Vi fortsätter smått och långsamt med Kylies RCträning. Dels har jag gått med i en grupp på facebook som är GRYM!! Där är det fullt av människor som gärna grottar ner sig i prat om running, vinklar och träffar. Tyvärr ingen som kör med bumpers men det utesluter inte att jag får massa feedback och bra tips =)
Filmade ev av mina bumps (vi har haft diskussioner om hur de borde benämnas på svenska men jag kör på en bump, bumpern, flera bumpers, bumpersena XD ) till Mikaela och jag lovade ju att ni skulle få se bilder så lägger upp filmen här för er som är sugna på att se hur de ser ut.
Lite svårt att knäppa ihop krokarna med en hand men där ser ni hur den ser ut. Den här är till balansen och jag har kapat den i samma längd som balansens bredd så den passar perfekt. Materialet är rörisolering, böjbar och mjuk. Linan är elastisk. Jag har dragit den genom rörisoleringen som är ihålig som ni ser och det är det enkla krokar i ändarna. Allt inhandlat på k-rauta och väldigt billigt! Fick material till 2 bumpers till a-hindret och 2 till balansen för under 200 kr om jag minns rätt. Tänker inte ta någon cred alls utan det är flera kompisars förslag som jag tagit ihop. Annelie hade tanken om krokarna vilket är underbart då det är så enkelt att sätta av och på dom att det inte tar mer än några sekunder. Eftersom att linan är elastisk spelar det ingen roll om balansen har skenor på sidan eller är helt platt. Dessutom gör det att bumpen iaf i teorin blir säkrare så den ger efter om en hund (hur omöjligt det än kan kännas) skulle fastna med ett ben under själva bumpern. Att bumpern i sig är mjuk och böjbar gör att det inte skulle göra något som dom slog i med en tass eller en klo. Dessutom är den väldigt liten (iaf för Kylie) så hon påverkas inte av den i sig annat än att hon anpassar sigg språng.
Tips från coachen är att inte ha linan i isoleringen när ni kapar till lagom längd - det går så mycket lina då ;)
Såhär såg senaste träningens två pass ut. Ni får Maris härliga kommentarer på köpet =P På nästa filmande ska jag försöka lägga på musik Mari *puss*
Detär lite olika vinklar på filmerna men man kan se hur fina träffar hon får! Märks skillnad på när vi startar stillaståendes precis innan balansen och när hon har fart. Som tur är blir träffarna mycket bättre när hon har fart =D
Har anmält mig och Thea till WAO-uttaget och både Thea och Kylie till games i Väsby. Är du sugen så kan du komma och kika den 11 och 12 januari.
måndag 23 december 2013
Irjas patella så här långt
Det har varit fullt upp ett tag nu i december med Irjas undersökning, operation, jul, skolgrejer etc så därför kommer nu hela resan från ortopedundersökningen fram till idag 3 dagar efter operationen.Vill poängtera att allt nedan är min version och att jag mycket väl kan ha missat saker på vägen men såhär har jag upplevt det hela.
Irja var hos ortopeden för undersökning och röntgen den 28. Inte direkt kul att vara där själv kan man säga såhär i efterhand. Började med undersökning och koll och då sa vet samma som Kerstin att hon går dåligt, roterar i cirkel utåt och att knäna hoppar alldeles för lätt. Vi sövde henne för röntgen och det var nu det läskiga började. I väntrummet för röntgen tyckte jag hon började andas konsigt, för glest mellan andetagen och jag blev rädd att hon slutade andas helt ibland. När hon slutade väntade jag en stund (är ju normalt att dom andas långsamt när dom är sövda) men när jag inte vågade vänta längre så petade jag lite försiktigt i ögonvrån eller på morrhåren på nosen på henne och då ryckte hon till lite där jag petade och andades ett djupt andetag. Gjorde så ett par gånger då mina nerver inte klarade av att testa och se om hon andades eller inte om jag lät bli. Tårarna brände ordentligt baom ögonlocken kan jag säga. Inne hos röntgen pratade jag med tjejen där som kollade av andning och puls rätt länge och hon sa att vi fick hålla koll på andningen (hjälpte inte mina nerver med ett så vagt uttalande direkt...). Men hon verkade inte speciellt orolig så då lugnade jag mig lite.
