Så lång har jag kommit med Kylie att hon står när jag stannar, jobbar fint utan att sätta sig i svängarna (hon har ju fått bakdelsträning på låda vilket Irja inte har än) och jag kan säga stanna från stillastående och hon står kvar vare sig jag går runt henne, hoppar och studsar, kastar godis eller leksaker. Nästa steg där är att träna på att hon ska stanna från gående bredvid mig. Vi tränar just nu mest på ordförståelse och på tekniken mellan sitt-ligg-stå. Roligt att se hur hon tänker! Ibland lägger hon sig samtidigt som jag säger tex sitt men så kommer hon på sig direkt och sätter sig istället och ser helnöjd ut :P Måste dock träna lite på tålamodet hos damen så hon lyssnar på signalen INNAN hon utför den rörelse hon tror jag kommer be om. Tekniken börjar också sätta sig bättre för ligg. Både från sittande och från liggande. Har en bra målbild på hur tekniken ska vara från ligg->stå och från ligg->sitt men sitt - stå är ett större problem. Jag har ingen klar bild på hur det ska se ut från sittande till stående eller tvärtom. Vi löser problemet såhär långt med att undvika de bytena tills jag har ett mål att jobba mot. Ska kika lite på youtube och se om jag hittar ngt bra.
Skönt att det görs framsteg med bägge men speciellt med Irja. Jag har ganska kort tålamod när jag gör saker med Irja. Mycket kortare än med de andra två. Både när vi tränar specifikt och i vardagen. Det handlar om att det inte är svårt med henne, hon har inga problem eller är flamsig och valpigt jobbig. Hon är duktig och vuxen och mogen! Men det gör att jag inte har speciellt långt överseende med när det blir fel. Jag ställer högre krav och begär mycket mer av henne för att jag vet att hon klarar mer. Men det blir orättvist när vi tränar nya saker eller när jag begär av henne att hon ska utföra saker klockrent när jag inte underhåller träningen eller ännu värre - när grundträningen inte håller från början. Mitt fel och jag tog ett allvarligt snack med mig själv här om dagen vilket ledde till att jag ändrat grunden i vår träning och vips blev det bättre. Vi hade roligare ihop och det ledde nästan direkt till framstegen ovan. Så mycket betyder det vilken attityd du som förare har gentemot din hund! Smäller mig på fingrarna att jag inte tog tag i det tidigare men är både glad och stolt att jag kan se mina egna nackdelar och ändra på dem! Inga irritationer när det blir fel annat än på mig själv vilket är det som är rättvist och OK när det gäller hund och hundträning. Nu har vi bara roligt igen när vi tränar och myser i vår flock - precis som det ska vara =)
(För alla er som nu tycker att jag är en skenhelig idiot - jo jag blir visst sur och arg på mina hundar och kräver saker av dem men inte som grund och absolut inte i nyinlärning!)
(För alla er som nu tycker att jag är en skenhelig idiot - jo jag blir visst sur och arg på mina hundar och kräver saker av dem men inte som grund och absolut inte i nyinlärning!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar