torsdag 15 mars 2012

Tunnelpreminär

Imorse tvingade jag med Elias till klubben då alla människor jag försökte nå märkligt nog var upptagna och inte alls hade tid att träna med mig. Jag behövde ha med någon annan då jag ville lära Kylie tunnel. Hon kan redan hopphinder något sånär så det kan vi träna själva. Men tunneln är så jäääkla svårt att träna in själv och därför tvingade jag som sagt med Elias dit. Måttligt road var han får jag väl säga men han blir ganska busig när vi väl är igång ;)

Tunnel var alltså på schemat med målet att hon skulle lära sig så pass att vi kan träna vidare utan hjälp. 3 försök tror jag det tog innan hon kunde gå själv mot matskål. Grym brud jag har va?! Så då började vi blanda lite handling. Skickade mot matskål/leksak. Skickade och kastade leksak. Kallade in på olika avstånd. Testade att hon stod fast i starten. Flygande start ("mycket svårare att träffa tunneln när vi springer samtidigt matte - du är så rolig att springa med så jag bara glömmer bort tunneln" - Kylie) och även lite svängar efter tunneln. Körde också på bägge sidorna och tog tunneln åt båda hållen. Vad jag verkligen verkligen vill med Kylie är att INTE fastna i ett mönster i handlingen. Ni vet den där klassiska: det går alltid bättre när jag är på vänster sida. Eller liknande. Man fastnar ändå alltid i träningsplatåer förr eller senare och därför vore det trevligt att undvika en del av dem genom att variera sig massor i handlingen redan från början. Hon stör sig inte då allt ändå är nytt.

Vi var totalt på klubben 30 min med uppvärmning och avgång så det blev ett väldigt kort pass vilket var målet. Kort och intensivt men rätt! Nu på kvällen mötte vi upp Gunilla för ytterliggare ett pass och då bytte vi tunnel för att inte bara fokusera på en. Dessutom länkade vi ihop hopphinder (på smallhöjd) och tunnel efter. Gunilla filmade en gång men det blev med min kassa mobil så filmen är tokigt suddig. Kan inte visa den här men länkar iaf till den på facebook.

http://www.facebook.com/video/video.php?v=10150717150470306

Hon är redan nu ganska snabb i tunnlarna. Betydligt snabbare än över hindrena. Tror att det har att göra med att hon förstått vad man ska göra med tunneln. Igenom och igenom fort för att så snabbt som möjligt få tag i belöningen. Går bara att springa åt ett håll, rakt fram och sånt. Hon är ju väldigt klickerklok och här blir tänket lite liknande. Oavsett vad matte gör ska hon göra samma sak vilket gör att det är enkelt att förstå. Hindrena är klurigare. Jag gissar att hon hittills inte ser dom som något specifikt utan mer som något att ta sig över bara. Som en vattenpöl typ. Lättare att ta sig igenom än att gå runt men lägger ingen vikt vid det. Därför går det inte heller så fort. Om man inte ska runda ett hinderstöd för då jäklar lägger hon i en växel - det kommer från vår handling runt träd. Men det kommer ge sig. Vi har ju precis börjat och vi har ingen brådska! Tempot kommer när hon vet vad hon ska göra och det känns bra!

Något som känns mindre bra är min kondis. Thea fick köra lite enkla grejer för att få komma igång lite och jag kan ju knappt andas efter två korta varv. Såhär kan vi inte ha det! Ska jag kunna göra bra ifrån mig på sm och på årets tävlingar och nå målet att komma till sm individuellt så måste jag ju för fasen kunna köra en bana utan att dö av syrebrist. Och på träning är det en fördel ifall man kan köra flera varv innan benen skakar av ansträngningen... Så där fick jag ny motivation till att ge mig ut i springskorna

söndag 11 mars 2012

Ingen tävling idag

Ibland blir det inte riktigt som det var tänkt. Det var ju tänkt att jag och Irja skulle debutera i rally idag. Men jag kände inte för att åka hemifrån klockan 5 och köra själv till Fagersta, inte efter gårdagens träningspass som nog var det sämsta i historien! Satte upp skyltar jag lånat av Sandra på tomten och körde ett enkelt pass med 7 skyltar bara. Irja lyssnade inte mycket alls och varken satte sig eller la sig på kommando. Efter en stund lessnade hon och brydde sig flaska om vad jag ville trots att jag hade godis i handen. Då tröttnade jag också.

