Nu är hon död och finns inte mer. Det blev inte fler minnen. Jag kände henne i exakt 3 år, 6 månader och 11 dagar. På den tiden hann vi göra så mycket ihop. Fira nyår, födelsedagar, festa, gråta, titta på film, plugga, skratta, dansa, promenera, bara vara. Listan kan göras oändlig!
Det som är absolut svårast att hantera just nu är inte skuldkänslorna (självklart har jag lite sådana också..) utan det absolut svåraste är just att det inte blev fler minnen. Att Kim inte kan vara med på mina barns dop, att hon aldrig hann se mig tävla fast vi ville så många ggr, att jag aldrig får se hennes framtida hem. Att det inte blir några fler minnen ihop. Det var inte meningen att det skulle sluta såhär, inte meningen att det skulle sluta nu. 19 år gammal.
Det gör så otroligt ont och jag gör som en vän till mig sa idag, gråter tills det inte finns tårar kvar och hoppas på att det ska kännas bättre.
Tro inte att jag inte kan se ljus för det gör jag, jag skrattar och är glad. Framför allt när det handlar om hundarna och prat om dom och agility. Det är lite så jag funkar, gräver ner mig i något för att palla med sånt som är jobbigt. Men det här är inte bara lite jobbigt, det här suger så mycket att jag inte ens har ont. Jag känner mig trasig och tom samtidigt så full av blandade känslor.
Alla ni som smsar och undrar och bryr er. Tack, det betyder mycket mer än jag kan beskriva! Jag har sagt till flera att jag inte kan prata om vad jag känner utan mest bara prata fakta om vad som hände och så. Jag är ganska normal hela dagarna, har jag något att göra eller folk runt mig så klarar jag av att hålla mig normal, vanlig och glad. Det är hemma själv eller i bilen som jag verkligen bryter ihop. Jag kan inte göra det med folk runt mig för jag är sån men jag behöver bryta ihop, jag behöver skrika, gråta och må skit också. Annars tar jag mig inte genom det här.
Det här inlägget är en del för min egen skull men mycket för er som just undrar och bryr er, för att ni ska få veta lite mer om hur jag tänker och känner, allt det där jag inte kan säga högt.
Den här låten är nog den bästa beskrivning jag kan ge för hur jag känner mig inför att Kim tagit sitt liv
Jag kan aldrig säga det direkt till dig igen men du ska veta Kim att jag älskar dig av hela mitt hjärta
Kram <3
SvaraRaderaskulle du kunna lägga till mig på facebook?
SvaraRaderajag lärde känna kim för ett tag sen och känner att jag behöver fråga lite och så.. vorde grymt tacksam om du kunde ta dig tid att skriva ett meddelande till mig på facebook.
/ Linn Jägstad Sundin
Så fantastiskt fint Du skriver om Kim, som jag känt sedan hon var liten. Kim har det bra nu, det är vi som är de stora förlorarna. Men så oerhört sorgligt att någon ska behöva må så dåligt att man inte orkar längre.
SvaraRaderaÄlskade lilla Kim Du kommer alltid att vara med oss.
Usch, jag fick höra detta rätt nyligen, gick nämligen i samma skola som Kim för ett par år sedan. Kände henne inte särkilt bra men riktigt tråkigt hur som, verkade vara en riktigt fin tjej.
SvaraRaderaDu vet möjligtvis inte vad som fick henne att begå självmord?
Ah, inte sett detta förrän nu så förlåt för sent svar!
SvaraRaderaTråkigt för dig att få veta nu, dåliga nyheter är inte roliga oavsett tidpunkt från när de inträffade!
Jo, jag vet stora delar men ingenting jag tänker skriva här på bloggen. Vill du prata mer om det så mejla mig på cilises@hotmail.com