Framsteg

Vi gör framsteg på Kylies passivitetsträning. En hel del tycker nog inte att Kylies reaktion när jag kör annan hund ens är ett problem men i mina ögon vill jag kunna träna en annan hund och Kylie ska lugnt kunna titta på utan att behöva stängas in någonstans där hon inte ser. Så ja, kanske har högre krav i min vardagslydnad än vissa andra agilitynördar men sån är jag. (för infon skull har jag också som krav att man ska kunna gå ok i koppel i alla sammanhang - även agilitytävlingar!) Dessutom tror jag till hundra % att vi får till det, krävs bara med träning med Kylie på den här punkten än vad det gjort med tex Irja. Har som jag ser det att göra med hur tänd hunden är på störningen, Thea är svårare än Irja och Kylie är svårare än Thea. Hade kunnat säga exakt samma sak om det varit får som varit störningen.

Oavsett gör vi framsteg. Jag kan nu köra mellan två träd hemma på tomten och Kylie tittar tyst och får då belöning i form av att vara med och leka på olika sätt. Vill inte alltid belöna med att köra agility då jag inte vill vara förutsägbar och hon ska känna att det är ok att titta på och få en godis som belöning etc. Så varvar belöning med att kasta godis till henne, gå och gosa en stund, kasta en tennisboll där hon ligger eller vara med och leka genom tex köra lite själv. Bästa belöningen är att få en tennisboll! Tennisbollar slår bra högt i Kylies värld! (ngt vi också jobbar på som störning i rallyns frestelse)

Så på tomten med kompostgaller i en fyrkant och en fårfäll att ligga på kan jag nu alltså leka med Irja hur mkt som helst och köra med Thea trots att Thea skäller, vi kastar boll och kör miniagility mellan två träd. Avståndet är svårare än intensiteten här. Ju längre bort jag är desto svårare har hon medan att vara precis framför är hon knäpptyst och ligger still.

Vi har också tränat detta i hallen. Då har jag lagt henne upphöjt så att hon inte kan krypa, antingen i min stol eller på ett bord. Jag kan köra på ett par hinder framför Kylie även här och hon piper lite ibland men är för det mesta tyst och får då samma belöning som beskrivet ovanför. Bäst träning nu i början är när jag lägger en tennisboll på golvet framför Kylie så hon kan fokusera på den när jag kör Thea. Men hon klarar det ok även utan utlagd leksak att fokusera på. Också här är det avståndet som gör det svårt. Tiden också självklart, att köra några hinder tar bara 5-15 sekunder medan en hel bana kan ta upp till 1 minut och en träning tar betydligt längre tid om man gör en sekvens flera ggr med belöning däremellan så tiden är också svårt för henne. Vi skyndar sakt.  När jag inte tränar Kylie utan tränar med Thea så får Kylie vara i bur där hon inte ser oss. Kul att se framstegen men samtidigt önskar jag att jag kunde klona mig själv så att jag kunde 100procent träna med Kylie när jag själv kör med Thea, då skulle den här träningen gå så väldigt mycket fortare!

Sjukträning

Har varit krasslig sen i lördags och ligger mest nerbäddad i sängen och pluggar. Men kunde inte hålla mig från att träna lite igår iaf, var ju ändå borta vid Klicka hunden så.

En riktigt bra träning blev det. Jag hade ett betydligt mer självfokuserat tänk igår än vanligt vilket oftast ger bättre fokus på att träna vad jag behöver träna på. Jag lånade ut Thea till Elin för att jag inte skulle springa så mkt (+ att vi ska köra lag ihop och då är det bra att öva att köra varandras hundar). Det gick riktigt bra för dom fram till typ 3e sista hindret då Thea märkligt nog typ upptäckte att jag satt tyst borta i hörnet.. Skummisen < 3 Bra jobbat av Elin iaf!! Jag körde Thea själv sen, blev så sugen efter att ha kört Kylie. Åh min lilla 3färgade pälsboll vad bra hon gick! Det känns så roligt med henne på banan för vi känns så samspelta! En lite fulare sväng på hinder 2 och sen disk på slutet första varvet när hon tog fel tunnelingång men varv två satt det klockrent. Det är en väldigt härlig känsla att kunna lita på henne så pass och att jag "vet" vad och hur hon gör i olika situationer. Det känns som att vi är bättre nu än någonsin. Så vi hoppas på att nästa säsong är vårt år!

