Linköping

I fredags åkte jag ner till Linköping för att hälsa på Annie. Kom ner ganska sent efter att ha hållit agilitykurs (en såååå rolig kurs btw med kanonduktiga tjejer!!). En seg och trevlig lördag hade jag och Annie med mysig promenad och massa snack. Jag passade på att tävla också då linköping HU hade klass 3 på lördagskvällen. Jag valde en annan handling än de flesta andra vid första svängen, i efterhand skulle jag nog varit mer mainstream men man måste våga tro på sitt eget tänk och testa. Sen tappade jag Thea helt på slutet av banan så drog henne förbi platta. Så jävla klantigt!!!! Så en 5a och en del tidstapp blev det där. Ingen pinne denna gång heller. Surt då jag såg att vår tid hade räckt till strax utanför pallplats och om man då tänker tidstappen vid vägran så vet man inte om vi hade knipit den sista pinnen eller ej...

Efter tävlingen blev det mellohäng och även om jag inte tyckte rätt låt vann så måste jag säga att det har varit ett bra startfält i år. Kul att hänga med Annie och Anna. Men ju senare kvällen blev desto sämre mådde jag. Lördagen började med halsont och mot kvällen var jag rätt dålig med ont i musklerna, huvudet, halsen, snorig, hosta, hes och svullna halsmandlar. Sömnen blev orolig när jag var varm/kall om vart annat. Bestämde mig därför för att inte åka de 2 timmarna till Tidaholm i morse. Kände att jag inte skulle orka 2 timmar till tävling, 2 lopp och sen ca 4 (med matpaus) timmar hem själv. Så tog istället och åkte hem direkt. Trist att missa två lopp, speciellt när vi ändå var så nära igår (om inte om varit liksom...) men det var rätt beslut. Nu ligger jag i sängen och hostar, har en extrem huvudvärk och tycker allmänt synd om mig själv.

Så 9 lopp kvar och fortfarande 2 pinnar. Ja, vem har sagt att det ska vara lätt att nå sina drömmar?