Livet i dess underbara med hektiska delar

Här är det glest mellan uppdateringarna. Skyller på att det är mycket att göra nu.

Har denna vecka börjat min utbildning på riktigt. Psykologprogrammet på Karolinska Institutet i 5 år. Samtidigt börjar Elias sin 4 år långa utbildning till lärare F-3 i Uppsala. Alltså är det mycket som händer nu kring nollningar, introduktioner, info, schema etc. Med tre hundar då blir det en hel del logistik men hittills har det löst sig så bra så! Tack vare underbara vänner och familj så har ingen dag varit problematisk än (annat än för mig som det ligger på att ordna pusslet).

Jag har haft agilitytorka nu ett bra tag. Oengagerad och har inget sug alls efter att träna eller tävla. Har nog flera orsaker men den främsta är att jag levt mitt liv på 130% i 1½ år och det har hänt så mycket på kort tid att luften helt enkelt gått ur. Att köra agility ska vara roligt och ett nöje ingenting man känner sig tvungen att åka till eller att man kämpar sig upp på morgonen för att tävla. Och just därför har jag valt att skippa det mesta - eller allt - sen ett par veckor tillbaka. Ur sm-perspektiv är det askorkat! Har alltså skippat tävlingar i närområdet jag redan betalat till. När vi nu bara har 3 sm-pinnar så är det inte direkt smart att strunta i tävlingar då det är så få chanser att ta pinnarna och spec för mig med studieekonomi är det riktigt dumt att hoppa de som redan är betalade, lite bensinpengar och inget boende. Men men, livet går vidare och det kommer fler sm-år. Just nu behöver jag helger och kvällar hemma med Elias och med mina tre gulltjejor för att må bra och därför är det exakt vad jag väljer!

Hundträning blir det iaf. Mest för Kylie men även lite granna för de andra. Har tänkt om när det gäller matrutiner tex. Innan har det varit att alla ska sitta för att få ett varsågod men sen greppade jag ju tanken om att det inte är ett dugg svårt när man redan kan det som hund. Alltså för Irja är det världens enklaste grej att sitta för att få sin mat, det är hon inlärd sen 9 veckors ålder. Så nu måste de utföra något annat som jag bestämmer för att få gobitarna. Thea har fått köra mkt tass med kravet på att hon ska lyfta RÄTT tass efter vad jag ber om. Irja får ligg eller ner (jävlar vad svårt hon har att det nu krävs annat än sitt^^) och Kylie får enkla saker som tuch eller sitt innan sitt varsågod. Hon har en utmaning i att utföra beteendet bort från maten, tex att min hand hon ska nudda är bakom henne och maten framför.

I övrigt försöker jag träna på våra läxor från Kickans valpkurs. Hanteringen går bra, får picka på tänderna, röra var jag vill på kroppen och nu senast fick jag klippa alla klorna på en gång. Hon har svårare med baktassarna och drar bort dem då och då men då backar vi bara en aning i träningen. Ditt val går utmärkt med både godis och leksak. Lite svårare att koncentrera sig men kommer på sig själv. Koppelträningen är den som är svårast vilket jag tror beror på att jag själv har lite svårt för att förstå metoden fullt ut vilket gör att min tajming i belöning blir sisådär. Namnträningen är hon bara bäst på. Hon vänder med all kraft om hon hör sitt namn. Inte när hon är lös och ser andra hundar nära. Då vill hon hellre fram än vända men i alla andra situationer hittills fungerar det utmärkt. Tränade senast igår nere i centrum och resultatet är klockrent! Sista läxan är genileken, den funkar bra men då jag tkr den är lite tråkig XD har jag nu börjat fånga ett beteende hon bjöd på och utvecklar det. Så nu tränar vi att backa. Så enelt att fånga beteenden jämfört med att locka fram dem! Försöker träna mkt med leksaksbelöning och ikväll testade jag att lägga leksaken under henne. Hon skulle alltså backa över den och på mitt klick + YES fick hon ta den, fortsätta framåt mot mig och vi kampade tillsammans. Det var svårt först. Hon fokuserade mkt på var leksaken låg och glömde vad hon skulle göra och gick tillbaka till att testa olika beteenden men snart greppade hon att det fortfarande var "backa" som gällde.

Hon är otroligt rolig mitt lilla bustroll! Vi har så kul när vi tränar, mitt leende sträcker sig hela ansiktet. Självklart är hon även monster emellanåt men vad annat kan man vänta. Börjar vänja mig mer och mer vid intensiteten hos henne som är av annat slag än de andra två och greppar mer hur jag ska hantera det för att vi båda ska må bra. Nu sover hon utan bur på nätterna också. Varvar mellan helt lös i sovrummet eller sitta fast i koppel i sängbenet beroende på aktivitetsnivå på kvällen. Börjar så sakta träningen att kunna vara ensam utan bur också, hon är fortfarande kvar i stadiet Tugga sönder EXAKT allt jag når - vilket jag inte är lika road av^^

Summan är alltså att jag har ett roligt men hektiskt liv just nu med skola, jobb och hundar och därför så väljer jag just nu att prioritera mitt vardagsliv och mina relationer och lägger hundträningen som går utanför just vardagslivet på is till lusten infinner sig igen.