Under tiden hon röntgades hände det att hon gjorde precis som i väntrummet om och om igen. Jag lämnades ensam regelbundet när bilderna togs och kollades etc så jag kände att jag var tvungen att peta henne svagt i ögonvrån när jag tyckte att hon inte andats på en liten stund (som i mitt huvud kändes som läskigt lång). Påtalade att jag gjorde så men kände inte att jag fick så mycket gensvar och fick hålla tillbaka tårarna igen. Efter ett antal bilder (fotade båda knäna och höfterna i olika vinklar) så säger röntgen tjejen något i stil med: nu andas hon bättre. Så något tokigt kändes det som att det varit eller så sa hon så för att lugna mig. Hon vaknade fort och var snabbt pigg igen. Pratade efteråt med veterinären igen som sa att röntgen såg bra ut, höfterna verkade inte påverkade och förutom själva patellan såg knäna bättre ut än väntat. Jag berättade om andningen men hon sa att det var normalt och inte mer än så. Sen sa hon det som jag ju så klart väntat mig - att hon behöver opereras och att hon inte kan ha det såhär. Inget oväntat men kände ändå att det tryckte en del i ögonen. När hon sen sa (antagligen bara rutinfråga) att jag ju så klart får välja om jag vill göra operation eller om jag hellre vill låta henne somna in *liten paus* eller om jag vill ta hem henne utan att göra något alls men det rekommenderade hon verkligen inte så brast jag. Tanken på att ta bort henne för att jag inte skulle vilja operera och spänningen iom andningen gjorde att jag började gråta. Veterinären var gullig och frågade om jag klarade mig och så och jag blev smått arg på mig själv för jag var ju helt beredd på att det skulle bli operation så kände mig rätt töntig som grät men ja. Tid bokades in den 20 för att operera vänstra knät som är det värsta.
Såhär busig var Irja kvällen innan operationen
Fram tills dess har vi ägnat oss åt att Irjasäkra här hemma då hon inte får gå på hala golv och inte heller för några trappsteg. Lättare sagt än gjort då vi hemma hos oss har trappsteg mellan sovrum och hall, hall och kök, hall och vardagsrum. Såhär ser det ut just nu med kompostgaller vid trappstegen och mattor precis överallt! Tack alla ni som lånat ut och gett oss mattor =)
Jag och Maja (hade bokat in Maja som stöd så jag skulle slippa åka ensam igen) åkte in på morgonen i fredags för att lämna Irja och jag hade kollat runt med lite folk innan så var lite förberedd på hur det skulle gå till plus att veterinären från undersökningen hade ju gått igenom proceduren. Vad dom inte hade gått igenom var dock vilken tid jag skulle få hämta henne och iom att op var på en fredag blev jag osäker på om dom skulle stänga tidigare eller så. När vi kom började jag med att bli irriterad på den blankett man skulle fylla i, den hade otydlig formulering som den här "Operationstillstånd finns: Ja..... Nej......" Jag visste inte var jag skulle svara där iom att hon ju inte opererats ännu så funderade på om det var en fråga ifall hon opererats för annat dvs historia så väntade med den. Nästa fråga "Ansvarig tjänsteman för UDS: ....." Ingen aning blev min kommentar på den. I texten nedan om vad manskriver udner användes ord som inte var alldeles lätta att förstå (anser mig ändå ha rätt bra ordförråd) som anmodan (som för dig som inte visste det har synonymerna: begäran, uppmaning, anmodande, anhållan, tillsägelse, påstötning; order enligt http://www.synonymer.se/?query=anmodan). Jag blir tokigt irriterad på sånt här som är oklart eller otydligt när det gäller så viktiga saker så Maja fick stå ut med mitt griniga jag.
