Första hopp-pinnen

Ingen som följt bloggen eller på något annat sätt engagerat sig i min och Theas agilitykarriär kan ha undgått att vi har det tufft med SM-pinnarna i hoppklassen. Man behöver 4 i agility och 4 i hopp för att ta sig till SM och de är de 15% bästa i loppet som får pinne. I agilty tog vi 6 pinnar förra säsongen - ingen i hopp. Jag tävlade i princip ingenting från september så körde bara sommarsäsongen men ändå. Den här säsongen har vi än så länga 4 i agility och är alltså klara där - ingen i hopp. Förrän idag! Första hopp-pinnen och vi är nu närmare ett individuellt SM än vad vi någonsin varit tidigare med 4 klara i agilityn och nu 1 i hopp. 3 kvar...

Jag lyckades tagga till trots att banan inte var direkt megasvår. Sen får vi stor sväng mellan hinder 2-3 och mellan 13-14 och i bägge fallen är det jag som står för högt upp mot hindret och står kvar för länge plus lång arm så jag trycker ut henne för stort. Jag hade också kunnat förbereda henne bättre på 15 och då få henne att hoppa mer tillbaka mot mig istället för ut och sen svänga. 

Hon är duktig på dom svängarna som är runt ett hinderstöd innan hoppet och faktiskt oavsett hur hinderstödet är riktat går hon tajt (om jag visar rätt =P ). Hon hoppar tajt både på 4an och 6an trots att dom är olika vinklar och just därför kunde jag tajtat henne mer över 15 då det är i grunden samma sväng fast hon svänger över stödets kortsida istället för långsidan.

Är över lag riktigt nöjd med min handling från 3-12 och det syns ju att jag får ta i när jag springer vilket är ett tecken på att Thea har tryck! Upploppet kände jag verkligen hur hon tog i för att springa snabbare men jag kan ju helt klart se på filmen att hon inte springer på max ännu. Men såååå kul att träningen ger resultat! Ett lopp jag kan vara lyrisk över halva kvällen bara för att vi kändes som ett team, samma känsla hade jag i det sjuka agilityloppet på förra tävlingen. Är så glad då jag verkligen saknat den känslan den här sommarn!