När jag körde Kylie märktes det att det enda vi egentligen briste i på gårdagens bana var treaddlarna. Kylie är tränad till att låsa mkt på hinder och hon kan vara svår att nå när hon sett en linje och låst på den. Då måste jag ta i ordentligt för att få henne att släppa och i de fall hon gör det, vilket absolut inte är alla, blir hon förbannad och ger mig ett argt skall tillbaka. Väldigt trevligt med en sån hund som låser bra då det är enkelt att skicka henne på snygga framkommandon (som vi ju hade på Knivstas tävling sist när hon drog 3 raka hinder bort från mig på muntligt "fram"). Dessutom var det lätt att skikthandla henne igår och jag kunde om och om igen skicka henne från tunnel till tunnel trots att jag hade slalom mellan oss. Inte ngt måste i banan utan för att jag skulle röra mig mindre med hostan... Men jäklar vad svårt det var att få henne i treaddlarna... Det var två sekvenser och ingen fungerade ordentligt en enda gång. Den ena var två hinder och den andra var 3 i staket. Hade jag leksak i handen följde hon men inte direkt smidigt och det var motvilligt. Jag är ändå nöjd med att det var en tydlig sak vi behöver träna på istället för att en grej går bra ena gången och en annan nästa - då är det svårare att plocka ut vad vi behöver träna. Så träna treaddlar alltså!

Jag och Kylie tränade annars mkt passivitet. Hon gjorde väldigt bra ifrån sig och vi kunde verkligen träna på det som är svårt dvs tyst när jag eller när ngn av tjejerna i flocken gör något roligt på agilityplan. Hon låg knäpptyst och stilla när jag filmade Helene, låg still men pep lite när Thea körde med Elin. Här blev hon bättre och bättre och vi kunde verkligen leka av oss när hon ansträngde sig för att vara tyst.

Det som fortfarande inte fungerar är när jag kör Thea på banan. Då ville hon absolut inte kampa med Elin som hjälpte till med passivitetsträningen, inte heller ligga still och absolut inte vara tyst. För att hantera det jobbiga kröp hon till slut upp i Elins knä och halvattackerade henne med pipiga pussar...
Det är lite märkligt det där med om jag gör ngt med en annan hund. Vi har tränat sådant sen hon var liten hemma inomhus men har slarvat när vi tagit färdigheten vidare. Inne lägger hon sig direkt bara och tittar oavsett vad jag gör med den andra hunden, är det inte Kylie som tränar så vet hon att man får vara med/får godis/lek om man håller sig lugn och tyst. Det klarar hon lätt även om vi är i samma rum och oavsett vad jag gör med den hunden. Ute på tomten går det inte riktigt lika bra och i agilitysammanhang är det svårast oavsett om det är hemma, på klubben eller inomhusträning.

Om jag aktivt tränar det med tex att lägga Kylie och köra ett eller två hinder framför henne med Thea klarar Kylie det utmärkt och får då självklart belöning. Men hon märker direkt när fokus ligger på att "lura" henne ur position/upp i stress (ljudandet) jämfört när fokus ligger på den hund jag tränar. Jag tror inte alls att det är ett hopplöst problem då vi som sagt inomhus väldigt fort kom till den punkt vi är nu där jag i princip glömmer att hon finns för att jag kan fokusera så mkt på den hund jag tränar med. Tror problemet ligger i att jag inte miljötränat färdigheten stegvis. Inte utmanat henne rättvist liksom. Jag har tagit ngt som fungerar inomhus hemma hos mig direkt ut med mer fart och mer förväntan (agility slår bra mkt högre än tex trickträning). Aja baja på matte!