När vi blev mottagna så frågade jag därför om jag skulle fylla i ja eller nej på operationstillståndet vilket jag skulle göra då hon "är väl här för att opereras?" Tydligen var det hon som tog emot oss som var ansvarig för UDS sida så det skulle hon fylla i och inte jag. Frågade sen om hon visste om hemgångstid och det gjorde hon inte men hon gick och frågade en veterinär (vår hade inte kommit ännu) och då fick vi svaret att det var standard att hunden är kvar över natten efter patellaoperation vilket jag börjat ställa in mig på men jag kan ju säga att jag inte blev direkt glad. Nu kanske någon av er tycker att jag är tokigt korkad som inte fattade dom här sakerna och att det är helt självklart att hunden är kvar men då får ni tycka det, i mina ögon var det iaf inte självklart och då anser jag mig ändå ha en del koll iom att jag håller på så mycket med hund och har många vänner som har koll - tänk då på den stackare som har mindre koll än jag har som förberedelse. Så vi åkte hem och fick planera om dagen då vi hade planer på att vara i uppsala hela dagen så att vi skulle vara nära för att hämta henne igen. Tänk om jag inte hade haft körkort utan behövt någon som kört mig etc...undrar hur det hade löst sig då?
Förbannad hela bilen hem över hela alltet (förlåt Maja att du fick höra mig gå på både till dig och i telefon i återberättelse).
Blev uppringd några timmar senare av veterinären (inte samma som vi träffade på undersökningen) som gick igenom operationen. Genomgången gick fort och jag skrev allt jag hann med. Bestämde att jag skulle hämta henne dagen efter på lördagen klockan 13. Fick instruktioner om att hon skulle hållas stilla (frågade om det innebar burvila vilket det gjorde) och promenad = gå tills hon gör ifrån sig och sen direkt hem. Fick också veta att jag skulle böja och sträcka benet lite fram till sjukgymnast. Efter att vi pratat dök det upp några frågor (en av frågorna var HUR jag skulle böja och sträcka och hur OFTA) så jag ringde tillbaka till vet då det inte skulle finnas vet där tillgänglig vi hämtade på lördagen men hon svarade inte. Skrev alla frågorna och tänkte att jag då fick pressa på när jag hämtade henne så att dom fick väl ringa vet då om det behövdes.
Elias och jag åkte och hämtade henne och det började igen direkt med att jag blev irriterad på att dörrarna var låsta och att det inte stod att man skulle ringa på klockan som satt på väggen till höger (iaf inte så pass att någon av oss två såg det eller såg klockan) utan en liten flicka i väntrummet kom och öppnade åt oss innifrån. Jag frågade i registreringen om dom visste att dörrarna var låsta och det var då vi fick veta att det var meningen att man skulle ringa på dörrklockan på helgen. (Seriöst, hur svårt kan det vara med tydlig information?!). Vi fick gå till väntrummet där vi skulle få hämta henne och där frågade jag om rörelseträningen så då skrev den tjejen där (båda dom tjejerna där vi hämtade Irja var väldigt gulliga och hjälpfulla!) ut information med bild på hur jag skulle belastningsträna. Den infon var dock ändå lite bristfällig trots sin pedagogiska bild och beskrivning. Eller vad säger ni om den här instruktionen: "Detta ska göras många gånger om dagen så länge hunden ej frivilligt belastar benet". Jag frågade hur många som -många- var, 5? 20? Då fick hon gå och kolla upp det men fick svaret att 5, 6 stycken. (Här passar Mijas uttalande om att även idioternas hundar ska överleva agility in jäkligt bra...! Här sa Elias tom åt mig att ta det lugnt, han var rädd att jag skulle börja skälla ut tjejerna där och det var ju inte deras fel att saker och ting var otydliga. Även idioternas hundar ska väl få bra rehab?) I vårt fall har jag bara gjort belastningsträningen 4 ggr då hon stödjer bra på benet förutom på morgonen då hon haltar lite värre när hon legat länge.