Kylie fick köra en vända och hon var också borta mentalt. Då började jag på allvar fundera vad som var fel. Bägge gick fint i torsdags och det här var ingen skillnad annat än att vi var hemma jämfört med klubben. Inte ens med bästa belöningen (kamp med pinne) fungerade någonting utom att typ gå halvkasst fot. Blir det fel med två hundar samtidigt så är det ju uppenbart att gemensamma nämnare är jag men jag kunde inte komma på vad det var. Gjorde mig lätt irriterad och grinig på mig själv och faktiskt även på tjejerna då jag gjorde allt som i torsdags. Jag testade att byta ställe på tomten ifall det var troll i ngt och då gick det helt okej. Lagom till att jag var tvungen att sluta för att hinna till sollentuna i tid kom jag på vad felet kunde vara. Lera, blöt mark och gegga... Klubben var också blöt i torsdags men inte alls som tomten där det läckte in i mina skor. Lera dessutom efter att ha gått samma skylt tre försök. För när vi bytte ställe till stenlagda gången så gick ju sitt kanon - ligg var fortfarande sådär men de la sig iaf vilket var mer än tidigare.

Det var faktiskt när jag tröttnat riktigt och lät Thea köra en vända som jag kom på det. Hon vill ju inte beblanda sig med väta, inte ligga på gegga eller gå i vattenpölar och när hon halvla sig så tyckte jag det var ok för det var ju så geggigt. Och så gick ljuset upp. Jäkla dumbrud liksom! Varför inte träna på uppfarten där det är asfalterat och torrt liksom??

Oavsett så kände jag inte för att åka så långt och tidigt för en tävling med det frustrerande passet och känslan med oss för varken min egen eller Irjas del. Alltså blir det en hemma dag och så kör vi såklart ett nytt pass, denna gång där det är torrt och ser om det fungerar bättre då.

torsdag 8 mars 2012

Träning på klubben

Hade bett Sandra om en privatträning för mig och Irja inför tävlingen på söndag. Gullig som hon är ställer hon självklart upp. Vi möts och knatar runt klubben först som uppvärmning, Kylie busar en del med (läs runt) Assar. Sen satte Sandra upp 5 skyltar och jag och Irja kör ett varv. Sen får Kylie köra ett varv. Nya skyltar och de får varsitt varv till. Thea hejar på från sidan. Sen får Thea köra lite slalom med mycket utmanande i ingångarna och distans. Körde också lite extrema bakombyten vilket gick platt pannkaka men det är inte konstigt när vi typ inte kört sen mässan i januari.

Efter det fick Kylie testa på lite hinderstöd för andra gången i sitt liv. Första var igår. Vi körde två hinder efter varandra där jag la ner bommarna på marken. Vi körde inkallande plus framförbyten mellan dom. Hon har toksnäva svängar och väldigt fin stabilitet i starterna trots att jag verkligen testade henne att röra sig så står hon blickstilla till sitt "okej". Farten är inte så hög än vilket jag inte heller väntat mig då det är nytt. Bäst fart hade hon i själva bytena när hon rundar hinderstödet på väg tillbaka mot mig. Då gasade hon på. Det påminner väl om träningen runt träd och stolpar som vi gjort tidigare. Att köra framåt mellan hinder säger ju henne inget än så länge så inte konstigt om det var i ett lite avvaktande tempo. Sandras kommentar var väldigt beskrivande "Vad det syns att hon tycker det är roligt! Syns på öronen, svansen och hela hon!" Sandra tror även att det smittar av sig då det märks att jag tycker att det är roligt. Jag kan inte annat än att hålla med! Vi avslutade passet med att knata runt igen så hundarna fick gå av sig ordentligt. Vi skyndar långsamt och har inga snabba planer på agilityn utan fokuserar på rallyn och tar agilityn lite sakta där emellan