Nu när snön börjar försvinna ska vi ta tag i detta ordentligt först ostörda på tomten och sen även på klubben och till sist på inomhusträning. Ska sakta lägga på störningar så att det även är fler som tränar vilket egentligen inte stör Kylie då det är när jag gör saker som hon stressar mest men för mitt eget fokus skull. Målet är att hon ska ligga stilla och tyst (främst tyst då jag ju alltid kan lägga henne i en öppen bur/på en stol eller så) när jag tränar och tävlar annan hund. Dvs en stabil och lugn hund som vet att hon får vara med om hon håller sig i den sinnesstämningen. För det här med att så många agilityhundar går upp i extrem stress...ja, detta är ett exempel på stress i agilitysammanhang. En hund som inte klarar av att inte få vara med. Jobbigt både för mig som blir irriterad, för mina träningskompisar som blir döva, för Thea som känner av det från mig under lopp + inte får all fokus och speciellt för Kylie som blir tröttare snabbare. Alltså ett problem vi ska lösa! Fortsättning följer på passivitetsträningen!

Linköping

I fredags åkte jag ner till Linköping för att hälsa på Annie. Kom ner ganska sent efter att ha hållit agilitykurs (en såååå rolig kurs btw med kanonduktiga tjejer!!). En seg och trevlig lördag hade jag och Annie med mysig promenad och massa snack. Jag passade på att tävla också då linköping HU hade klass 3 på lördagskvällen. Jag valde en annan handling än de flesta andra vid första svängen, i efterhand skulle jag nog varit mer mainstream men man måste våga tro på sitt eget tänk och testa. Sen tappade jag Thea helt på slutet av banan så drog henne förbi platta. Så jävla klantigt!!!! Så en 5a och en del tidstapp blev det där. Ingen pinne denna gång heller. Surt då jag såg att vår tid hade räckt till strax utanför pallplats och om man då tänker tidstappen vid vägran så vet man inte om vi hade knipit den sista pinnen eller ej...

Efter tävlingen blev det mellohäng och även om jag inte tyckte rätt låt vann så måste jag säga att det har varit ett bra startfält i år. Kul att hänga med Annie och Anna. Men ju senare kvällen blev desto sämre mådde jag. Lördagen började med halsont och mot kvällen var jag rätt dålig med ont i musklerna, huvudet, halsen, snorig, hosta, hes och svullna halsmandlar. Sömnen blev orolig när jag var varm/kall om vart annat. Bestämde mig därför för att inte åka de 2 timmarna till Tidaholm i morse. Kände att jag inte skulle orka 2 timmar till tävling, 2 lopp och sen ca 4 (med matpaus) timmar hem själv. Så tog istället och åkte hem direkt. Trist att missa två lopp, speciellt när vi ändå var så nära igår (om inte om varit liksom...) men det var rätt beslut. Nu ligger jag i sängen och hostar, har en extrem huvudvärk och tycker allmänt synd om mig själv.

Så 9 lopp kvar och fortfarande 2 pinnar. Ja, vem har sagt att det ska vara lätt att nå sina drömmar?

2 år

2 år på dagen idag. 2 år som gått så otroligt fort, det känns fortfarande som att det var förra veckan jag såg henne sist. Samtidigt är 2 år en väldigt lång tid. Känns tex som att jag alltid gått på KI och alltid har haft Kylie men det kom efter. En märklig känsla som jag inte riktigt får ihop. 2 år. Saknaden ligger kvar, det blir lättare och lättare men det är inte så att det är enbart årsdag som jag saknar.  Jag önskar att jag kunde få tillbaka de ögonblicken som nu bara är minnen, önskar jag kunde få bilda nya.  Om jag bara kunde få höra rösten, se leendet eller känna kramen igen. Och det gör ont, extremt ont.

Slapparlördag

Sitter hos Elins soffa i Västerås. Tog med mig hundarna och drog hit igår efter skolan. Så jäkla skönt att ha en helg där jag bara tar dagen som den kommer! Eller iaf till söndag dag då det är final i Knivstahallens vintercup. bägge hundarna kör då Kylie kom med som reserv =)

Sitter här och slappar nu med skidskytte på på tvn. Kan säga att det varit väldigt efterlängtat med de här dagarna! Både sällskapet och sysselsättningen är perfekt avkopplad och mysig.

Hoppas ni andra får e lika trevlig lördag som jag =)