Gud vad skönt det var att se henne och träffa henne igen. Höll på att börja gråta en gång till och jag var väldigt glad över att Elias också var där! Vi fick höra att hon hade haft bra aptit redan på morgonen =P och att hon gick väldigt bra på benet. Sen dess har vi kylt såret ett antal gånger (ska göras 4 om dagen). I princip inga promenader men får gå ut rätt ofta då hon har svårt att göra ifrån sig på det sättet att hon inte vill sätta sig och kissa. Vi lyfter henne för alla trappsteg och om hon ska upp i soffan där hon gärna ligger länge bredvid och myser vid tex kylning eller bara för att slippa tratten en stund. I övrigt så får hon ligga i min stora runda bur, där har hon plats att gå några steg och ligga utsträckt. Man kan inte ha henne lös i ett rum då hon vill röra sig allt för fort och ska hon gå måste hon gå väldigt långsamt så att hon rör benet helt rätt. Idag tog vi av det smärtstillande plåstret hon haft så nu har hon inga plåster eller bandage alls. Lilla skruttisen ser lite hemsk ut med rakade områden här och där. Ena frambenet där kanyl suttit och där hon har en del blåmärken, sidan på magen där plåstret suttit och där hon är lite röd efter och sen så kalrt hela vänstra benet där hon börjar få lite blåmärken nu på insidan. Ser lite ut som ett kycklinglår. Såret i sig är väldigt fint och hon bryr sig inte speciellt när man kyler eller inspekterar i övrigt. Hon är väldigt duktig!! Trodde det skulle vara tuffare att få henne att gå och att kyla men än så länge gör hon allt väldigt snällt även om hon pratar/knorrar en del under tiden *hjärta*
Såret ser fint ut 3 dagar efter operation. Ser lite mörkare rött ut i verkligheten. Blivit mer rött idag, ser ut som att det är början till ett maffigt blåmärke (hon ömmar inte när man inspekterar eller så så känns inte som att det är inflammerat)
Höger fram där kanylen suttit, ganska blå där.
Fyrkanten efter plåstret med smärtstillande. På vänstra sidan
Ett stycke kycklingben
På hemgångsrådet (fick det redan vid röntgen vilket jag är väldigt glad över då det gav oss tid att förbereda sånt som mattor etc) står det att vi har inbokad tid 2 veckor och 4 veckor från optiden men då jag inte har bokat någon tid och inte heller fått veta så ringde jag idag och frågade om tiderna. De var inbokade (blev lite längre än 2 och 4 veckor, gissar att det har att göra med jul och nyår) och frågade då om rutinerna för att få veta dessa inbokade tider, fick svaret att normalt får man med sig kallelse hem när man hämtar hunden. Borde väl ha frågat när jag var där men ja, nu har jag tiderna iaf. Får väl ringa några dagar innan för att höra om det är något speciellt vi ska tänka på i förväg som tex ifall vi ska röntga igen eller så.
Som ni säkert hör är jag rätt irriterad på den bristande och otydliga informationen vi fått och då jag ju pluggar en hel del kommunikation blir jag ännu mer förbannad när jag tänker på dom som inte är lika handliongskraftiga. Jag har tex inga problem med att ringa och fråga eller ta reda på saker på egen hand men tänk den som snällt väntar in sin kallelse på nästa bokningstid och så inte får någon för att den borde man redan fått när man åkte hem och så kanske den personen missar sitt återbesök... Ne, så ska det inte vara! Poängterar igen att det här är min version av det hela och att jag absolut kan ha missat info här och där pga tex upprördheten efter röntgen men då anser jag att man är extra nogsamm som informationsgivare att kontrollera att allt verkligen har gått fram! Är hur som helst väldigt glad över att ha min lilla nallebjörn hemma hos mig igen!
