Irja till Ultuna

Irja har sen ett tag tillbaka gått väldigt kort med bakbenen av och till. Hon är inte halt utan snarare stel och ser ut lite som att hon krummar med ryggen. Men bara ibland. Har inte sett samband med vila, kalla muskler, mornar etc utan bara kommit och gått liksom. Dessutom har hon då och då växlat till passgång i både trav och skritt. Eftersom att hon har obehandlad patella sen hon var pluttis så har jag misstänkt att det kan ha med saken att göra. När hon var liten fick vi instruktionen att så länge hon inte visade sig ha ont och hon väger under 15 kg så skulle vi låta bli operation emn om hon visade sig ha ont så skulle op bli aktuellt. Nu i efterhand önskar jag att jag fått veta mer då om HUR en hund visar sig ha ont i sina knän. TEx genom att gå kort etc.. Ett bra råd hade varit att vi skulle kolla upp henne hos någon muskel eller ledkunnig en gång per år eller liknande för att se om det vandrat. Ja, inte så mycket idé att älta utan nu är det som det är.

Vi hade en tid idag hos Kerstin på Ultuna för att få en riktig genomgång av skruttisen. Som "tur" var visade hon sin riktigt värsta gång när Kerstin tittade vilket ju är bättre än att hon hade en bra gångstil just då. Sen kände Kerstin igenom henne och hittade att hon markerar på några tår på framtassarna. Främst på tårna längst ut närmast sporren. Fick otroligt dåligt samvete då hon reagerar hemma när jag klipper klorna (och just extra mycket på framtassarna), vilket pga av att hon är jobbiig att klippa tenderar att konstant vara för långa, men jag har mest tolkat henens små ryckningar som att hon är kittlig eller fjompig och inte alls upptäckt sambandet med just att hon reagerar mer på vissa tår om och om igen. Usch!! Kerstin visade också att hon är väldigt rörlig i alla sina tår och leder i tassarna. Hon kan böja sina handleder så att hon har tårna mot undre delen av benet. Inte superbra direkt.

Bak så ömar hon i höften när man sträcker benet bakåt. Spec vänster bak ville hon inte alls låta Kerstin sträcka ut. Och så reagerade hon kraftigt (enda gången hon pep till) när Kerstin tryckte runt ischiasnerven (stavning?) Hon skiljer i två cm i musklerna runt låren. När vi sen petade i knät så fick Kerstin sträcka hela vägen men Irja visade tydligt att det inte var skönt. Vi fick gå en vända till för att titta när knäna låg rätt och då gick hon betydligt bättre!!! Vi vet iof inte om knäna låg fel första vändan men Kerstin sa att troligtvis är knäna en del av boven. Hon gissade lite återhållsamt att tårna fram kunde vara artros för att hon ev lägger mer belastning fram än vad hon borde när hon har ont bak och det tillsammans med överrörligheten skulle kunna gett artros.

Kontentan blev iaf att vi är inbokade hos ortoped som ska kolla knäna och se om vi ska göra något där. Dessutom antagligen röntga och se hur knän, höfter, rygg och tår ser ut. Och efter det avgöra vad som händer framöver. Jag gissar på att det blir operation för patellan. I övrigt så får hon inte röja massor men vara med som vanligt på promenader och så ska vi försöka lägga i knäna så ofta det går då det var sån stor skillnad i hennes rörelsemönster med dom rätt jämfört med fel. Då dom hoppar ur av att hon tex bara sätter sig så blir det att hålla mycket koll och framför allt när vi ska ut/är ute på promenad så att hon går så mycket som möjligt med knäna i rätt läge. Inget smärtstillande än.

Har hittills lyckats hålla mig från att vara orolig och försöker att tänka väldigt positivt på det hela även om det så klart gnager i mig att hon har ont. Och det gnager extra mycket i mig att jag inte har kollat upp hennes patella regelbundet. Då kanske jag hade kunnat upptäcka att hon har ont långt tidigare och hon hade behövt gå med felbelastningar. Min lilla goa nallebjörn < 3