånen. Knatade ner till fältet och över bron ca 800 m från mig som uppvärmning och rastning. När jag sprungit ca 30 meter har jag en lös hund i flocken. Blandning typ vavva-dvärg pinscher. Platsade mina vilket såklart var svårt då Thea skäller, Irja ska ta ner nya hunden på jorden och Kylie vill leka men gick bra ändå (utom Thean då som inte går att platsa i en sån situation utan håller sig bakom de andra och skäller medan dom stora ligger och tittar på spektaklet). Får tag på hunden och kopplar den och möter upp ägaren som kommer.

Efter detta börjar vi iaf springturen. Den går över golfbaneängarna och alltså är det blandad terräng med plan mark med fint gräs, bucklig åkermark och det går både upp och nedför och är stundtals platt. När vi kommit ganska prick 3 km och är på en skogsväg har vi en ny hund bland oss. En DS som Kylie direkt börjar busa med då hon var lös. Får in henne och får henne att lägga sig (DUKTIG KICKA!!!!) men får inte tag på hunden. Den håller sig på avstånd från mig och backar om jag går framåt. Vill inte ta godis som jag kastar ut och vågar inte komma nära. Men vill vara med hundarna. Så skickar fram Irja och Kylie i koppel och då får jag hunden när oss. Den cirklar in och ut bland oss och vill bara leka alt jucka ifall ngn av mina står, sitter, ligger stilla. Får tag i kopplet och har en attackerande hund i händerna som hugger och morrar och hugger lite till. När Irja då börjar svara upp släpper jag hunden då jag inte tänker riskera ngra fingrar för en främmande hunds skull. Eftersom att hunden inte går bort och jag inte hör ngn som ropar beslutar jag att hunden får hänga på ner på ängen igen och se om vi där kanske hittar ägaren. Då kommer ägaren ut ur skogen. Ber om ursäkt och försöker få tag på hunden vilket absolut inte går. Den bara cirklar runt mina och juckar gärnet vilket inte uppskattades av varken Irja eller Kylie. Godiset som hussen lockar med är bara mina intresserad av och jag ser framför mig hur Irja och hunden kmr börjar slåss över en godisbit som inte är från mig...men inget av det händer. Istället sticker hunden bort från oss och bak den väg som jag kom ifrån. Jag tar snabbt mina och vandrar vidare samtidigt som jag ser Lena med sina tre (varav en pluttisvalp) mötas av denna lösa leksugna hund. Då den främmande hunden inte uppskattade Majas morrande hälsning stack han tillbaka till oss och så började det hela om... Efter mycket om och men fick husse iaf tag på hunden, bad om ursäkt igen och så kunde vi gå därifrån. Nu hade min springlust tagit slut så jag gjorde sällskap med Lena och begav mig hemåt.

Jisses vad mycket tjohej för en enkel springtur på fältet där det normalt sätt är otrooooligt lite hundar. Dock är de hundar som är där oftast lösa men de flesta har bra koll på dem. Men men, fick ju ändå springa lite mer än 2 km och den den kilometern där vi inte blev avbrutna och kunde springa i fred gick på strax under 8 minuter vilket jag är väldans nöjd med. För att vara första gången i år och typ 10 i min livshistoria så är jag stolt över att jag orkade med 2 km i sträck där jag bara gick för att ta mig över små ispartier. Fick faktiskt inte ens håll även om det var nära ibland. Målet för i år är ju att springa 1 gång i månaden april-september dvs 6 ggr i år. Och det var skönt idag. Det gör jag om redan senare i veckan. Och då kanske vi kan få till 3 km utan att bli avbrutna på vägen...

Glad och peppad =) Behöver jag ens tillägga hur kul Thea och Kylie tkr det är med matte som SPRINGER :D