Irja var hos ortopeden för undersökning och röntgen den 28. Inte direkt kul att vara där själv kan man säga såhär i efterhand. Började med undersökning och koll och då sa vet samma som Kerstin att hon går dåligt, roterar i cirkel utåt och att knäna hoppar alldeles för lätt. Vi sövde henne för röntgen och det var nu det läskiga började. I väntrummet för röntgen tyckte jag hon började andas konsigt, för glest mellan andetagen och jag blev rädd att hon slutade andas helt ibland. När hon slutade väntade jag en stund (är ju normalt att dom andas långsamt när dom är sövda) men när jag inte vågade vänta längre så petade jag lite försiktigt i ögonvrån eller på morrhåren på nosen på henne och då ryckte hon till lite där jag petade och andades ett djupt andetag. Gjorde så ett par gånger då mina nerver inte klarade av att testa och se om hon andades eller inte om jag lät bli. Tårarna brände ordentligt baom ögonlocken kan jag säga. Inne hos röntgen pratade jag med tjejen där som kollade av andning och puls rätt länge och hon sa att vi fick hålla koll på andningen (hjälpte inte mina nerver med ett så vagt uttalande direkt...). Men hon verkade inte speciellt orolig så då lugnade jag mig lite.
Under tiden hon röntgades hände det att hon gjorde precis som i väntrummet om och om igen. Jag lämnades ensam regelbundet när bilderna togs och kollades etc så jag kände att jag var tvungen att peta henne svagt i ögonvrån när jag tyckte att hon inte andats på en liten stund (som i mitt huvud kändes som läskigt lång). Påtalade att jag gjorde så men kände inte att jag fick så mycket gensvar och fick hålla tillbaka tårarna igen. Efter ett antal bilder (fotade båda knäna och höfterna i olika vinklar) så säger röntgen tjejen något i stil med: nu andas hon bättre. Så något tokigt kändes det som att det varit eller så sa hon så för att lugna mig. Hon vaknade fort och var snabbt pigg igen. Pratade efteråt med veterinären igen som sa att röntgen såg bra ut, höfterna verkade inte påverkade och förutom själva patellan såg knäna bättre ut än väntat. Jag berättade om andningen men hon sa att det var normalt och inte mer än så. Sen sa hon det som jag ju så klart väntat mig - att hon behöver opereras och att hon inte kan ha det såhär. Inget oväntat men kände ändå att det tryckte en del i ögonen. När hon sen sa (antagligen bara rutinfråga) att jag ju så klart får välja om jag vill göra operation eller om jag hellre vill låta henne somna in *liten paus* eller om jag vill ta hem henne utan att göra något alls men det rekommenderade hon verkligen inte så brast jag. Tanken på att ta bort henne för att jag inte skulle vilja operera och spänningen iom andningen gjorde att jag började gråta. Veterinären var gullig och frågade om jag klarade mig och så och jag blev smått arg på mig själv för jag var ju helt beredd på att det skulle bli operation så kände mig rätt töntig som grät men ja. Tid bokades in den 20 för att operera vänstra knät som är det värsta.
Fram tills dess har vi ägnat oss åt att Irjasäkra här hemma då hon inte får gå på hala golv och inte heller för några trappsteg. Lättare sagt än gjort då vi hemma hos oss har trappsteg mellan sovrum och hall, hall och kök, hall och vardagsrum. Såhär ser det ut just nu med kompostgaller vid trappstegen och mattor precis överallt! Tack alla ni som lånat ut och gett oss mattor =)
Jag och Maja (hade bokat in Maja som stöd så jag skulle slippa åka ensam igen) åkte in på morgonen i fredags för att lämna Irja och jag hade kollat runt med lite folk innan så var lite förberedd på hur det skulle gå till plus att veterinären från undersökningen hade ju gått igenom proceduren. Vad dom inte hade gått igenom var dock vilken tid jag skulle få hämta henne och iom att op var på en fredag blev jag osäker på om dom skulle stänga tidigare eller så. När vi kom började jag med att bli irriterad på den blankett man skulle fylla i, den hade otydlig formulering som den här "Operationstillstånd finns: Ja..... Nej......" Jag visste inte var jag skulle svara där iom att hon ju inte opererats ännu så funderade på om det var en fråga ifall hon opererats för annat dvs historia så väntade med den. Nästa fråga "Ansvarig tjänsteman för UDS: ....." Ingen aning blev min kommentar på den. I texten nedan om vad manskriver udner användes ord som inte var alldeles lätta att förstå (anser mig ändå ha rätt bra ordförråd) som anmodan (som för dig som inte visste det har synonymerna: begäran, uppmaning, anmodande, anhållan, tillsägelse, påstötning; order enligt http://www.synonymer.se/?query=anmodan). Jag blir tokigt irriterad på sånt här som är oklart eller otydligt när det gäller så viktiga saker så Maja fick stå ut med mitt griniga jag.
