Rallydebut och agilitytänk

Igår var det rallydebut för mig. Ja, för Irja också. Irja fick bli min fört ut att testa denna sport på riktigt på tävling. Kul var det och jag kunde inte sluta med att konstant jämföra med agilityn. En hel del är annorlunda men stämningen och det trevliga folket är precis likadant! En del är bättre och en del är sämre (i mina ögon) men det mesta är annorlunda pga det inte går att göra på annat sätt. Tex KAN inte agilityn ha lägsta klassen i koppel (vilket jag gillar i rallyn då man kan tävla utan rädslan att hunden springer iväg) - det går ju inte att köra agilityhinder i fart med ett koppel, säger sig självt. Och tvärtom går det ju enkelt att veta vilket resultat man har efter ett agilitylopp, man vet ju vägarna man tog och dyl plus att speakern säger tiden. I rally får man ju vänta tills hela klassen är klar innan man får veta sitt resultat vilket gör att dagen blir betydligt längre om man tror att man iaf gjorde en hyffsad runda jämfört med agility där man kan dra hem direkt om man har 10 fel i klass 3.

Jaja, nog med jämförelser. Nu till vår del av tävlingen. Hade alltså bara med mig Irja då jag kände att jag ville fokusera på tävlingen och hur saker går till eftersom att jag inte är helt bekant med anmälan, banvandring och annat smått och gott. Vi startade och banan kändes bra, för vår del var den både bra och dålig personligen. Irja är ju tio miljoner ggr bättre på de skyltar som i hennes ögon betyder något (att gå vid sidan är enligt damen INTE ett moment) och då banan innehöll mest sådana moment var jag lite nervös. Nervös för övrigt...jisses vad jag nerverna gick fram och tillbaka under dagen. Jag som aldrig blir nervös utan snarare tycker att går det åt skogen så gör det. Aldrig problem att tävla eller att göra saker när andra tittar på. Den enda gång jag minns att jag blivit riktigt nervös i hundsammanhang var när jag skulle tävla Thea i min första klass 3 tävling. Aldrig tävlat klass 2 och endast ett par klass 1 innan plus att jag visste att Rikard var där och kikade. Sen dess har jag nog inte varit nervös på riktigt. Jobbig känsla! Men det gick ju bra. Vi kom runt på hela 85 poäng. Mitt mål var bara att komma runt utan disk eller minuspoäng (sjukt låg ribba) och att bonus var att bli godkänd vilket är 70 p. Men vi hade ju hela 15 poängs marginal! Hon nosade på skyltarna två ggr vilket inte är konstigt då hon inte sett många sådana i sitt liv så det tror jag försvinner av sig själv ju mer vi tränar och tävlar. Sen fick vi ett par bris (bristande kontakt) och ngra sk (sträckt koppel) och jag var förvånad över att vi kom runt utan fler. Irja tycker som jag sa nyss att bara gå vid sidan i ett vardagsfot (Irja har ju inget tävlingsmässigt fot alls men kallar det fot för att man ska fatta vad jag menar) är bara transportsträcka till nästa moment. Därför hamnar hon ofta efter och segar sig fram vilket hände ett par ggr på tävlingen. Men hon var faktiskt aldrig ur position så sk:na får jag ta på mig helt. Borde ha gett henne längre koppel så hade vi undvikit de avdragen. Sen fick vi ett par poängs avdrag på helheten som jag tror beror på hennes stundtals bristande kontakt. Alltså får vi träna på att gå fot helt enkelt. Får vi till det så tror jag inte att vi behöver oroa oss för resten i nybörjarklass. Till och med vår svåraste skylt "sitt, stå" var med och hon tog den finfint! Kul med tanke på att jag verkligen slitit med både henne och Kylie för att lära dom just "stå". 

Så vi fick ett godkänt resultat vilket är som en uppflyttningspinne i agilityn. 2 till så kan vi flytta upp oss sen :D *Hej tävlingsdjävul XD *