Är så nöjd med dagens träning! Alla fick sin bit och alla var duktiga. Finns massor att träna på såklart! I Irjas fall är det främst skällandet som kommit tillbaka nu när vi inte kunnat åka till klubben och träna på så länge. Thea behöver få komma igång igen i allmänhet innan jag kan säga vad vi specifikt ska träna på. Kylie var duktig i både att ligga stilla lös när de andra körde. Reste sig ngn gång och när Irja skällde som mest pep hon lite men ändå så duktig (vår månad långa isolering har förstört en del då vi inte fått ngn större störning av annan hund eller att vara på ngn klubb) för att vara så länge sen vi tränade ordentligt utanför tomten. Rallyn klarade hon också bra. Tom front-momenten som vi inte tränat alls kunde hon följa handen in i. Sen fixade hon agilityn fint också runt hundrena! Åh hon är så underbar min lilla skrutt, ja alla tre är! Men ändå så kul att träna från början med en hund som verkligen gör allt bara för att vi har så roligt ihop! Mest nöjd med hela alltet är jag nog med "stå" som både Kylie och Irja satte. Både rörde ngn tass men de ställde sig upp på bara kommandot och det är så härligt att se sådana resultat när man lagt ner mycket tid och träning för att få till det.

Svävar på små rosa moln även om ingen hund satte allt den tränade på klockrent så var det så härligt att vara på klubben och busa och träna. Kul att ha med Sandra där också som bara berömmer oavsett hur det går - självförtroendesboost liksom :P Sen är det så kul att se hur trötta de blir. Speciellt Kylie som har legat och sovit nästan oavbrutet hela eftermiddan och kvällen. Tyckte hon var lite ofokuserad och olydig på kvällsprommisen tills jag insåg att hon fortfarande är trött och är man slut i huvudet orkar man inte lyssna. När vi kom in gick hon och la sig på en gång och har sovit sedan dess <3

onsdag 7 mars 2012

Springtur 1 - 2km

Hör och häpna! Jag var ute och sprang idag. Utan att dö, utan håll (även om det var nära) och utan att göra det i slowmotion. Snodde mammas telefon så jag kunde hålla koll på mig själv genom ifånen. Knatade ner till fältet och över bron ca 800 m från mig som uppvärmning och rastning. När jag sprungit ca 30 meter har jag en lös hund i flocken. Blandning typ vavva-dvärg pinscher. Platsade mina vilket såklart var svårt då Thea skäller, Irja ska ta ner nya hunden på jorden och Kylie vill leka men gick bra ändå (utom Thean då som inte går att platsa i en sån situation utan håller sig bakom de andra och skäller medan dom stora ligger och tittar på spektaklet). Får tag på hunden och kopplar den och möter upp ägaren som kommer.

Efter detta börjar vi iaf springturen. Den går över golfbaneängarna och alltså är det blandad terräng med plan mark med fint gräs, bucklig åkermark och det går både upp och nedför och är stundtals platt. När vi kommit ganska prick 3 km och är på en skogsväg har vi en ny hund bland oss. En DS som Kylie direkt börjar busa med då hon var lös. Får in henne och får henne att lägga sig (DUKTIG KICKA!!!!) men får inte tag på hunden. Den håller sig på avstånd från mig och backar om jag går framåt. Vill inte ta godis som jag kastar ut och vågar inte komma nära. Men vill vara med hundarna. Så skickar fram Irja och Kylie i koppel och då får jag hunden när oss. Den cirklar in och ut bland oss och vill bara leka alt jucka ifall ngn av mina står, sitter, ligger stilla. Får tag i kopplet och har en attackerande hund i händerna som hugger och morrar och hugger lite till. När Irja då börjar svara upp släpper jag hunden då jag inte tänker riskera ngra fingrar för en främmande hunds skull. Eftersom att hunden inte går bort och jag inte hör ngn som ropar beslutar jag att hunden får hänga på ner på ängen igen och se om vi där kanske hittar ägaren. Då kommer ägaren ut ur skogen. Ber om ursäkt och försöker få tag på hunden vilket absolut inte går. Den bara cirklar runt mina och juckar gärnet vilket inte uppskattades av varken Irja eller Kylie. Godiset som hussen lockar med är bara mina intresserad av och jag ser framför mig hur Irja och hunden kmr börjar slåss över en godisbit som inte är från mig...men inget av det händer. Istället sticker hunden bort från oss och bak den väg som jag kom ifrån. Jag tar snabbt mina och vandrar vidare samtidigt som jag ser Lena med sina tre (varav en pluttisvalp) mötas av denna lösa leksugna hund. Då den främmande hunden inte uppskattade Majas morrande hälsning stack han tillbaka till oss och så började det hela om... Efter mycket om och men fick husse iaf tag på hunden, bad om ursäkt igen och så kunde vi gå därifrån. Nu hade min springlust tagit slut så jag gjorde sällskap med Lena och begav mig hemåt.