När vi blev mottagna så frågade jag därför om jag skulle fylla i ja eller nej på operationstillståndet vilket jag skulle göra då hon "är väl här för att opereras?" Tydligen var det hon som tog emot oss som var ansvarig för UDS sida så det skulle hon fylla i och inte jag. Frågade sen om hon visste om hemgångstid och det gjorde hon inte men hon gick och frågade en veterinär (vår hade inte kommit ännu) och då fick vi svaret att det var standard att hunden är kvar över natten efter patellaoperation vilket jag börjat ställa in mig på men jag kan ju säga att jag inte blev direkt glad. Nu kanske någon av er tycker att jag är tokigt korkad som inte fattade dom här sakerna och att det är helt självklart att hunden är kvar men då får ni tycka det, i mina ögon var det iaf inte självklart och då anser jag mig ändå ha en del koll iom att jag håller på så mycket med hund och har många vänner som har koll - tänk då på den stackare som har mindre koll än jag har som förberedelse. Så vi åkte hem och fick planera om dagen då vi hade planer på att vara i uppsala hela dagen så att vi skulle vara nära för att hämta henne igen. Tänk om jag inte hade haft körkort utan behövt någon som kört mig etc...undrar hur det hade löst sig då?
Förbannad hela bilen hem över hela alltet (förlåt Maja att du fick höra mig gå på både till dig och i telefon i återberättelse).
Blev uppringd några timmar senare av veterinären (inte samma som vi träffade på undersökningen) som gick igenom operationen. Genomgången gick fort och jag skrev allt jag hann med. Bestämde att jag skulle hämta henne dagen efter på lördagen klockan 13. Fick instruktioner om att hon skulle hållas stilla (frågade om det innebar burvila vilket det gjorde) och promenad = gå tills hon gör ifrån sig och sen direkt hem. Fick också veta att jag skulle böja och sträcka benet lite fram till sjukgymnast. Efter att vi pratat dök det upp några frågor (en av frågorna var HUR jag skulle böja och sträcka och hur OFTA) så jag ringde tillbaka till vet då det inte skulle finnas vet där tillgänglig vi hämtade på lördagen men hon svarade inte. Skrev alla frågorna och tänkte att jag då fick pressa på när jag hämtade henne så att dom fick väl ringa vet då om det behövdes.
Elias och jag åkte och hämtade henne och det började igen direkt med att jag blev irriterad på att dörrarna var låsta och att det inte stod att man skulle ringa på klockan som satt på väggen till höger (iaf inte så pass att någon av oss två såg det eller såg klockan) utan en liten flicka i väntrummet kom och öppnade åt oss innifrån. Jag frågade i registreringen om dom visste att dörrarna var låsta och det var då vi fick veta att det var meningen att man skulle ringa på dörrklockan på helgen. (Seriöst, hur svårt kan det vara med tydlig information?!). Vi fick gå till väntrummet där vi skulle få hämta henne och där frågade jag om rörelseträningen så då skrev den tjejen där (båda dom tjejerna där vi hämtade Irja var väldigt gulliga och hjälpfulla!) ut information med bild på hur jag skulle belastningsträna. Den infon var dock ändå lite bristfällig trots sin pedagogiska bild och beskrivning. Eller vad säger ni om den här instruktionen: "Detta ska göras många gånger om dagen så länge hunden ej frivilligt belastar benet". Jag frågade hur många som -många- var, 5? 20? Då fick hon gå och kolla upp det men fick svaret att 5, 6 stycken. (Här passar Mijas uttalande om att även idioternas hundar ska överleva agility in jäkligt bra...! Här sa Elias tom åt mig att ta det lugnt, han var rädd att jag skulle börja skälla ut tjejerna där och det var ju inte deras fel att saker och ting var otydliga. Även idioternas hundar ska väl få bra rehab?) I vårt fall har jag bara gjort belastningsträningen 4 ggr då hon stödjer bra på benet förutom på morgonen då hon haltar lite värre när hon legat länge.