Sen har jag klurat en hel del på agilityn för Kylies del. Har verkligen tänkt och tänkt på vad jag vill ha och hur jag ska få fram det. Vet sen tidigare att jag vill ha muntliga svängkommandon för höger och vänster, vet också att jag vill att hon ska kunna skilja på hinder baserat på ordet (inte alla hinder med tunnel, balans, gunga, klättra, slalom och hopp iaf). Thea kan skilja på tunnel/balans och tunnel/klättra. Sjukt användbart då det blir vanligare och vanligare med tunnlar under klätterhindrena. Hon har inget höger/vänster och även om hon är i small och man hinner med på ett annat sätt då så har det funnits flera tävlingar där jag verkligen hade blivit hjälpt av muntliga svängar så det ska vi få till. Klurandet som jag har haft svårare med har varit vilka kf-betenden och vilken slalominlärningsmetod jag vill ha med Kylie. Thea har 2 på 2 av och hon kunde redan slalom som grund när jag fick henne då där har jag inte behövt fundera. Med Kylie funderade jag ett tag på running men kom fram till att det dels är en för svår metod för mig då jag skulle göra fel hälften av tiden = kass inlärning plus att det ger nackdelar i svängar efter hindret som tar ut fördelarna i snabbhet. Med 2 på 2 av kan man få till snabba kontaktfält också om man släpper dom tidigt, jag vet exakt hur jag ska träna in det och därför ger det mig mycket mer i träning plus säkrare kf. Slalomen har varit en betydligt svårare nöt att knäcka. Irja lärde sig av godismetoden och Thea kunde som sagt redan. Har funderat ett tag på 2x2 men jag tror som med running att jag skulle vara för otajmad i inlärningen och därmed pajja/försena hela alltet massor så den gick bort. Så godis eller bågar. Gillar verkligen inte godismetoden då jag ogillar att låta hundarna följa godis. Vill låta dom jobba själva! Jag tror att hundarna inte greppar hur slalom ska göras om dom bara följer godis. Dessutom så blir du som förare tvingad i din position. Du kan inte gå framför eller bakom då hunden länge behöver dig bredvid. Så då återstod bågar. Där har problemet varit att jag inte känner många som kört med metoden och att jag inte vetat hur metoden går till i detalj. Inte heller hur stegringarna ska ske. Men sen visade det sig att Pernilla kör bågar med Penny och kunde förklara metoden i detalj för mig. Så bågar blir det! Det jag gillar allra mest är att jag kan variera handlingen hur mycket jag vill redan från start och det tror jag är en stor stor vinst i sig! Kruxet blir ju att ta bort bågarna men jag tror att det inte tar så mycket tid jämfört med att lära in slalom på annat sätt så det här tror jag är ett riktigt tidsvinnande koncept! Jobbiga är att behöva ta med bågarna så fort jag ska träna men jag har ju ett par pinnar här hemma så en tur till rusta så har jag ett  fullt slalom på tomten sen vilket räcker bra ett tag framåt.

Grattis!

Idag är det Kylies första stora dag, det är nämligen hennes första födelsedag! Grattis till mattes järtegull, gris, "lillskrutt", buse och galenpanna. Nu är hon officiellt inte valp längre. Iof säger man ju att valptiden är över vid 6-7 månader men ja, nu är det officiellt iaf. Dock får hon nog dras med den benämningen ett tag till. Kallar henne inget annat än Kylie (hon fick kortvarigt smeknamnet "Kajlan" när hon var på semester hos Cilla) men när vi pratar OM henne här hemma så får hon ofta heta valpen. Exempel: Jag: Titta vad söt hon är! Elias: Vem då? Jag: Valpen!

Så även om hon fyllt hela 1 så är hon fortfarande min valp och "mattes buse". Tycker fortfarande att hon är helt underbar hund. Finns så mycket jag gör med Kylie som jag inte gör med de andra av den enkla anledningen att de inte tycker att det är speciellt roligt. Som eftermiddagens lek där vi båda ligger i sängen och jag kastar en tennisboll som Kylie ibland lyckas fånga och ibland studsar iväg. Studsar den (tillbaka mot mig) så ligger hon kvar och väntar på ett nytt kast och om hon fångar så trycker hon den i min hand tills jag säger tack. Ingen bollstress, ingen hets. Bara en mysig och enkel lek. De andra två tycker att en boll ska springas efter, eller åtminstånde ska den fara iväg en bit för att vara kul. Men Kylie kan jag belöna ett beteende genom att direkt ge henne bollen och hon kan nöjt tugga ett par ggr och det tycker jag är ballt. Alla sätt vi kan leka och busa som belöning som de andra knappt skulle titta åt och ännu mindre utföra ett beteende för. Sen att hon dessutom är gosig och vill gärna ligga nära gör det hela bara bättre.

Ikväll firar vi födelsedagen på klubben med både agility och rallyträning. Hon har inte varit så mycket på klubben när det varit fler än ett par andra hundar där, ikväll blir det nog full klubb så blir spännande att se hur hon klarar all störning. Antagligen kan det bli lite pipigt, blir det ibland när jag tränar ngn av de andra. Speciellt i agilityn där hon tränar och tycker att det är tokballt. Då vill hon verkligen köra själv! Vi har tränat med Pernilla och Annelie och även om Kylie är intresserad och gärna skulle busa om hon fick så bryr hon sig inte speciellt om vad dom gör utan har full fokus på mig! Hon kan ligga stilla och (oftast) tyst när jag kör Thea i full fart så duktig är hon även om hon ibland tkr det är för trist. Så ikväll kör vi lite enkla saker, bara för att se hur hon pallar träna i miljön men många hundar.

Så Hipp Hipp Hurra för min lilla älsklings BC