Jisses vad mycket tjohej för en enkel springtur på fältet där det normalt sätt är otrooooligt lite hundar. Dock är de hundar som är där oftast lösa men de flesta har bra koll på dem. Men men, fick ju ändå springa lite mer än 2 km och den den kilometern där vi inte blev avbrutna och kunde springa i fred gick på strax under 8 minuter vilket jag är väldans nöjd med. För att vara första gången i år och typ 10 i min livshistoria så är jag stolt över att jag orkade med 2 km i sträck där jag bara gick för att ta mig över små ispartier. Fick faktiskt inte ens håll även om det var nära ibland. Målet för i år är ju att springa 1 gång i månaden april-september dvs 6 ggr i år. Och det var skönt idag. Det gör jag om redan senare i veckan. Och då kanske vi kan få till 3 km utan att bli avbrutna på vägen...

Glad och peppad =) Behöver jag ens tillägga hur kul Thea och Kylie tkr det är med matte som SPRINGER :D

lördag 3 mars 2012

Kylies första anmälan

Igår gjorde jag det stora.. Jag anmälde Kylie till hennes första tävling :D Har inte betalat än så ni kan inte se oss på några listor ;) Kan såklart avslöja att det är rally vi ska ge oss på först. De får tävla redan vid 10 månader i rally med det måttet kunde vi varit ännu tidigare men jag gillar att skynda långsamt. Det vi har kvar nu är frontmomenten som vi faktiskt inte ens börjat på ännu men damen är så lättlärd så det ska nog gå vägen. Ser tävlingen helt utan resultatmål och vi ska bara ha kul och känna på pulsen lite liksom. Okej då - målet är kanske att ändå ta oss runt banan. Ett bra och lagom mål då hon kanske blir helt stissig av att vara på banan.

Vi ska också börja titta lite på agilityhinder när hindrena kommit tillbaka till klubben men sen åker jag ju bort två veckor så blir nog egentligen inte förrän efter det någon gång. Vi har kört lite runt träd och torrhandling såklart men det har varit otroligt lite agility för oss nu i vinter. Väldigt lite för hela flocken. Men runt träd funkar framförbyten snyggt och torrt kan hon bakombyten också. Dock blir det en del morr och hets när hon får upp intensiteten vilket jag inte gillar så vi tar det väldigt små steg. Istället tränar vi mycket på passiviteten. Här om dan gick vi ner på fältet och Kylie och Thea fick varva att köra runt lite stolpar. När Thea körde så platsade jag Kylie. Efter den första missen där hon reste sig på Theas OK ("jag lyssnar på vad min matte säger <3) så greppade hon snabbt vems tur det var när och hon låg tyst och stilla varenda gång det var Theas tur för att sen ge gärnet på sin egen. Det är en stor bedrift med tanke på att Thea skäller, hoppar och är hyffsat vild när vi kör så jag är väldigt stolt.

Just nu längtar jag till nästa vecka när vår isoleringstid är över så att vi faktiskt kan sticka till klubben och göra saker, träffa kompisar men framför allt att få åka och valla igen. Vi saknar de där ullsakerna som skrutt har bättre koll på än jag ;)