Gud vad skönt det var att se henne och träffa henne igen. Höll på att börja gråta en gång till och jag var väldigt glad över att Elias också var där! Vi fick höra att hon hade haft bra aptit redan på morgonen =P och att hon gick väldigt bra på benet. Sen dess har vi kylt såret ett antal gånger (ska göras 4 om dagen). I princip inga promenader men får gå ut rätt ofta då hon har svårt att göra ifrån sig på det sättet att hon inte vill sätta sig och kissa. Vi lyfter henne för alla trappsteg och om hon ska upp i soffan där hon gärna ligger länge bredvid och myser vid tex kylning eller bara för att slippa tratten en stund. I övrigt så får hon ligga i min stora runda bur, där har hon plats att gå några steg och ligga utsträckt. Man kan inte ha henne lös i ett rum då hon vill röra sig allt för fort och ska hon gå måste hon gå väldigt långsamt så att hon rör benet helt rätt. Idag tog vi av det smärtstillande plåstret hon haft så nu har hon inga plåster eller bandage alls. Lilla skruttisen ser lite hemsk ut med rakade områden här och där. Ena frambenet där kanyl suttit och där hon har en del blåmärken, sidan på magen där plåstret suttit och där hon är lite röd efter och sen så kalrt hela vänstra benet där hon börjar få lite blåmärken nu på insidan. Ser lite ut som ett kycklinglår. Såret i sig är väldigt fint och hon bryr sig inte speciellt när man kyler eller inspekterar i övrigt. Hon är väldigt duktig!! Trodde det skulle vara tuffare att få henne att gå och att kyla men än så länge gör hon allt väldigt snällt även om hon pratar/knorrar en del under tiden *hjärta*
Såret ser fint ut 3 dagar efter operation. Ser lite mörkare rött ut i verkligheten. Blivit mer rött idag, ser ut som att det är början till ett maffigt blåmärke (hon ömmar inte när man inspekterar eller så så känns inte som att det är inflammerat)
Höger fram där kanylen suttit, ganska blå där.
Fyrkanten efter plåstret med smärtstillande. På vänstra sidan
Ett stycke kycklingben
På hemgångsrådet (fick det redan vid röntgen vilket jag är väldigt glad över då det gav oss tid att förbereda sånt som mattor etc) står det att vi har inbokad tid 2 veckor och 4 veckor från optiden men då jag inte har bokat någon tid och inte heller fått veta så ringde jag idag och frågade om tiderna. De var inbokade (blev lite längre än 2 och 4 veckor, gissar att det har att göra med jul och nyår) och frågade då om rutinerna för att få veta dessa inbokade tider, fick svaret att normalt får man med sig kallelse hem när man hämtar hunden. Borde väl ha frågat när jag var där men ja, nu har jag tiderna iaf. Får väl ringa några dagar innan för att höra om det är något speciellt vi ska tänka på i förväg som tex ifall vi ska röntga igen eller så.
Som ni säkert hör är jag rätt irriterad på den bristande och otydliga informationen vi fått och då jag ju pluggar en hel del kommunikation blir jag ännu mer förbannad när jag tänker på dom som inte är lika handliongskraftiga. Jag har tex inga problem med att ringa och fråga eller ta reda på saker på egen hand men tänk den som snällt väntar in sin kallelse på nästa bokningstid och så inte får någon för att den borde man redan fått när man åkte hem och så kanske den personen missar sitt återbesök... Ne, så ska det inte vara! Poängterar igen att det här är min version av det hela och att jag absolut kan ha missat info här och där pga tex upprördheten efter röntgen men då anser jag att man är extra nogsamm som informationsgivare att kontrollera att allt verkligen har gått fram! Är hur som helst väldigt glad över att ha min lilla nallebjörn hemma hos mig igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)